Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
YULIA TARANOVA
Moskva
Men trots återkommande försök från ryska
regeringsrepresentanter har förslaget från Putin, som
under tiden har bytt från att vara mäktig president
till att vara en ovanligt mäktig premiärminister, aldrig
lyft från marken. Rysslands oförmåga att arrangera
konferensen har i stället understrukit svårigheterna
som Rysslands ställs inför när det gör anspråk
på det inflytande som Sovjetunionen hade på världsscenen.
Alldeles före jul sade den ryske utrikesministern, Sergej
Lavrov, som var på besök i Egypten, att Kreml är
fast beslutet att arrangera en fredskonferens i Moskva, men han
erkände att konferensen inte har kommit ett dugg närmare
fullbordan.
Han antydde att den rådande djupa misstron mellan israeler
och palestinier gör att tidpunkten inte är den rätta
för dem att sitta ned och förhandla. Men Rysslands senaste
försök att sälja in Moskvakonferensen började
redan i juni, när president Dimitrij Medvedev deklarerade
att den skulle hållas före årsskiftet. Dessförinnan,
under Israels offensiv mot Gaza i januari, hade FNs säkerhetsråd
antagit en resolution om eldupphör, som uttalade stöd
för det planerade Moskvamötet.
Ryska regeringsrepresentanter tar ofta upp frågan i diplomatiska
möten, och 2008 gick de till och med så långt
som att föreslå en möjlig dagordning för
konferensen. Deras återkommande hänvisningar till den
planerade konferensen avslöjar att förslaget har djupt
symboliskt värde för rysk diplomati.
Med förslaget att hjälpa till att lösa konflikten
försöker Ryssland bättra på sin image,
tror professor Irina D Zvijagelskaija vid Institutet för
orientaliska studier i Moskva.
Moskvas roll i Mellanöstern har förändrats med
tiden. På sovjettiden backade Moskva upp den arabiska sidan,
men på senare år har den ryska regeringen försökt
framställa sig som en mer opartisk medlare.
Moskva vänder inte sina arabiska ryggen, men det stärker
banden till Israel, delvis på grund av att de ryskspråkiga
invandrarna från Sovjetunionen har stort inflytande i Israel,
där de utgör 15-20 procent av befolkningen.
Israels utrikesminister, Avigdor Liberman, är invandrare
från den forna sovjetrepubliken Moldavien, och han har täta
kontakter med ryska diplomater. Förra året besökte
han Moskva.
Det är detta som förenar oss med Israel på
ett unikt sätt, sade Putin till Lieberman med referens
till de ryskspråkiga invandrarna i Israel.
Handeln mellan de båda länderna har också ökat,
och Israel är ett populärt turistmål bland ryssarna.
Förra året hävde de båda länderna visumkraven
för turister.
Ryssland är samtidigt den enda medlemmen i den s k Mellanösternkvartetten
som förutom Ryssland inkluderar USA, EU och FN
som fortfarande har relationer med Hamas.
USA betraktar Hamas, som kontrollerar Gaza, som en terroristgrupp,
men den ryska regeringen tycker att det är viktigt att ha
en diplomatisk kanal till Hamas.
Israel uppmanar offentligt Moskva att avbryta kontakterna med
Hamas, men en del israeliska diplomater uttrycker inofficiellt
förhoppningar om att Kreml kanske kan få Hamas att
göra eftergifter och kompromisser.
När Kreml talar om en Mellanösternkonferens tycks
det vara involverat i en diplomatisk kapplöpning med USA.
Moskva är medvetet om att Bushadministrationen, när
den 2007 bestämde sig för en Mellanösternkonferens
i Annapolis, lyckades samla parterna relativt snabbt. Rysslands
oförmåga att upprepa detta, år efter år,
verkar vara en nagel i ögat på Kreml, trots att inte
heller USA lyckades åstadkomma fred.
Ryssland vill ha bekräftelse på sin oberoende
ställning och visa att det inte bara är amerikanerna
eller fransmännen som spelar roll i Mellanösternprocessen,
säger Jevgennij Satanovskij, chef för Mellanösterninstitutet
i Moskva.
Israeliska och palestinska diplomater i Moskva har delade meningar
om den föreslagna fredskonferensen. Israelerna antyder att
de inte eftersträvar intensiva förhandlingar just nu,
men de avfärdar inte förslaget rakt av. Det verkar som
om de vill undvika att stöta sig med ryssarna.
När de avbrutna förhandlingarna återupptas
och går framåt på ett konstruktivt sätt,
kommer vi alla att tycka att en fredskonferens i Moskva kan vara
meningsfull, säger Anna Azari, Israels avgående
ambassadör i Moskva.
Palestinierna är mer positiva. Det är viktigt för
oss att visa upp våra ansträngningar inför det
internationella samfundet, säger palestiniernas representant
i Moskva, Fayed Mustafa.
De ryska ledarna riskerar att hamna i knipa efter att ha förespråkat
konferensen så länge, om denna fortsätter att
försenas eller till slut går av stapeln men blir resultatlös.
När förhandlingsprocessen slutar, kommer alltid
mer oroande faktorer in i spelet, och detta kan få förödande
konsekvenser, påpekar den ryske diplomaten Aleksandr
Saltanov, som är Kremls speciella sändebud i Mellanöstern.
Att hålla stora internationella möten utan resultat
är inte bara ineffektivt, utan kanske också kontraproduktivt,
varnar han.
© 2010 TEMPUS/The New York Times