Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
JAN PUHL
Warszawa
Ewa Wieczorek vet att hon kommer att väcka förtret.
I sin tidskrift ska hon publicera en artikel om de kvinnliga vakterna
i Stalinmuseet i Gori i Georgien. Det är en historia om kvinnor
som på dagen vakar över diktatorns skjortor och pipor
och som efter arbetets slut går hem och drömmer om
att han kommer till dem om natten.
Stalin lät mörda nästan 200 000 polacker, och artikeln
om de georgiska museivakterna kommer att resultera i mängder
av ursinniga läsarbrev. Men Ewa Wieczorek, som är en
flickaktig 43-åring med kortklippt hår, är inte
rädd för läsarnas vrede. Hon säger att hon
vill veta vad det är som gör att dessa kvinnor fortsätter
att hylla en massmördare.
Ewa Wieczorek är chefredaktör för Wysokie Obcasy,
som är Polens största damtidning. Tidningen är
en blandning av kultur- och populärtidskrift, och den delas
ut som lördagsbilaga till dagstidningen Gazeta Wyborcza,
som har en upplaga på en halv miljon och som 1989 var östblockets
enda ej censurerade tidning.
Åtta redaktörer skriver för Wysokie Obcasy
om ämnen som länge var tabu i Polen: om split i äktenskapet
och om kvinnor i manliga yrken, men också om abort, pornografi
och sex under graviditeten. I tidningen finns rubriker i stil
med: En kvinna är inte en lampa. Tillhörande
artikel förklarar att kvinnor inte måste ställa
upp på sex så fort mannen trycker på knappen.
Sådana ämnen chockerar fortfarande i det djupt katolska
Polen.
Redaktionen ligger i en ljus byggnad av stål och glas i
stadsdelen Mokotów. Träpersienner täcker fönstren
och i tamburen står dyra cyklar. Wysokie Obcasys framgång
speglar en enorm samhällsomvandling i Polen sedan kommunismens
fall. De polska kvinnorna har på bara 20 år genomfört
det som tog många fler decennier för kvinnorna i väst.
Omvandlingen efter kommunismens fall gjorde att kvinnornas frigörelse
i Polen skedde i turbofart.
Statistiskt sett hör Polens kvinnor till de modernaste i
Europa. De står bakom vart tredje nystartat företag,
vilket gör att Polen ligger långt före många
andra EU-länder. Polska kvinnor innehar drygt en tredjedel
av alla chefsposter på mellannivå, bara i Frankrike,
Lettland och Litauen är andelarna större. De polska
födelsetalen, som länge var de högsta i Europa,
har minskat till 1,4 barn per kvinna, vilket är jämförelsevis
lågt i Europa. Vi är inte längre fastlåsta
i rollen som maka och mor, slår Ewa Wieczorek fast.
Wysokie Obcasy skriver omvandlingens historia, och Ewa Wieczorek
är själv en symbol för denna historia. Hon har
en 22-årig son med studieambitioner från sitt första
äktenskap. Vid tiden för kommunismens fall skilde hon
sig från sonens far, vilket på den tiden var nästan
ett helgerån.
Den traditionella kvinnobilden i Polen förändrades egentligen
inte med kommunismens ankomst. Efter kriget måste kvinnorna
föda barn och senare satte kommunisterna dem att köra
traktor, studera och arbeta i gruvor. Det hade inte ett
dugg med självförverkligande att göra utan bara
med plikt, säger Wieczorek. Den polska kvinnan
var tvungen att arbeta men det var också hon som bar den
tyngsta lasten i omsorgen om barnen och hushållsarbetet.
Med omvandlingen upplöstes den gamla ordningen. Övergången
till kapitalism krossade de gamla könsrollerna. Idag finns
knappt någon familj med fler än ett barn som klarar
sig på en lön, vilket har lett till att många
kvinnor har startat eget en frisörsalong eller butik
t ex. Sådana verksamheter kan bedrivas samtidigt som man
tar hand om barnen. I Polen finns än idag jämförelsevis
få dagis.
Men kvinnor har också lagt beslag på viktiga chefsposter.
Henryka Bochniarz är till exempel chef för det polska
arbetsgivarförbundet sedan 1999. Under åtta långa
reformår var juridikprofessorn Hanna Gronkiewicz-Waltz chef
för den polska centralbanken, idag är hon överborgmästare
i Warszawa.
Ett av landets mest framgångsrika konsultbolag, Evip, leds
också av en kvinna. Företaget har introducerat bl a
CocaCola, Shell och saudiarabiska investerare på den polska
marknaden. Bara tio år efter omvandlingen uppstod Klubb
22, som är ett nätverk för framgångsrika
polska kvinnor.
De runt två miljoner polacker som har utvandrat sedan omvälvningen
har spelat en stor roll i kvinnornas revolution. De flesta har
arbetat i Skandinavien, Storbritannien eller Irland, men nu återvänder
de i en strid ström. Bland hemvändarna finns kvinnor
som har lärt sig att stå på egna ben under tiden
i främmande land.
Doktor Irena Eris är 60 år och en ikon för
alla självständiga, polska kvinnor. Hon lutar sig bekvämt
tillbaka i skinnfåtöljen på hennes kontor, som
är inrymt i villan där hon bor på Pulawskagatan.
Väggarna är champagnefärgade och möblerna
är av ädelträ. Hon har samma frisyr som Hillary
Clinton och en grå tröja till den knäkorta kjolen.
Många kvinnor här i Polen levde länge i
tron att de inte hade rätt att lyckas. Det fanns ett utbrett
mindervärdeskomplex, säger Eris.
Eris äger Polens mest framgångsrika kosmetikföretag,
som är uppkallat efter henne. Av Wall Street Journal har
hon utnämnts till en av Central- och Östeuropas skickligaste
företagsledare. I miljoner polska badrum finns flaskor och
tuber med påskriften Dr. Irena Eris. Företaget
exporterar till ett tjugotal länder. Doktorstiteln erövrade
hon 1978 efter läkemedelsforskning vid Humboldtuniversitetet
i Berlin.
Samtidigt som hon återvände till Polen slog den dåvarande
statschefen, general Jaruzelski, till mot Solidaritetsrörelsen.
Eris blev djupt besviken och drog sig undan offentligheten. Men
hon hyrde två rum i förorten Piaseczno och sade upp
sig från ett tryggt jobb hos ett statligt läkemedelsföretag.
Jag ville åstadkomma något speciellt och var
beredd att satsa allt på det. Målet var en
ansiktskräm. När hon introducerade produkten på
marknaden fanns det nästan bara cigaretter av märket
Sport och gurkor i polska butiker. Eris make distribuerade krämerna
i bakluckan på sin Fiat till butik efter butik. 1989 hade
hon redan 12 medarbetare och idag sysselsätter hennes företag
drygt 800 personer. Eris tillverkar krämer och schampo och
levererar till apotek, skönhetsbutiker och salonger. Koncernen
omfattar även två hälsoanläggningar, däribland
ett femstjärnigt spa.
Plötsligt var jag en framgångsrik affärskvinna.
Från att ha varit en av myndigheterna förföljd
egenföretagare blev jag en förebild, eftersom jag skapar
arbetstillfällen och är kvinna. Hon håller
med om att de gamla könsrollerna hör till det förflutna,
men påpekar att det är långt kvar till verklig
jämlikhet i Polen.
Den katolska kyrkan och majoriteten av polackerna utanför
de stora städerna, tycker att kvinnans nya roll är ett
svek mot den gudomliga och nationella ordningen. Katolicismen
är fortfarande en viktig beståndsdel i den polska identiteten.
90 procent av polackerna är döpta och många av
dem är övertygade om att det går bra för
Polen tack vare den djupa tron, som hjälpte dem att hålla
ut mot främmande herrefolk som tyskar och ryssar.
Ett arv från katolicismen är de polska abortlagarna,
som är bland de hårdaste i Europa. Abort är tillåtet
bara om graviditeten är en följd av våldtäkt,
om fostret misstänks ha svåra missbildningar eller
om mammans liv är i fara. Trots detta genomförs uppskattningsvis
mellan 80 000 och 200 000 illegala aborter varje år. Kvinnor
bosatta nära gränsen åker till Tyskland, och i
Polen finns många läkare som utför aborter i hemlighet.
En dokumentärfilm om detta ämne visas just nu på
landets biografer.
Författaren Agnieszka Graff är en av den polska kvinnorörelsens
förgrundsfigurer. Hon är en slank, snygg kvinna som
pratar fort och är van vid att män avbryter henne, något
som hon hatar. Hon berättar att hon blev djupt besviken när
hon återvände till Polen 1995 efter studier i USA och
Storbritannien. Till och med i den akademiska världen
umgicks polska män och kvinnor bara på flirtnivå.
Vettiga samtal verkade vara en omöjlighet, säger
hon.
Det var också vanligt att man urskuldade männens våld
i hemmet med att männen i alla fall kysste kvinnorna på
hand när de hälsade en hedersbetygelse som har
försvunnit i de flesta länder.
Graff bestämde sig för att uttrycka sitt missnöje
med rådande omständigheter i gatudemonstrationer. Första
gången var de 200 kvinnor som deltog i demonstrationen på
den internationella kvinnodagen 8 mars. Förra året
kom 6 000 kvinnor. Enligt Graff var Polens inträde i Europeiska
unionen 2004 en mycket viktig händelse. Medlemskapet tvingade
Polen att införa förbud mot diskriminering och sexuella
trakasserier.
Agnieszka Graff är nöjd med utvecklingen de senaste
åren. Mycket av det som finns kvar att klaga på möter
man även i andra europeiska länder. Kvinnor tjänar
till exempel fortfarande mindre än män även om
de utför likvärdigt arbete och det är mycket ovanligt
att de klättrar allra högst upp i karriärstegen.
Graff vet att det i det polska samhället finns krafter, som
upplever kvinnans nya roll som ett hot och som till varje pris
vill förhindra fri abort. Graff och många med henne
kräver därför större inflytande i politiken.
De förespråkar kvotering: alla partier bör reservera
minst hälften av platserna till kvinnor i kommunala, regionala
och nationella församlingar. Graff och hennes meningsfränder
har samlat in nästan 150 000 namnunderskrifter till stöd
för kvoteringskravet.
Den politiska högern anar ett hot mot den nationella harmonin.
Den polska modern har i sekler tryggat nationens fortbestånd,
och hon ska inte kämpa för nya rättigheter, säger
landets biskopar.
Pariteten, som man kallar kvotering i Polen, splittrar
samhället i ännu fler grupper, klagar en kommentator
i Warszawatidningen Rzeczpospolita.
Men opinionsmätare konstaterar lite förvånat att
majoriteten av befolkningen faktiskt stöder förslaget
om kvotering. 70 procent av kvinnorna gillar det och 52 procent
av männen. Samhällsvetare förklarar det starka
stödet med att polska parlamentariker har extremt dåligt
rykte, och hittills är det männen som har dominerat
i parlamentet. De anses korrupta och maktlystna. Många polacker
tror uppenbarligen att fler kvinnor i politiken skulle förbättra
den politiska kulturen.
© 2010 TEMPUS/Der Spiegel