Tempus 2009 v 03

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 2009: 01/02 03

Forskare vill hindra nya farsoter

Aidsviruset utvandrade en gång från urskogen, och där kan det finnas ännu farligare virus. En amerikansk forskare försöker hitta dessa virus innan de börjar skada människan.

MARCO EVERS
Stanford, Kalifornien
Det hände i närheten av Sanghafloden i sydöstra Kamerun för ungefär hundra år sedan. Det går inte att rekonstruera exakt hur det gick till, men experterna anser att följande scenario är tänkbart: En jägare i djungeln dödade en schimpans för dess kötts skull. När han styckade det blodiga liket råkade han av misstag skära sig själv. Apblod kom in i mannens skärsår, och därmed hoppade ett apvirus över till ett främmande värddjur. Liknande saker hade hänt förut, skillnaden denna gång var bara att människan var som skapad för detta virus.
HIV-viruset är ofarligt för schimpanser, men hos släktingen homo sapiens är det dödligt. 1959 nådde viruset obemärkt staden Kinshasa. När läkare i Los Angeles upptäckte lade märke till viruset första gången 1981 hade det redan invaderat hundratusentals människor. Fram till idag har omkring 60 miljoner människor smittats av HIV, och minst 25 miljoner män, kvinnor och barn har dött i aids - allt detta bara därför att ingen i Kamerun hindrade gnistan från att bli en löpeld.

Detta är historien om en katastrof som Nathan Wolfe gärna berättar om och om igen. Den hjälper honom att samla in pengar, något som denne epidemiolog vid Stanforduniversitetet är mycket duktig på. Av två stiftelser fick den av Wolfe bildade forskargruppen ”Global Viral Forecasting Initiative” nyligen elva miljoner dollar. Den ena stiftelsen var Google.org, sökmotorns filantropiska gren. Tanken är att Wolfe och hans kolleger ska använda dessa pengar till att med hjälp av sina kunskaper om epidemier skapa en profetisk vetenskap: var i urskogen finns de virus, som i morgon kan orsaka dödliga farsoter?
Denna fråga har epidemiologerna alltid undvikit, säger Wolfe. När det gäller Ebola, Sars, apkoppor, Marburg- eller Nipahvirus har experterna stått overksamma tills ett lik plötsligt har avslöjat existensen av ett nytt, farligt virus.
Det kan, enligt Wolfe, inte fortsätta på detta vis. ”Aids har lärt oss att det i massdödens ögonblick redan kan vara för sent att hindra en pandemi”.

Wolfe arbetar på ett nytt sätt. Systematiskt kommer han att med hjälp av stickprov övervaka de människor, som sannolikt skulle hemsökas av nya virus. Det är känt var de största farorna hotar. Världens farsoter uppkommer huvudsakligen i tropikerna och på platser där människor och djur lever speciellt nära varandra.
Virus kan tänkas häcka i centralafrikanska regioner där invånarna ofta livnär sig på s k bushkött, d v s apor och andra vilda djur. Andra troliga virushärdar kan finnas på marknadsplatser i Kina, Sars och fågelinfluensa, där fåglar, grisar och andra djur hålls i trånga burar, som gör det lätt för mikroorganismer att byta värddjur och anta nya former.
I dessa miljöer, tror Wolfe, finns dödliga virus som ännu inte har nått människan men som går att spåra. Det gäller att hitta dem och bedöma dem korrekt.

Med miljonerna från Google kommer Wolfe och hans medarbetare att inrätta ett antal observationsposter i fientliga virusländer, till en början i Centralafrika, Madagaskar, Malaysia, Laos och Kina och senare i andra ”riskzoner”, framför allt i områden där det finns många virus och få läkare.
På plats kommer Wolfes spårhundar att minutiöst kartlägga kontakterna mellan djur och människa. Vilka mikroorganismer vandrar hit och dit? Hur gör de? Vilka har redan orsakat okända sjukdomar och varför?
Wolfe planerar inget mindre än en inventering av alla mikrober och en katalog över omständigheter, som kan leda till epidemier hos människan.
Tre fjärdedelar av alla nya smittämnen har animaliskt ursprung, hävdar Wolfe. Ändå vet experterna väldigt lite om hur smittämnena tar herravälde över människan. ”Våra kunskaper är på stenåldersnivå”, klagar Wolfe.

Experterna är dock säkra på att allt fler virus från djurvärlden kommer att invadera människan i framtiden. Allt fler människor bosätter sig i regnskogarna, där de konkurrerar med djuren om livsrum. De röjer skog, bygger vägar och kontakterna mellan människa och natur blir allt tätare och närmare.
”Vi kan inte jaga alla mikrober som tillfälligt invaderar en människa, de är alldeles för många. Men vi kan vara mycket mer uppmärksamma i riskområdena. Om vi hade haft ögonen öppna för 60 år sedan hade vi upptäckt aids mycket tidigare”.
Denna insikt fick Wolfe i Kamerun. Där bodde han i nästan sex år, han följde med på apjakt i regnskogen och såg hur jägarna styckade köttet. Hundratals jägare lät honom ta blodprov, både på sig själva och på deras byten. I laboratorium i USA letade Wolfe sedan efter misstänkt farliga virus – och han hittade så många virus att han i sina publikationer rekommenderar en reducering av jakten på apor, eftersom det är alldeles för riskfyllt.

Wolfe har också lyckats bevisa att virus hos primater i Kamerun hoppar över till människan mycket oftare än var experterna har trott hittills. Omkring en procent av alla dem, som Wolfe undersökte, var infekterade med speciella apvirus tillhörande den stora gruppen Retrovirus (som också inkluderar HIV). Många bar virusvarianter, som ingen forskare hade skådat tidigare.
Omräknat på hela den centralafrikanska befolkningen betyder detta att tiotusentals människor är bärare av hittills obekanta smittämnen som kommer från primaternas rike. ”Människorna utsätts för ett kontinuerligt virusbombardemang”, hävdar Wolfe.
I teorin skulle var och en av dessa bomber kunna starta en epidemi, eftersom människan är speciellt mottaglig för apvirus på grund av den nära bilogiska släktskapen.
Men lyckligtvis är virusvarianterna som Wolfe fann hos de undersökta kamerunarna inte farliga. Eller bryter sjukdomen ut först långt senare, som var fallet med aids?

Även denna fråga tänker Wolfe besvara med hjälp av Googlemiljonerna. I minst fem år kommer han att kontrollera virusbärarna, deras sexuella partners, barn och grannar. Om ett virus skulle mutera till en aggressiv form kommer Wolfe att upptäcka detta i ett tidigt skede.
Men om det händer i grannorten i stället? ”Vi kan naturligtvis inte övervaka hela länder, men den smittämneskontroll som vi trots allt upprättar är i alla fall bättre än ingenting”, påpekar Wolfe.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel