Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
STEPHEN CASTLE
Bryssel
Den stora invandringen från Östeuropa till Västeuropa
det senaste decenniet har i praktiken inte påverkat varken
arbetsmarknad eller lönenivåer nämnvärt,
enligt en EU-undersökning.
De länder, som fortfarande begränsar invandringen från
de nya EU-länderna i Öst- och Centraleuropa, bör
därför riva dessa hinder, påpekar EU-kommissionen.
Rapporten drar slutsatsen att farhågorna om att den
polske rörmokaren skulle lägga beslag på
västerlänningars jobb var totalt ogrundade.
Faktum är, säger rapporten, att invandringen bidrog
markant till den generella ekonomiska tillväxten och ökad
sysselsättning i EU. Rapporten antyder till och med
att några östeuropeiska länder har betalat ett
högre pris i form av hjärnflykt och sociala oroligheter
än de västländer, som tog emot arbetskraft. I exempelvis
Polen talar man om EU-föräldralösa barn,
d v s barn och ungdomar som växer upp hos släktingar,
därför att båda föräldrarna arbetar
utomlands.
Antagandet av tio nya länder till EU 2004 plus Rumänien
och Bulgarien 2007 väckte farhågor i många länder
om att arbetare från de nya EU-länderna skulle lägga
beslag på jobb och orsaka sociala spänningar.
Sedan den stora utvidgningen 2004 har antalet medborgare från
de tio nya medlemsländerna i de 15 gamla EU-länderna
ökat med ungefär 1,1 miljon. 2003 var de totalt ca 900
000, och nu är de omkring två miljoner en bråkdel
av de nya ländernas ca 80 miljoner invånare.
Många av de välmående västerländska
EU-länderna införde restriktioner på arbetsmarknaderna.
Fyra länder Danmark, Belgien, Tyskland och Österrike
har kvar en del restriktioner för arbetare från
2004-länderna.
EU-kommissionären för arbete och sociala frågor,
Vladimir Spidla, rekommenderar att alla restriktioner hävs
senast i maj 2009, när tidsfristen löper ut. Det finns
en möjlighet att förlänga restriktionerna till
2011, vilket enligt Spidla är helt onödigt. Att
häva restriktionerna nu skulle inte bara vara ekonomiskt
förnuftigt utan också medverka till att minska problemen
med svart arbetskraft och falska egna företagare, säger
Spidla.
EU-rapporten pekar på en undersökning, som fann
att lönerna i de 15 gamla EU-länderna hade sjunkit med
i genomsnitt bara 0,08 procent på kort sikt och inte
alls på lång sikt. Den inhemska befolkningens
arbetslöshet ökade bara med 0,04 procent på kort
sikt på grund av arbetskraftsinvandringen.
Rapporten understryker flytande och oförutsägbara mönster
i den europeiska migrationen. Antalet bulgariska och rumänska
medborgare i EUs övriga 25 länder innan Bulgarien och
Rumänien blev medlemmar uppgick till ca 690 000 i slutet
av 2003. I slutet av 2007 var de omkring 1,8 miljoner. Men i stället
för att åka till Irland och England, som andra östeuropeiska
utvandrare, valde denna grupp att flytta till i första hand
Spanien och Italien.
För närvarande finns det restriktioner för bulgariska
och rumänska arbetare i 15 EU-länder. Dessa ska utvärderas
2011, och de kan förlängas till 2013.
Rapporten i förra veckan publicerades strax innan de nationella
regeringarna skulle fatta beslut om att behålla eller häva
restriktioner.
Caroline Sägesser, politiska bedömare hos Centre de
Recherche et dInformation i Bryssel, säger att unionens
väljare förmodligen föredrar att bevara restriktionerna
intakta ännu några år. I det rådande
ekonomiska krisläget vill folk inte se nya arbetare komma
in utifrån på arbetsmarknaden, säger hon.
Folkvandringar är alltid svåra att förutsäga.
2004 underskattade Storbritannien antalet invandrande östeuropéer
till runt 15 000 per år. 2006 konstaterade den brittiska
regeringen att 427 000 arbetare hade sökt arbetstillstånd
i landet, varav nästan två tredjedelar kom från
Polen. Siffran närmade sig 600 000 om man inkluderade alla
egenföretagare inom framför allt byggnadsbranschen.
Enligt rapporten har Irland tagit emot flest gästarbetare
i förhållande till landets storlek. Gästarbetarna
utgör ca fem procent av invånarna i Irland. Därefter
följer Storbritannien, 1,2 procent. Många av de polacker
och balter som kom till Storbritannien är nu på väg
hem igen.
Sammanlagt kan sägas att det är mycket större
invandring i de gamla EU-länderna från länder
utanför EU än från nya EU-länder.
Pawel Swieboda, chef för ett forskningsinstitut i Warszawa,
understryker de samhällsproblem som uppstår i samband
med omfattande utvandring: uppskattningsvis 6-8 procent av Polens
utbildade sjuksköterskor och läkare har flyttat utomlands.
Jag flög från Stockholm till Warszawa när
någon blev sjuk och kabinpersonalen frågade om det
fanns läkare ombord. Nästan alla i planet reste sig,
därför att det var fredag kväll, och de polska
läkarna var på väg hem över weekenden,
berättar Swieboda.
© 2008 TEMPUS/The New York Times