Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ANDREAS MEYHOFF och GERHARD PFEIL
Garmisch-Partenkirchen, Tyskland
En iskall vind viner genom skidstadion i Garmisch-Partenkirchen.
Alois Schwarzmüller sticker händerna djupt ned i fickorna,
turister promenerar runt på arenan, som är en av Tysklands
mest kända vintersportanläggningar. Här kommer
invigningsceremonin för alpina VM att arrangeras 2011 och
till hopptävlingarna vid nyår kom 25 000 åskådare.
Besökarna tittar på åskådarläktarna,
låter blickarna vandra uppåt mot slalombacken på
Gudiberg, en grupp japaner poserar för ett fotografi framför
den stora hoppbacken. ”Och där borta, om jag får
göra er uppmärksamma på det, där ligger Führerns
loge,” säger Schwarzmüller.
Denne pensionerade gymnasielärare står med ryggen mot
hoppbacken och pekar på en balkong ovanför restaurang
Olympia Haus, varifrån man kan överblicka hela anläggningen.
”Där borta stod han,” säger Schwarzmüller.
Han är Adolf Hitler, som iklädd tjock vinterrock hade
Rudolf Hess vid sin sida när han öppnade det hittills
största idrottsevenemanget i Garmisch-Partenkirchen, Vinter-OS
1936.
Det var tio galna dagar i snön. I Tyskland mördades
motståndare till regimen eller förvisades till koncentrationsläger;
Nürnberglagarna (som skulle skydda det rena tyska blodet
och Tysklands ära) hade antagits fem månader tidigare.
Men i den festliga skidorten Garmisch-Partenkirchen målade
nazisterna upp en bild av en vänlig diktatur för den
internationella publiken. En halv miljon åskådare
kom till tävlingarna. Skyltarna med budskapet att judar var
oönskade plockades bort inför publikanstormningen.
Vinter-OS 1936 har fallit i glömska. OS under hakkorset förknippas
numera med sommar-OS några månader senare i Berlin.
Det hänger samman med den bombastiska iscensättning
som nazisterna arrangerade i huvudstaden och med Leni Riefenstahls
berömda filmbilder. Det beror också på att Garmisch-Partenkirchen
sedan årtionden tillbaka försöker gömma den
egna historien som om den vore giftigt avfall.
Orten hör till de främsta i Alperna. Där finns
kasino, fina restauranger och flotta butiker. Liftarna upp till
Kandahar är bland de modernaste i Europa. Tillsammans med
München försöker Garmisch-Partenkirchen erövra
värdskapet för vinter-OS 2018. I februari reser en delegation
med inrikesminister Thomas de Maizière och Bayerns regeringschef,
Horst Seehofer, till de olympiska spelen i Vancouver för
att presentera sitt koncept. I mars överlämnas en första
officiell ansökningshandling till Internationella Olympiska
kommittén (IOC).
Detta är orsaken till att man för tillfället gärna
lyfter fram de idrottsliga framgångarna i Garmisch-Partenkirchen
1936. Dock finns inget intresse här i Garmisch-Partenkirchen
av att lyfta fram de politiska omständigheterna vid denna
tid.
Alois Schwarzmüller har gått vidare till skidstadions
östra flygel. I många år fanns tankar på
att etablera ett kombinerat museum och forskningscenter där.
Projektet förkastades dock som alltför kostsamt. Schwarzmüller
är en ansedd person i Garmisch-Partenkirchen. Han representerade
Socialdemokraterna i kommunalfullmäktige i hela 18 år,
och sedan många år tillbaka studerar han hembygdens
nazistiska förflutna. Han säger: ”Här verkar
inte finnas något behov av att göra upp med det förflutna.”
Werdenfelser Land i Bayern var mycket omtyckt av den nazistiska
eliten. Hermann Göring flög efter den misslyckade kuppen
1923 i München (ölkällarkuppen) till Partenkirchen,
där han sökte vård för en skottskada. 1933
utnämndes Göring till hedersmedborgare.
Hitler ville av allt att döma köpa ett hus där,
men den bonde, vars gård Hitler hade ögonen på,
ville inte sälja. Hitler stannade därför kvar på
sitt ställe nära Berchtesgaden.
Nazisterna såg vinter-OS i Bayern som en generalrepetition
inför sommar-OS samma år i Berlin. Byarna Garmisch
och Partenkirchen tvångsförenades. Det alpina landskapet
med Tysklands högsta bergstopp, Zugspitze, utgjorde en imponerande
kuliss. Det som orsakade organisatörerna störst bekymmer
var den djupt rotade antisemitismen i regionen.
Redan kort tid efter Nationalsocialisterna maktövertag i
januari 1933 blev det svårare för judar att besöka
orten. Affischer och banderoller med texten ”Judar är
inte välkomna” hängdes upp. 1934 bannlystes ”handel
på det judiska språket” och judar förbjöds
att köpa och hyra bostäder.
Nio månader före spelens början hade diskrimineringen
av judar antagit så stora mått att organisationskommitténs
chef, Karl Ritter von Halt, slog larm till inrikesministeriet
i Berlin. Han underströk att han inte ville bli missförstådd:
”Jag klagar inte för att hjälpa judarna, men om
propagandan får fortsätta kommer befolkningen i Garmisch-Partenkirchen
att bli så upphetsad att den kommer att angripa och skada
varenda människa som ser judisk ut.”
Den antijudiska stämningen i alpidyllen gick inte att dölja
för omvärlden. En engelsk reporter, som besökte
Werdenfelser Land före OS, fotograferade skidklubbens föreningsstuga
i Partenkirchen, och på väggen satt en affisch med
texten: ”Judar äga icke tillträde!”.
Fotografiet spreds i hela världen. I USA hade man just
startat en rörelse för att bojkotta spelen. Halt befarade
att hela det tyska OS-projektet var hotat: ”Om minsta lilla
störning äger rum i Garmisch-Partenkirchen kommer vi
inte att kunna genomföra OS i Berlin, eftersom alla nationer
kommer att dra tillbaka sina anmälningar,” varnade Halt.
Berlin reagerade. Den lokala nazistledaren Adolf Wagner såg
till att alla antisemitiska skyltar och affischer plockades bort.
Olympiaden kunde börja
Strax före invigningsceremonin blåste föhnvind,
men temperaturen föll till under noll i rättan tid,
och när Hitler anlände med regeringens eget tåg
till järnvägsstationen alldeles intill stadion den 6
februari klockan 10:55 var snötäcket 20 centimeter tjockt.
En orkan av ”Heil Hitler!” välkomnade Führern
när han steg ut på sin tribun. Så står
det åtminstone i den officiella redogörelsen för
OS i Garmisch-Partenkirchen.
11 000 idrottare från 28 nationer marscherade in på
stadion. Många sträckte ut högra armen när
de passerade hederstribunen. Willy Bogner svor den olympiska eden,
och det är hans son, som idag leder organisationen ”München
2018”.
Idrottsfesten skickade ut exakt de bilder som nazisterna önskade.
På ortens gator vajade flaggorna med hakkors, och publiken
jublade entusiastiskt åt de idrottsliga prestationerna.
Guldmedaljen i alpin kombination gick till Franz Pfnür från
Berchtesgaden. Den polske mästaren Bronislaw Czech såg
sig slagen och hamnade på 20:e plats. Pfnür belönades
senare med en inbjudan att dricka kaffe hos Führern på
Obersalzberg. Han blev också medlem i SS.
Czech gick efter tyskarnas anfall mot Polen med i en motståndsgrupp,
där han var kurir. Han smugglade människor och viktiga
dokument till Ungern via Tatrabergen i Karpaterna tills en österrikisk
f d tränare förrådde honom till tyskarna. Han
kom som fånge nr. 349 till koncentrationslägret i Auschwitz,
där han avled 5 juni 1944 35 år gammal.
OS 1936 har präglat Garmisch-Partenkirchen. Spelen var
startskottet för massturism, och i år firade ortens
handelskammare 75-årsjubileum.
Inför vinterspelens 60-årsjubileum lät man trycka
en jubileumsskrift. Den finns att beskåda hos borgmästare
Thomas Schmid.
48-årige Schmid, som har varit borgmästare sedan 2002,
ses som en moderniserare. Han hoppas mycket på OS 2018,
som skulle betyda ett nytt lyxhotell, ett nytt konferenscenter
och bättra järnvägsförbindelser med München.
OS 1936? Det har man tagit itu med och lagt till handlingarna,
enligt borgmästaren. ”Vi döljer ingenting, vi hanterar
frågan öppet, vilket bevisas av jubileumsskriften,”
försäkrar Schmid.
På omslaget ser man en skidhoppare i luften. ”Garmisch-Partenkirchen
blev känt och berömt i hela världen tack vare OS
1936”, skrev Schmids företrädare, Toni Neidlinger
i förordet. Sedan tillfogade han att ”de politiska omständigheterna
gör det omöjligt att blicka tillbaka med gott samvete”.
Därefter följer reportage om de idrottsliga prestationerna,
texter om tyska medaljörer som Christl Cranz, som vann guld
i damernas alpina kombination. Den politiska bakgrunden tonas
ned.
Det förvånar knappast. Skriftens utgivare är historikern
Gert Sudholt, styvson till nazisternas vice presschef på
riksnivå, Helmut Sündermann. Sudholt är vd för
förlaget Berg, som sedan flera år tillbaka bevakas
av säkerhetstjänsten. Han ger ut böcker som förnekar
Tysklands skuld till andra världskriget. Sudholt är
sakkunnig hos Sällskapet för fri publicering, som är
Tysklands största högerextremistiska kulturförening.
Han har bl a distribuerat skriverier från en tysk förintelseförnekare,
vilket 1993 ledde till några månaders fängelsestraff.
Detta hände tre år innan han fick uppdraget att ge
ut jubileumsskriften om OS i Garmisch-Partenkirchen. Det är
denna skrift som borgmästare Schmid lägger fram som
bevis för att orten har gjort upp med det förflutna.
Schmid påstår att han inte hade en aning om Sudholts
bakgrund. Det verkar som om han tycker att det hela är mycket
pinsamt.
Det står naturligtvis ingenting i jubileumsskriften om
vad som hände i Garmisch-Partenkirchen efter OS. De judefientliga
affischerna klistrades upp igen. Från 1937 tog kurorten
emot alla antisemitiska pamfletter och affischer som producerades
i Tyskland. Den 10 november 1938 fick ortens sista judar, ca 50
stycken, några timmar på sig för att packa ihop
och ge sig därifrån. Några av dem tog sina liv
i förtvivlan. Ortens tidning skrev: ”Nu är vi åter
bara tyskar!”
I juni 1939 bestämde IOC trots allt att vinterspelen skulle
äga rum i Garmisch-Partenkirchen igen. Men det blev inte
så. Några månader efter IOCs beslut anföll
Tyskland Polen, det andra världskriget hade börjat.
En av de antijudiska skyltar, som var uppsatta i Garmisch-Partenkirchen,
har Alois Schwarzmüller bevarat hemma hos sig. En bekant,
som hittade skylten på ett tak, gav den till honom. Den
cirkelrunda skylten med hakkors på gul bakgrund och texten
”Judar är inte önskvärda” skulle vara
värdefull i ett museum.
Men Alois Schwarzmüller har övergivit hoppet om ett
museum. I rådhuset vågar man inte ta tag i den obehagliga
nazitiden, enligt Schwarzmüller, som tror att de styrande
är rädda att ortens image ska skadas.
Detsamma gällde ortens fotbolls- och idrottsstadion. Till
för bara fyra år sedan var arenan uppkallad efter OS-kommitténs
ledare, Karl Ritter von Halt. Den f d IOC-ledamoten gick med i
Nationalsocialistiska partiet och SA bara tre månader efter
Hitlers makttillträde. Senare avancerade han i egenskap av
styrelseledamot i Deutsche Bank till kassör i ”Heinrich
Himmlers vänskapskrets”. Strax före krigsslutet
utnämnde SS-chefen Halt till ”Riksidrottsledare”.
Efter det att en turist hade påpekat att stadion var uppkallad
efter en nazist av hög rang fick anläggningen ett nytt
namn sommaren 2006. Nu heter den Stadion am Gröben.
Ledamöterna i ortens kommunfullmäktige informerades
via e-mail i all tysthet om namnbytet och uppmanades att ”inte
beröra ämnet offentligt”.
© 2010 TEMPUS/Der Spiegel
