Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
CLIFFORD LEVY
Kiev
Att Rysslands favorit, Viktor Janukovitj, vann presidentvalet
i Ukraina var kanske en lättnad för Rysslands premiärminister,
Vladimir Putin, som ständigt och jämnt försöker
misskreditera grannlandets oborstade demokrati och västinriktade
politik.
Janukovitjs seger var mycket knapp, oförutsägbar och
relativt rättvis d v s den var resultatet av ett slags
val som inte har förekommit i Ryssland sedan Putin tog makten
och konsoliderade den.
I måndags berömde EUs utskickade valövervakare
valet i Ukraina och kallade det för en imponerande
uppvisning i demokrati. Det utspelades med andra ord inte
enligt Kremls föreskrifter och det tycktes just därför
belysa de stora bristerna i det ryska systemet.
De officiella resultaten som offentliggjordes i måndags
visade att oppositionsledaren Janukovitj hade besegrat premiärminister
Julia Timosjenko med ungefär tre procentenheter, vilket innebär
en comeback för Janukovitj, som förlorade valet 2004
till den orangea revolutionen.
Timosjenko var en av förgrundsfigurerna i den orangea revolution,
som förde in Ukraina på en väg mot västerländsk
demokrati. Timosjenkos nederlag skulle kunna tolkas som ett nederlag
för revolutionen, men det faktum att Ukraina genomförde
ett rättvist val är i sig en seger för och ett
resultat av revolutionen. Statsvetaren Olexiy Haran vid Mohylauniversitetet
i Kiev påpekar att många ukrainare är djupt besvikna
på den orangea revolutionen, därför att de senaste
åren har präglats av politiskt tumult. De flesta uppskattar
dock de demokratiska frön som revolutionen sådde.
Ukrainarna har inte fått särskilt mycket av allt
som utlovades 2004, vilket gör dem besvikna. Men de lägger
inte skulden på demokratin. Numera kan de kritisera regimen,
titta på politiska tv-program och välja fritt.
De skulle inte ha någonting emot ordning och reda
och stabilitet, och de vill ha starka ledare, men det betyder
inte att de är beredda att offra fri- och rättigheter
för den sakens skull. Detta är skillnaden mellan Ukraina
och Ryssland, tillägger Haran.
Andra bedömare håller med och säger att väljarna
visserligen sparkade ut den orangea revolutionen, men det betyder
inte att de är missnöjda med alla aspekter av den orangea
demokratin. Om Janukovitj försöker backa tillbaka till
ett mer auktoritärt styre kommer han att möta hårt
motstånd.
Den ukrainska modellen har möjligen inspirerat senaste tidens
missnöjesyttringar i Ryssland. I slutet av förra månaden
demonstrerade tusentals människor i Kaliningrad, en rysk
enklav i Baltikum, i protest mot regeringen i Moskva, som inte
var förberedd. En del demonstranter krävde Putins avgång
och klagade på höga skatter och den svaga ekonomin
till följd av den globala krisen.
I förra veckan vände sig en framstående politiker
från ett pseudooppositionellt parti, som har ansetts vara
totalt kraftlöst, helt oväntat mot Kreml och kritiserade
Putins inrikespolitik: Är opposition och kritik detsamma
som oärlighet? undrade politikern Sergej Mironov. Nej,
i ett civiliserat samhälle är detta oppositionens mål
och plikt.
Det är föga sannolikt att Ryssland blir lika öppet
som Ukraina inom kort. Frågan är hur länderna
i den forna Sovjetunionen påverkas på sikt om Ukraina
lyckas följa upp det lyckade valet med en relativt lugn övergång
till en ny administration under Janukovitj.
Kreml skrämdes av den orangea revolutionen och befarade att
den skulle sprida sig till andra f d sovjetiska republiker. Därför
förtalar makthavarna i Kreml revolutionen så ofta tillfälle
ges. Trots att det de senaste månaderna har varit troligt
att Janukovitj skulle vinna presidentvalet har Putin fortsatt
att angripa det ukrainska systemet, som enligt honom bäddar
för kaos och tumult. Vi kan under inga omständigheter
tillåta att det politiska livet i Ryssland tar efter Ukrainas,
varnade Putin för några veckor sedan.
Valförloraren, Timosjenko, dröjde med att uttala sig
om valresultatet trots att hon vanligtvis kommenterar både
det ena och det andra mer än gärna. Med tanke på
att Janukovitj vann valet tydligt om än med ganska liten
marginal blir det svårt för henne att ifrågasätta
resultatet.
Valet var inte helt problemfritt. Båda sidor anklagade
varandra för valfusk och överträdelser. Ukrainas
tv-kanaler, varav de flesta ägs av oligarker, verkade ofta
tillhöra antingen den ena eller den andra kandidatens läger.
Redan före kampanjen tyckte många ukrainare att den
orangea regeringen var så sliten av interna konflikter att
den hade misskött regeringsuppdraget.
Kreml har kanske gynnats av valresultatet på kort sikt.
Relationerna mellan Kiev och Moskva har varit spända under
den sittande presidenten, Viktor Jusjtjenko, som ville fjärma
Ukraina från Moskva med hjälp av medlemskap i Nato.
Janukovitj eftersträvar inte Natomedlemskap, och han har
antytt att han kommer att överge några andra planer,
som Moskva ogillar.
Under den orangea revolutionen kritiserades Janukovitj av sina
motståndare för att gå i Kremls ledband. Men
ett exempel på revolutionens inverkan är att han har
putsat upp sin image och tydligt förespråkar nära
relationer mellan Ukraina och Europa.
Ukrainaexperten Kirill Frolov hos forskningsgruppen Oberoende
staters institut i Moskva, tvivlar på att Janukovitj lyckas
få slut på den politiska instabiliteten i Ukraina.
Frolov säger att ukrainarna vill ha den sorts stabilitet
som Putin har skapat. Därför, påpekar Frolov,
är det inga andra länder som försöker iscensätta
egna s k färgrevolutioner. Ryssland är en bättre
modell för Ukraina än vice versa, tycker Frolov.
Men de positiva omdömena från de utländska valövervakarna
kan eventuellt leda till att andra i regionen drar andra slutsatser.
Övervakarna brukar underkänna de flesta val i den forna
Sovjetunionen som förfuskade och orättvisa. Ofta struntar
de i att ens övervaka val i Ryssland, eftersom deras arbete
brukar blockeras av myndigheterna.
Somliga säger att den orangea revolutionen har misslyckats,
men jag håller inte med, säger chefen för
Europarådets valövervakare, Matyas Eorsi. Det
är tack vare den orangea revolutionen som Ukraina nu har
kunnat genomföra demokratiska val.
© 2010 TEMPUS/The New York Times