Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2008 v 41

Tidskriften

tidigare veckor:
2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 2008: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40    

Finanskrisen, USA
2008-41 s 3-5
"Den globala kapitalismen går en ny tid till mötes"
Den amerikanska modellen ligger i spillror och europeiska och asiatiska rivaler tar vid. Nu är det inte bara bankernas agerande och solvens som ifrågasätts utan hela det anglosaxiska kapitalistiska systemet. I tre decennier har man tagit för givet att marknaderna vet bäst. Nu är det tydligt att "bra för Wall Street inte är bra för Main Street". Nu när Reagan-Thatcher-ideologin går under finns en utbredd känsla av att världen passerat en gräns - vi lämnar de fria marknadernas, de lättvindiga lånens och de feta lönernas guldålder bakom oss och går mot ett systemskifte som innebär hårdare kreditvillkor, strängare regler, mindre spekulation och mer statlig styrning av marknaderna. Kanske är det nu den franska och tyska modellen som tar över eller till och med auktoritära kapitaliststater som Kina. Nicolas Sarkozy och Angela Merkel tar sig ton. Man håller gärna med George Soros: "Framtiden blir mindre otyglad, mindre aggressivt spekulativ och mindre kreditvänlig". Världen kommer kanske att likna Europa lite mer, och utvecklingsländernas makt och politiska tyngd att växa. Vi får en mer flerpolig värld. Men framtiden kommer att innebära nya bubblor som brister och då kommer alla att ha glömt att världen nästan gick under 2008.
Originalartikel i Newsweek eller läs här.

Finanskrisen, EU
2008-41 s 6-8
"Den fria marknaden är seglivad"
Europeisk skadeglädje över den amerikanska kapitalismens krämpor betyder inte nödvändigtvis att européerna fjärmar sig från den fria marknaden. Bundeskansler Merkel kommer inte att överge den fria marknaden i Tyskland. I Frankrike har president Sarkozy gjort en markant vänstersväng. Allt prat om skattesänkningar har bordlagts. Det franska budgetunderskottet kommer att bli 2,7 % av BNP nästa år. Industripolitiskt är han känd för att gärna låta staten intervenera. Men också för att hävda att globaliseringen är nödvändig och inte ska bekämpas. "Antikapitalism är ingen lösning på den aktuella krisen". En del amerikaner å andra sidan oroar sig för att europeisk socialism ska invadera Wall Street.

Finanskrisen, Ryssland
2008-41 s 6-7
"USAs dominans är slut, säger Moskva"
Lite skadeglädje anas nog i de ryska ledarnas kommentarer till den finansiella krisen. Rysslands president, Dimitrij Medvedev, har lagt skulden för krisen på det som han kallar för finansiell "egoism" och sagt att finanskrisen kan ses som ett tecken på att Amerikas ekonomiska dominans går mot sitt slut. Detta gjorde han i ett anförande på det statliga universitetet i St. Petersburg i ett forum som arbetar för att utveckla relationer mellan Ryssland och Tyskland.

Finanskrisen, Island
2008-41 s 8-10
"Festen är över"
Islands befolkning blev världens rikaste över en natt. De försökte köpa världen, men nu har finanskrisen satt käppar i hjulet. Island står på randen till kollaps. Inflation och höga räntor blir ännu högre; kronan, den isländska valutan, är i fritt fall och värderas knappt högre än Zimbabwes eller Turkmenistans valutor. En av landets tre oberoende banker har nationaliserats. Invånarna har börjat hamstra olivolja och pasta och andra importvaror. År 2007 fick Island FN-utmärkelsen, "världens bästa land att bo i". Island hade byggt sin extraordinära rikedom på den globala kreditboomen och nu dras landet med i kraschen. Under 2004 köpte islänningarna - 320 000 personer - aktier i brittiska företag för 894 miljoner pund. Nu drunknar islänningarna i skulder och arbetskraften från Polen och Litauen har åkt hem till länder med bättre valuta. Större delen av skulderna är utländsk valuta och nu allt dyrare i takt med att den isländska kronan faller.

Makedonien
2008-41 s 12-13
"Dispyten om Makedonien har asiatiska förgreningar"  hela artikeln
Det handlar om en av Europas mest bisarra och envisa internationella dispyter och det är definitivt den enda som involverar asiatiska stammar som levde på Alexander den stores tid. I kampen för att kunna kalla Alexander för makedonisk har Makedonien vänt sig långt bort till Himalaya och invånarna i Hunzadalen i Pakistan. Grekland hotar med att hindra Makedonien att bli medlem i EU om landet inte ändrar sitt namn.
I juni kom prins Ghazanfar Ali Khan, Hunzafolkets härskare, på besök. Hunzafolket tror att de är ättlingar av makedonska soldater som följde Alexander den store på hans marsch till Indien och sedan stannade där. Fram till 1974 då de konverterade till islam praktiserade de den antika grekiska religionen med tolv gudar.

Ryssland, Ukraina
2008-41 s 14-16
"Den sista bastionen"
Den ryska flottan vill ha tillgång till hamnen i den ukrainska staden Sevastopol fram till åtminstone 2017. Den ryska flottan ligger i beredskap utanför Sevastopol där tre fjärdedelar är etniska ryssar om än ukrainska medborgare. Men sedan kriget mellan Ryssland och Georgien i somras står det klart att en maktkamp om Sevastopols framtid har börjat. Det går rykten om att det delas ut ryska pass. I dag är det dags att förlänga kontraktet. Sevastopol kallas "den sista bastionen" och var fram till 1996 förbjudet område för utlänningar. Flera hundra års gemensam historia har slagits sönder sedan 1991. I Stadsfullmäktige har Janukovitjs ryssvänliga parti majoritet.

Thailand
2008-41 s 17
"Våldet exploderade i Bangkok"  hela artikeln
Den politiska krisen i Thailand förvärrades i början av veckan när regeringsfientliga demonstranter belägrade parlamentets ledamöter och drabbade samman med polis utanför parlamentsbyggnaden. Två personer dödades och nästan 400 skadades i våldsamheterna. Demonstranterna ämnar fortsätta sina aktioner tills regeringen avgår. Den beskylls för att gå den förre premiärministern Thaksins ärenden. Han bor i exil i London sedan han avsatts i en kupp 2006.

Kina
2008-41 s 18-20
"Jättar kan inte springa hur fort som helst"
Mittens rike är ett gigantiskt kraftfält, men den supersnabba tillväxtens dagar är snart över. Kina har helt enkelt blivit för stort för att fortsätta att expandera med de tio procent per år som har varit regel de senaste 30 åren. Detta kan få stora konsekvenser för Kina och världen. Först att drabbas av nedgången är fastighetsmarknaden där priserna sjunker och mycket står tomt. Detta får oförutsägbara följder för resten av ekonomin. Konsumtionen minskar, aktiemarknaden faller liksom försäljningen av personbilar. Men fastighetsmarknaden är mycket mindre i Kina än i USA och efterfrågan på bostäder fortfarande hög och växer.
Fallet Japan visar också att en ekonomi kan inte fortsätta att växa med tvåsiffrig takt sedan BNP nått en viss kritisk storlek. Detta hände Japan på 1970-talet då tillväxten stannade på 4 %. Kina har emellertid ännu långt till den moderniseringsnivå som Japan hade.

2008-41 s 21
"OS förde i alla fall något gott med sig"
Beijing behåller OS-regler som resulterade i blåare himmel och renare luft. Från och med 11 oktober måste kinesiska fordonsförare i Beijing avstå från att köra bil en arbetsdag per vecka. Därmed försvinner 800 000 fordon från trafiken varje dag. Detta är det första konkreta tecknet på att OS lett till en förändring. Resultatet blev en klarare himmel och bättre trafikflöde. En annan förändring för att förbättra luftmiljön är att arbetstidarena kommer att varieras så att inte alla måste ta sig till sina arbeten samtidigt och parkeringsavgifterna höjs.

Zimbabwe
2008-41 s 23-24
"Katastrofen är snart ett faktum"  hela artikeln
Livet i Zimbabwe är en ständig jakt på värdelösa pengar.
Landet har världshistoriens högsta inflation. Människorna i Harare, en gång en stolt huvudstad, deltar i en darwinistisk kamp för överlevnad. Den som inte anpassar sig svälter ihjäl. Många har förvandlats till tiggare och månglare, gatuförsäljare och svartabörshajar. De flesta äter bara ett mål mat om dagen, två insjunkna kinder vittnar om deras hunger.
Den bankrutta staten trycker nya pengar och inflationen löper amok. I augusti tvingades regeringen kapa 10 nollor från valutan för att inte landets räknemaskiner skulle sprängas. Experter hävdar att det enda som kan stoppa inflationsspiralen är att president Mugabes makt över ekonomi tas bort fullständigt. Han lever själv i lyx i ett residens bakom höga murar. Folk har slutat arbeta eftersom arbetet går med förlust eftersom dagslönen inte täcker resekostnaden. Därför finns det inga lärare i skolorna och knappt någon personal på sjukhusen.

Swaziland
2008-41 s 24-25
"Afrikas andra Zimbabwe"
I Swaziland finns världens sista absoluta monarki och största andel HIV-smittade. Swaziland ropar på förändring men kungen är inte med på notorna. Playboy kungen Mswati III har 13 fruar. Den förväntade livslängden är knappt 35 år och fattigdomen på landsbygden enorm. Nästan halva befolkningen är arbetslös och de som har utbildning , till exempel lärare och sjuksköterskor flyttar utomlands för att få arbete och inkomst. Kungen spenderar lika mycket som halva hälsovårdsbudgeten på att i augusti skicka sina 13 fruar på inköpsrunda till Dubai och Europa. Regimmotståndarna sjöng: "We are dying, while they are flying. I september spenderade regeringen miljontals dollar för att fira 40 år av självständighet från Storbritannien. Medborgarna fick rösta i september, men de väljer bara parlamentet. Regeringen utses av kungen och premiärministern är alltid någon från kungens familj Dlaminis. Valet ska ske enligt ett traditionellt system som kallas tinkhundla och som speglar monarkins och de traditionella hövdingarnas totala makt över folkets vardagsliv. Alla lyder under en hövding i en by. Det är inte alls tal om någon verklig demokrati.
Oppositionen har emellertid bildat Swazilands enade demokratiska front med Zimbabwes UDP som förebild och som kräver omedelbara förhandlingar med regeringen.

Originalartikel i The Guardian eller läs här.

Somalia
2008-41 s 26-27
"Somalia är världens mest misslyckade stat"
Det tilltagande sjöröveriet skvallrar om växande kaos på land. Somalia utgör en stor fara för andra länder. Sjöröveri är en lönsam och omfattande verksamhet. Piraterna blir alltmer sofistikerade och de finansieras av somalier i Dubai och på andra platser. Den genomsnittliga lösensumman har blivit tre gånger större sedan 2007 liksom antalet kapade fartyg. Man tror att 100 miljoner dollar har betalats ut till pirater bara i år. Sjöröveriet är ett symptom på maktvakuumet i Somalia. Landets "federala övergångsregering" är maktlös och förmår varken hindra sjöröveriet eller stoppa de al-Qaida krigare som tagit kontroll över södra Somalia.
FN uppskattar att 3,2 miljoner somalier är i behov av mat från FN för att överleva.

Biståndspolitik
2008-41 s 28-30
"Uländerna orkar nästan inte med alla givare"  hela artikeln
Fler och fler länder, stiftelser och filantroper vill hjälpa uländerna. Men givarna står i varandras väg och blockerar dem som de egentligen vill hjälpa. De kan bli så många att de helt förlamar administrationen. Välgörare samordnar inte sina insatser. Uländerna behöver inte mer utan bättre utvecklingsstöd. Tyvärr har livsvillkoren för många fattiga i många av världens länder inte blivit märkbart bättre trots all hjälp. Detta trots att Afrika sedan 1970 fått omkring 400 miljarder dollar. Det är en gigantisk apparat som försöker måna om de fattiga. 40 FN-organisationer deltar i hjälparbetet och driver för närvarande 340 000 projekt. Därtill kommer miljoninvesteringar från privata stiftelser. Bara i Tanzania arbetar 24 olika givarländer. Det är bara de stora mottagarländerna som kan unna sig att välja och vraka. Indien samarbetar till exempel bara med sex givare. Sedan tidigare utvecklingsländer som Kina, Sydafrika och Brasilien också givit sig in i biståndskarusellen för att hävda sitt intresse finns det mer pengar där än någonsin. I Afrika är Kina störst. Där byggs infrastrukturen snabbt ut så att Kina kan få hem råvaror. Bäst fungerar den uhjälp som beror på enskilda människors engagemang.

Samhälle
2008-41 s 30-31
"Au revoir till långlunchen"
3000 franska restauranger och barer har gått i konkurs på tre månader. Allt fler väljer bort restauranglunch med vin till förmån för baguette eller hamburgare. Den franska traditionen med tre rätters lunch kanske inte överlever den ekonomiska krisen. Middagsätare avstår från den traditionella aperitifen och förrätten och dricker kranvatten i stället för vin till maten.
1975 tog det i genomsnitt en och en halv timme att äta lunch, 2005 hade tiden minskat till 32 minuter.