Tempus 2008 v 49

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

Bushs jobb är inte klart ännu

Kommer Bush att förhala det oundvikliga eller gå demokraterna till mötes och riskera kritik från de egna?

ANDREW WARD
Washington
George Bush ser fram mot att dra sig tillbaka till Texas när han avgår från presidentposten. ”Självklart åker jag hem direkt”, sade han i en intervju i CNN för en tid sedan. ”Jag kommer hem och drar ett djupt andetag”, fortsatte han.
Men tills George Bush ger nycklarna till Vita huset till Barack Obama 20 januari är det han som är chef. Och det stod klart för ett par veckor sedan när han var värd för G20-mötet i Washington och Obama låg lågt i Chicago.
Bush hoppades att mötet skulle stärka bilden av honom som statsman och tona ned bilden av den lama ankan, som sover på sin post medan Wall Street kollapsar.

Bushs främsta mål med toppmötet var att upprätthålla Amerikas linje emot Europas försök att tämja den ”amerikanska djungelkapitalismen” med hårdare internationella regler.
En annan kraftmätning väntar på den inrikespolitiska fronten, där den demokratiskt kontrollerade kongressen trycker på för nya ekonomiska stimulanser och större statliga anslag till den sjukliga bilindustrin.
Vita huset har förhåller sig skeptiskt till både ekonomisk stimulans och subventioner till industrin, vilket ställer Bush på kollisionskurs med den blivande presidenten, som stöder dem.
Bush ställde vissa krav inför den s k lama-anka-sessionen i kongressen, som började för ett par veckor sedan. Han begärde att demokraterna skulle lägga ned motståndet mot Amerikas frihandelsavtal med Colombia.
Det rapporterades också att Bush i ett personligt möte med Obama föreslog att han kunde tänka sig att stödja stimulansåtgärder och lättnader för bilindustrin i utbyte mot att demokraterna godkände avtalet med Colombia.
Båda sidor hävdar att en sådan uppgörelse inte har diskuterats. Demokraterna, som vann en överväldigande seger i början av november, har inget intresse av att köpslå med en maktlös makthavare.

Eftersom det inte finns någon kompromiss som involverar handelsavtalet ser det ut som om Bush antingen måste ge vika för demokratiska krav eller lägga sitt veto mot dem.
Ingetdera är ett lockande alternativ. Nya kostsamma stimulansåtgärder och stöd till bilindustrin skulle reta många konservativa, som redan är upprörda på grund av räddningspaketet till finansindustrin på 700 miljarder dollar. Ett veto skulle å andra sidan kunna leda till att Bush anklagas för att undergräva demokraternas försök att sätta fart på ekonomin och rädda bilföretagen från konkurs.
Obama har sagt att han kommer att godkänna förslagen omedelbart om de inte antas före hans tillträde. Bush måste därför besluta om han ska förhala det oundvikliga av principiella skäl.
Dispyten skapar missämja mellan Bushs administration och Obamas övergångslag trots alla löften om ett smidigt maktskifte.

Enligt medarbetare i Vita huset upphörde Bush att bekymra sig om sina popularitetssiffror för länge sedan. Det enda han har för ögonen nu är landets bästa.
Men till och med Bush måste ha hajat till över den senaste statistiken, som visade att 76 procent av amerikanerna underkänner hans sätt att sköta jobbet. Det gör honom till den impopuläraste presidenten sedan man började göra mätningar för drygt sex decennier sedan.
Som jämförelse kan nämnas att Richard Nixons sämsta notering var 66 procent när han avgick från presidentposten under Watergateskandalen.
En person som åt middag med president Bush för en tid sedan berättar att presidenten skyller sin impopularitet delvis på ”bokstavskristna” element i det republikanska partiet, som har alienerat moderata republikaner och spansktalande väljare.
Men historikern Douglas Brinkley tycker att det är en haltande förklaring med tanke på att presidenten faktiskt har ansträngt sig för att tillmötesgå den kristna högern alla åtta åren vid makten.
Eftersom Bush inte har någon politisk framtid behöver han bara bekymra sig om sitt eftermäle, och det ser, enligt Brinkley, illa ut. ”President Bush kommer att bli ihågkommen som en misslyckad president”, säger han. ”Folk minns vad som hände under presidentens tid: 11 september i början och ekonomisk kollaps i slutet och däremellan hände det inte något bra”.
En f d medlem av Bushs administration hävdar att Bushs låga popularitetssiffror ingår i hans eftermäle. ”En presidents eftermäle bestäms inte bara av historiker utan också av väljarna, och det är illa för Bush. Han lämnar sitt parti och sin ideologi i svagare skick än någon gång på 44 år”.
© 2008 TEMPUS/Financial Times