Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ROBERT HUTTON och KITTY DONALDSON
London
Den brittiska regeringen stoppade i förra veckan två
f d ministrars försök att anordna en hemlig omröstning
om Browns position som partiledare. Labourpartiet, som har haft
makten sedan 1997, har legat efter den konservativa oppositionen
i nästan två år, och förra veckan upprorsförsök
kan göra det ännu svårare för partiet att
komma i kapp motståndarna före valet, som måste
äga rum senast i juni.
”Väljarna gillar inte oenighet inom partierna,”
konstaterar Roger Mortimore, chef för den politiska avdelningen
hos opinionsmätningsföretaget Ipsos-Mori. ”Det
faktum att Brown lyckades avvärja omröstningen är
knappast en styrkedemonstration. Ingenting av detta gynnar honom.”
Det var tredje gången som Brown tvingades mota bort tvivel
på sitt ledarskap sedan han tillträdde 2007. Förra
sommaren, när ekonomin var i recession och regeringen introducerade
aktioner för att rädda finanssystemet, avgick fem ministrar
på en vecka. Den mest erfarne av dem, arbetsmarknads- och
pensionsminister James Purnell, uppmanade Brown att också
avgå.
Brown, som i förra veckan avfärdade kritiken mot
hans ledarskap, meddelade samtidigt att han just då hade
fullt upp med kriget i Afghanistan och vinterstormarna som har
lamslagit stora delar av landet.
”Detta är en storm i ett vattenglas,” sade Brown
i ett radioprogram där han svarade på lyssnarfrågor.
Brown skämtade också om incidenten: ”Igår
trodde jag inte att jag skulle stå här idag,”
sade Brown som inledning till ett tal som han höll senare
på dagen i London.
Den förre försvarsminister Geoff Hoons och den förre
socialministern Patricia Hewitts försök att arrangera
en intern förtroendeomröstning om Brown iscensattes
samtidigt som Labour och Torypartiet sköt sina första
salvor i årets valkampanj. Förra onsdagen i parlamentet
kritiserade Brown motståndaren David Camerons uttalande
i en intervju i början av januari. Det verkade då som
om Cameron lovade att ge gifta par skattelättnader om han
får makten i valet. Cameron erkände att han hade ”stökat
till det”, men fortsatte med att beskylla Labours ekonomipolitik
för att vara ett hot mot landets kreditvärdighet.
”Om vinstchanserna inte var helt borta redan, så är
de det nu,” sade Steven Fielding vid Nottinghamuniversitetet.
”Hoon och Hewitt tycks i alla fall ta Labours nederlag för
givet.”
De konservativa jublade över det interna bråket
i Labour och antydde att splittringen i Browns regering gör
att den är inkapabel att styra landet mot ekonomisk återhämtning.
”Vårt land behöver starkt ledarskap och en enad
regering mer än någonsin,” sade Cameron i en intervju
med BBC. ”I stället har vi en regering som är fullständigt
splittrad. Hur mycket tid hinner våra ministrar ägna
åt budgetunderskottet, kriget i Afghanistan och våra
barns skola när de har fullt upp med att bråka med
varandra?”
En del av premiärministerns anhängare, inklusive ministern
för barnens rättigheter, Ed Balls, skyndade sig att
fördöma det interna partiupproret. Senare uttalade sig
även finansminister Alistair Darling och inrikesminister
Alan Johnson till stöd för Gordon Brown, som sades vara
den rätte att leda partiet i de kommande valen.
Labour har inte haft en trygg ledning i opinionsmätningarna
sedan oktober 2007, när Brown i sista minuten bestämde
sig för att inte utlysa nyval. 2009 antydde opinionsmätningarna
konsekvent att det bästa Labour kan hoppas på är
att de konservativa inte får ensam majoritet i parlamentet.
Av de 139 väljarundersökningar som utfördes förra
året var det bara i elva som Labour låg mindre än
tio procentenheter efter de konservativa. En väljarundersökning
i förra veckan gav de konservativa 40 procent, Labour 31
procent och Liberaldemokraterna 17 procent.
”Hoons och Hewitts utspel var korkat från början
till slut,” säger Ivor Gaber, professor i politisk journalistik
vid City University i London. ”Timingen var hopplöst
fel.”
© 2010 TEMPUS/Bloomberg News
