Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
Österrike
2008-40 s 3
"Bäddat för fortsatt bråk i Österrike"
Den österrikiska extremhögern gjorde ett mycket starkt
val och är nu landets näst största politiska kraft.
Som tur är tål de båda extrempartiernas ledare
inte varandra, varför samarbete dem emellan är föga
sannolikt. Tillsammans fick de 29 % av rösterna. Frihetspartiet
ned sin nye ledare Heinz-Christian Strache fick 18 % och Jörg
Haiders utbrytarparti, "Rörelsen för Österrikes
framtid 11 %. ÖVP gick tillbaka till 26 % och Socialdemokraterna
under den nye ledaren Werner Faymann, drygt 30 %. Hur ska regeringskoalitionen
komma att se ut? Blir det en ny storkoalition?
Tyskland
2008-40 s 4-5
"CSUs maktmonopol bröts" hela
artikeln
Resultatet av valet i delstaten Bayern bådar illa för
de borgerliga på federal nivå. Kristsociala unionen,
CSU, förlorade den absoluta majoritet den haft i flera decennier
och backade från 60 till 43 %. Regeringschefen Beckstein
har inte lyckats ersätta den karismatiske Edmund Stoiber.
Men främsta anledningen till tillbakagången är
att Bayern blivit mer kosmopolitiskt, mindre konservativt och
mindre katolskt. De stora vinnarna var företagarpartiet Fridemokraterna
med 8,5 % och de gröna med 9,5 %. Spd ligger kvar på
19 %. Partiet Fria väljare fick 10 %. De vill att mer makt
ska delegeras till lokal nivå. Vänsterpartiet klarade
inte av att ta sig över 5 % gränsen.
Vitryssland
2008-40 s 5-6
"Valet var en fars" hela
artikeln
De allmänna valen i Vitryssland uppfyllde inte kraven på
rättvisa och frihet.
Kandidater lojala mot Vitrysslands president Alexander Lukasjenko
vann alla platserna i det vitryska parlamentet i valet förra
söndagen. EUs ledare hade för valet klargjort att Vitrysslands
framtida förhållande till EU beror på hur söndagens
val genomfördes. Den vitryska oppositionen bedömde emellertid
valet som en fars. Oppositionen hade få, om några
alls, möjligheter att föra ut sitt budskap. Valet uppfyllde
inte demokratiska principer. Allt enligt observatörer från
OSSE.
2008-40 s 5
"Dynastiplaner?"
"Europas siste diktator" Alexander har börjat nämna
sin äldste son, den 32-årige Viktor Lukasjenko som
möjlig efterträdare. Han arbetar sedan tre år
i utrikesdepartementet och är ledamot av det mäktiga
säkerhetsrådet. Han kommer att vara 35 år gammal
i höjd med nästa presidentval 2011 och 35 år är
minimiåldern för statschefen i Vitryssland enligt författningen.
Ryssland
2008-40 s 6-7
"En veteran intar scenen på nytt"
Den före detta sovjetledaren Michail Gorbatjov, 77, har allierat
sig med oligarken , den ryske miljardären Alexander Lebedev,
i ambitionen att driva på de ekonomiska och juridiska reformerna
i Ryssland. Partiet vill också stärka parlamentets
makt och ha mindre "statlig kapitalism" samt fler oberoende
medier i Ryssland.
Lebedev och Gorbatjov äger tillsammans 49 % av den oberoende
tidningen Novaja Gazeta, vars anställda reporter Anna Politkovskaja,
dödades för två år sedan. Partiet har det
provisoriska namnet "Oberoende demokratiska partiet".
Georgien
2008-40 s 7-8
"Den "störste" georgiern någonsin"
Många georgier fortsätter att hedra Stalins minne.
"Alla georgier respekterar Stalin därför att han
var en stor ledare som byggde ett stort imperium - och han är
alla tiders mest berömde georgier". Det finns en Stalin
kult i det lilla landet med 4,6 miljoner invånare. En opinionsundersökning
visar att 37 % är stolta över att Stalin var georgier
och hade ett georgiskt efternamn, Dzjugasjvili. I provinsstaden
Gori finns en Stalinstaty och ett Stalinmuseum.
Latinamerika
2008-40 s 8-9
"Sydamerika känner också av krisen"
USA fientliga ledare som Chávez i Venezuela och Morales
i Bolivia skulle kunna utnyttja den amerikanska finanskrisen som
argument för mera statlig inblandning i ekonomin. Även
Brasiliens president, Lula da Silva, har börjat kritisera
USA och hävdar att latinamerikanska länder inte ska
betala för de amerikanska bankirernas "gränslösa
girighet". Den aktuella krisen har urholkat USAs trovärdighet
ännu mer. Världen blir aldrig densamma efter denna kris
hävdar Hugo Chávez, nu kommer en "multipolär
värld". Men även Latinamerika kommer att få
se sänkta råvarupriser, minskad export och mindre pengar
från släktingar utomlands.
Ecuador
2008-40 s 10
"Ecuador fick ny författning"
En ny författning som stärker presidentens makt och
möjliggör längre tid vid makten vann starkt stöd
från väljarna i en folkomröstning förra söndagen.
Nu vill president Correa realisera vad han kallar "2000-talets
socialism".
Israel och Palestina
2008-40 s 11-12
"Radikala bosättare utmanar staten" hela artikeln
De illegala utposterna på Västbanken ska enligt ett
regeringsbeslut elimineras så fort som möjligt. Aggressiva
uppviglare uppmanar bosättarna och deras sympatisörer
att besvara varje försök från israelisk armé
eller polis att utrymma dessa. Bosättarna tar lagen i egna
händer vilket ökar risken för att hela Västbanken
exploderar i våld. De upprättar vägspärrar,
iscensätter upplopp, kastar sten på palestinska fordon
och sticker palestiniernas fruktodlingar och åkrar i brand.
Tanken med utposter kom i början av 1990-talet som ett sätt
att befolka tomma om råden på Västbanken med
judar för att förhindra att de återlämnas
till palestinierna. På Västbanken bor 250 000 judiska
bosättare bland 2,4 miljoner palestinier.
2008-40 s 13
"Freden prioriteras"
Förra fredagen inledde FNs säkerhetsråd en öppen
debatt på ministernivå om Israels fortsatta bostadsbyggande
i omstridda områden. Det fortsatta byggandet på ockuperad
mark och israeliska säkerhetskrav har bromsat fredsförhandlingarna.
2008-40 s 14
"Men det händer ingenting"
Mellanösterkvintetten som har att övervaka och stimulera
fredsprocessen i Mellanöstern har inte åstadkommit
någonting av värde enligt en gemensam rapport från
flera respekterade hjälporganisationer. Dessa hävdar
att kvintetten har misslyckats på de tre viktigaste områdena:
stoppa utbyggnaden av judiska bosättningar, eliminera israeliska
vägspärrar och häva Israels ekonomiska blockad
av Gaza.
2008-40 s 14-16
"Frågan om vem som är jude väcker debatt"
Israels ultraortodoxa rabbiner misstror de flesta konvertiter.
Regeringen vill konvertera icke judiska invandrare. Detta försöker
rabbindomstolarna hindra.
Judisk är ett begrepp med både religiösa och etniska
dimensioner. Det finns en debatt mellan dem som anser sig skydda
judendomen och dem som prioriterar att skydda den judiska staten.
De senaste decennierna har Israel tagit emot hundratusentals invandrare
från det forna Sovjetunionen trots protester från
de ultraortodoxa ledarna. Många invandrare saknade dokument
som bekräftar deras judiska härkomst. Judiskhet går
i arv på modersidan. Judarna är inte missionärer,
om någon vill ansluta sig till det judiska folket gör
vi det extremt svårt för dem, säger en företrädare
för ett ultraortodoxt parti i parlamentet. Enligt honom finns
det två sorters judar: de som föddes av en judisk mor
i tron, och de som kan bevisa bortom alla tvivel att de är
beredda att lyda den judiska lagen och acceptera de hundratals
påbud som styr en troende judes vardag. De ultraortodoxa
utgör bara 11 % av Israels befolkning men har fått
allt större makt i takt med höga födelsetal. Politiker
i mittfåran behöver nästan alltid de ultraortodoxa
partiernas stöd för att kunna bilda majoritetsregering.
Syrien
2008-40 s 16-20
"Ingen fred utan Syrien" hela
artikeln
President Assad bryter sakta men säkert sitt lands internationella
isolering. Syrien är på väg att åter bli
en regional stormakt och president Bashar al-Assad en makthavare
att räkna med. Detta sker tack vare storpolitiken och Syriens
speciella kontakter med grannländerna Irak, Israel och Turkiet.
För mindre än ett år sedan betraktades Syrien
som dåligt sällskap för att inte säga en
paria. Den främsta orsaken är att Syrien anklagats för
att ha varit delaktig i mordet på den libanesiske politikern
Rafik Hariri i februari 2005. Nu säger sig Assad vara beredd
att erkänna Libanon som självständig stat. Religionsfrihet
och högre levnadsstandard är vad syrierna vill ha. Det
ryktas om att Assad gör sig av med sina mest militanta i
utbyte mot miljardkrediter och närmare relation med EU. Går
det emellertid verkligen att demokratisera detta land internt
och få det att lossa på Teherans hårda grepp?
Kongo
2008-40 s 20
"Han orkar inte längre"
Kongo Kinshasas 83-årige premiärminister meddelade
i förra veckan att han avgår på grund av trötthet.
Antoine Gizenga utnämndes av president Joseph Kabila i december
2006 och han har haft till uppgift att organisera Kongos första
demokratiska val sedan självständigheten 1960.
Tchad
2008-40 s 20
"Uppdrag Tchad upphör i juni 2009"
EUs 3500 man starka fredsstyrka i Tchad som varit på plats
sedan i mars ska lämna landet senast den 1 juni nästa
år. EU kommer då att överlämna ansvaret
för de fredsbevarande insatserna till FN. Uppdraget var att
skydda flyktingar från den västsudanesiska Darfurregionen
tills den planerade, internationella fredsstyrkan för Darfur
var redo. Först vid årets slut kan FN ha fått
ihop halva styrkan. Insatsområdet är lika stort som
hela Frankrike.
Natur & Miljö
2008-40 s 21
"Den viktiga regnskogen krymper"
Regnskogen i Amazonas avverkas mer än dubbelt så fort
som förra året, enligt uppgifter från de brasilianska
myndigheterna. Den senaste tre årens trend med minskande
avverkning har vänt. Kanske är det de stundande valen
som är orsaken eftersom många borgmästare gärna
blundar för olaglig skogsavverkning för att vinna röster.
Miljöaktivister skyller på stigande livsmedelspriser
som tros uppmuntra sojabönder och boskapsfarmare att röja
mark för odling och bete.
Pakistan, Afghanistan, Terrorism
2008-40 s 22-24
"Stamkrigare och talibaner härjar vilt"
Amerikanska robotar förslår inte mot upproriska extremister
i den vilda gränsregionen i nordvästra Pakistan. Stamområdenas
3,5 miljoner pashtuner har alltid försökt påverka
utvecklingen i Afghanistan. Nordvästra Pakistan och framför
allt de sju halvautonoma "stamdistrikten" är den
viktigaste fristaden och försörjningsleden för
talibanrebeller på båda sidor om gränsen. Ledarna
för Al-Qaida finns också där liksom pakistanska
jihadgrupper. De flesta lockas dit för att döda Nato-soldater
och deras allierade afghanska soldater. Detta är en viktig
orsak till att återuppbyggnaden av Afghanistan misslyckas.
De pakistanska trupperna förmår inte mycket mot de
militanta stamledarna och deras arméer. Många militärer
vill inte slåss mot sina "muslimska bröder",
överenskommelser sluts och bryts med stamledarna.
Original artikel i The Economist: Pakistan's
tribal areas, A wild frontier.
Eller läs
mer här.
Afghanistan
2008-40 s 24-26
"Nostalgin ökar i takt med brottsligheten"
Kriminalitet, narkotikahandel och korruption gör livet otryggt
för afghanerna. Kidnappningar, bilkapningar, drogrelaterade
mord och landsvägsrån ökar i snabb takt och får
en del afghaner att längta tillbaka till tiden före
2001 när talibanerna höll större delen av landet
i ett hårt grepp och brottsligheten var så gott som
obefintlig. Problemen hänger samman med utbredd korruption,
opiumhandel och nya möjligheter till snabba pengar tack vare
omvärldens återuppbyggnadsstöd. Den ökande
narkotikahandeln, som förmedlar afghanskt opium till internationella
marknader är källan till drygt 75 % av allt heroin i
världen, har försett den undre världens medlemmar
med allt fler vapen och pengar till korrumperade samarbetsvilliga
tjänstemän vars samvetsgranna kolleger elimineras. För
tre veckor sedan mördades chefsdomaren Alim Hanif för
att han vägrade släppa en misstänkt narkotikahandlare.
Andra problem är milisledare vars anhängare utpressar
rika affärsmän eller blir uniformerad personal som begår
brott i tjänsten.
Indien
2008-40 s 26-27
"Terrorismen blir en viktig valfråga"
Indisk polis, liksom pakistansk och amerikansk, påverkas
ständigt av terrorhotet. Ett växande problem är
det svaga rättssystemet, som inte erbjuder vittnen något
som helst skydd och som har ont om poliser. Utöver de radikala
islamistiska grupper som misstänks ligga bakom flera bombattentat
finns det radikala hinduistiska organisationer som iscensätter
dödliga attacker mot kristna i flera delstater. Maoistiska
rebeller och etniska separatistgerillor i nordöstra Indien
har också attackerat.
Den politiska oppositionen vill återinföra de strikta
antiterrorlagar som fanns fram till 2004 när den hade makten.
Lagarna upphävdes då at Singhs regering. Senast i maj
2009 är det val. Redan i november 2008 går fyra stora
delstater till val.
2008-40 s 27
"Indien och Pakistan förhandlar igen"
Nya förhandlingar om en permanent fred ska inledas inom tre
månader lovar Indiens premiärminister Singh och Pakistans
president Zardari som träffades i New York i förra veckan
när FNs generalförsamling sammanträdde. Fredsprocessen
mellan de båda länderna har varit "spänd"
men våld, fientlighet och terrorism ska inte tillåtas
föra processen på avvägar, enligt ledarna.
2008-40 s 28-31
"Singh missade Indiens stora chans"
Det styrande kongresspartiet har inte tagit till vara på
den ekonomiska boomen och ett mycket fördelaktigt avtal om
kärnteknik. Den årliga tillväxttakten på
drygt nio % gör att Indiens stjärna aldrig har strålat
klarare. Trots detta är Singhs regering envist impopulär.
Den främsta orsaken tycks vara Singhs oförmåga
att infria löften och överbrygga den stora klyftan mellan
fattiga och rika. Bidrar gör också en serie terroristattacker,
nya oroligheter i Kashmir och det antikristna våldet i Orissa.
Kongresspartiet kan kanske ändå hålla sig kvar
vid makten, ärkerivalen det hindunationalistiska BJP - som
ledde landet 1999 till 2004 - lider av interna motsättningar
och ålderskrämpor. Ett skäl till Singhs problem
är att landet gick till val 2004 utan att klargöra vem
som skulle bli premiärminister. Partiledare är den före
detta italienska servitrisen Sonia Gandhi som tog över sedan
hennes man mördats. Singh har inte lyckats som premiärminister
att uppfylla de många förväntningar om fortsatt
liberalisering av näringsliv, bank och jordbruk som han väckte
som finansminister på 1990-talet. Ett hinder är att
Kongresspartiet har många koalitionspartier i regeringen,
och särskilt kommunistpartiet stoppar avregleringar. Singh
borde ha brutit med kommunistpartiet för länge sedan.
Originalartikel i Newsweek: How
Singh Blew India's Moment.
Eller läs
här.
2008-40 s 30-31
"Politiskt religionskrig"
Sedan början av 1990-talet har den tilltagande ideologiska
Hindutva (hinduiskheten) och det allt mäktiga hindunationalistiska
BJP partiet som för närvarande är största
oppositionsparti, resulterat i utbrott av ibland våldsam
agitation mot kristna missionärer. Dessa beskylls för
att under tvång konvertera fattiga hinduer. Sanningen är
också att de allra fattigaste indierna hälsar de kristnas
gratis skolor och hälsovård med stor glädje. De
flesta hinduer som konverterar till kristendom kommer från
låga kaster. De förlorar de förmåner som
det nya systemet med positiv särbehandling innebär med
till exempel reserverade studieplatser och offentliga jobb för
lågkastiga hinduer.