Tempus 2010 v 10

Tidskriften

tidigare veckor:  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19   20 21  22 23 24 25 26 27 28 29 30/31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51   2010: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10

För israelerna är Iran ett existentiellt hot

Sanktioner i första hand, men attack om de inte hjälper.

ETHAN BRONNER
Jerusalem
Förberedelserna för en attack mot Irans atomprogram är tydligare än någonsin: introduktionen av ett drönarflygplan med flera hundra kilometers räckvidd, frekventa och öppna diskussioner om ett eventuellt anfall samt utdelning av nya gasmasker till allmänheten.
Men på senare tid har den viktigaste aktiviteten i Israel när det gäller Iran varit en parad av högt uppsatta amerikanska säkerhetsansvariga. Ordföranden för generalstaben, chefen för CIA och den nationella säkerhetsrådgivaren har alla besökt Israel, och i måndags denna vecka kom vicepresident Joe Biden. ”Somliga talar om en björnkram”, säger en israelisk regeringsrepresentant om de dagliga mötena med högt uppsatta amerikaner. Han, liksom ytterligare tre uppgiftslämnare, vill vara anonym för att kunna tal fritt om en extremt känslig fråga.
”Alla besökare som kommer hit kommer med ett budskap till Israel och resten av regionen om att Israel inte är ensamt”, säger Ilan Mizrahi, f d chef för Israels nationella säkerhetsråd. ”Det betyder att Israel inte kommer att spänna hanen utan att först överväga alla alternativ och konsultera ingående.”

Det amerikanska beslutet att uppmana Israel att inte ta till våld bygger delvis på krigsspelsövningar i både Israel och USA. Resultaten av övningarna väcker frågor om en attack vore särskilt effektiv, om hur Iran skulle reagera och hur man kan veta när Iran har passerat gränsen för vad som kan tillåtas när det gäller atomprogrammet. Amerikanska anser att det är hög tid att införa hårdare sanktioner mot Teheran, och israelerna rättar sig därefter.
”Ingen israelisk premiärminister vill fatta beslut om ett anfall mot Iran,” påpekar en person som deltar i diskussionerna om Irans atomprogram. ”Om Iran framställer kärnvapen under Obamas presidentskap skulle det ses som ett kolossalt misslyckande. Det finns starka gemensamma intressen av att sanktionerna fungerar.”
Relationerna mellan Israel och USA har förbättrats den senaste tiden på grund av den delade synen på Iran. Båda länderna tycker att det är effektivt att Israel gör tydliga förberedelser för ett eventuellt anfall och att den israeliska regeringen inkluderar några övertygade hökar. Just detta framhöll USA för Kina för en tid sedan när det försökte övertala Beijing att stödja förslaget om skärpta sanktioner.

Få tror dock att en attack är överhängande. Underrättelsesamarbetet mellan USA och Israel fördjupas, och bedömningarna av Irans intentioner och förmåga är mer samstämmiga än på president Bushs tid. För ett år sedan var synen på Iran mer delad. Obamas administration ville engagera Iran i överläggningar, vilket israelerna ansåg vara slöseri med tiden, vilket Teheran skulle utnyttja för att anrika ännu mera uran samtidigt som det lockade president Obama med löften om diplomatiska genombrott.
Det omstridda valet i Iran förra sommaren, det våldsamma förtrycket mot oppositionella där och Irans avvisande hållning till västs erbjudande om att anrika uran utanför Iran har fått Washington att ändra inställning. ”Washington har ändrat åsikt totalt. Där anser man att tiden nu är mogen för riktigt hårda sanktioner”, säger en israelisk regeringsrepresentant.
Israelerna anser att både den iranska regeringen och den iranska ekonomin är svaga och att hårda sanktioner skulle tvinga de styrande i Iran att ändra politik i atomfrågan. Men vilka sanktioner? ”Frågan är i vilken mån strävan efter internationellt samförstånd urholkar sanktionerna?” undrare en israel.
USA vill ha en bred koalition som inkluderar Kina och Ryssland och som befästs i en FN-resolution. Det betyder mindre stränga sanktioner än vad Israel önskar. Många israeler vill angripa framför allt Irans energisektor, eftersom det skulle åsamka Iran den största ekonomiska skadan.

Israelerna har på senare tid skickat högt uppsatta representanter till Kina och Ryssland i ett försök att locka dem ombord. Denna vecka kommer också en israelisk delegation till Washington för att få kongressen att enas i frågan.
Obamas administration har inte stött förslaget om sanktioner mot Irans energisektor av rädsla för att vanliga iranier, inklusive landets hårt pressade oppositionsrörelse, ska värja sig. Men den demokratiska senatorn, John Kerry, som är ordförande i utrikesutskottet, besökte Jerusalem för ett par veckor sedan och framhöll vikten av mycket hårda sanktioner. ”Jag tror att de mest svidande och viktigaste sanktionerna är de som riktas mot energisektorn”, sade han på en presskonferens efter ett möte med president Benjamin Netanyahu.
En av svårigheterna när det gäller att enas om en effektiv, sammanhållen politik är att situationen på marken inte är statisk. Iran har meddelat att det har börjat anrika uran till 20 procent, vilket är ett stort steg från tidigare anrikning till fyra procent. Det betyder att landet kommer mycket närmare kapaciteten att anrika uran till vapendugliga nivåer.
Irans president, Mahmoud Ahmadinejad, deltog dessutom i ett toppmöte i Damaskus med Syriens ledare och ledare för libanesiska Hizbollah. Ahmadinejads verbala attacker mot Israel var ännu fränare än vanligt.

Israel är djupt bekymrat över situationen i Iran. Israelerna säger att de inte vill lockas i något som mycket väl kan vara en iransk fälla: en konfrontation i Libyen eller Syrien som syftar till att avleda världens uppmärksamhet från Iran. Samtidigt oroar sig israelerna för att vapen smugglas in till Libanon och till Hamas i Gaza, vilket kanske kräver att Israel vidtar åtgärder.
USA hoppas kunna hindra en väpnad konfrontation genom att stärka de diplomatiska relationerna med Syrien och vädja till president Bashar al-Assad att stoppa vapenleveranserna till Hizbollah.
Men trots enigheten mellan Jerusalem och Washington i synen på Iran finns en stor skillnad. Denna blev tydlig förra månaden när Israels försvarsminister, Ehud Barak, som besökte Mellanösterninstitutet i Washington, fick frågan om hur samarbetet fungerar mellan Israel och USA när det gäller Iran. ”När man betraktar Iran ur USAs perspektiv blir det som vilket annat kärnvapenland som helst, Ryssland, Kina, Indien och Pakistan. Nordkorea har också kärnvapen. Ur amerikansk synvinkel innebär ett kärnvapenladdat Iran ingen dramatisk förändring av bilden. Men från närmare håll, från Israel, ser vi kärnvapen i Iran som det som kan förändra hela den regionala ordningen.”
Med andra ord: för amerikanerna är Iran ett strategiskt hot, för israelerna är Iran ett existentiellt hot. Om denna skillnad blir tydligare de kommande månaderna är avgörande för om Israel bryter med Washington när det gäller Iran.
© 2010 TEMPUS/The New York Times