Tempus 2008 v 48

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

Nu måste byråkraterna göra skäl för lönen

Många italienare i offentlig tjänst har i många år haft en bekväm tillvaro utan prestationskrav och jäkt. Nu ska det bli andra bullar.

ELISABETTA POVOLEDO
Rom
Italiens minister för offentlig administration, Renato Brunetta, har för ovanlighetens skull fått alla partier i parlamentet att sluta upp bakom en ny lag, som främjar öppenhet, god standard och meritbaserade tillsättningar i den offentliga sektorn. Italiens annars bittert splittrade regering och opposition brukar inte vara eniga om någonting, men de har kommit samman i en uttalad ambition att modernisera och effektivisera landets tröga, övertunga byråkrati.

Det ovanliga partiöverskridande stödet för lagen, som angriper latmaskar, öppnar för omstruktureringar och utvärderingar, är ett tyst erkännande av att Italiens byråkrati är roten till stor ineffektivitet, som hämmar produktivitet och fungerar som en broms på en redan trög ekonomi.
Brunetta går till och med så långt att han påstår att tio procents ökad effektivitet i den offentliga förvaltningen skulle resultera i två procents ökad BNP-tillväxt.
När det gäller byråkrater finns det, enligt dagstidningen 24 Ore i Milano, föga korrelation mellan produktivitet och belöning, eller misslyckande och bestraffning.
Mellan 2005 och 2007 fick drygt en miljon, eller ca 47 procent av alla offentliganställda exklusive lärarna, löneökningar och/eller befordran, enligt 24 Ore. När det gällde statliga och regionala inrättningar promoverades drygt 90 procent av de anställda under samma period, enligt statistik det italienska riksrevisionsverket.
”Vi har en armé av generaler, och ingen begriper riktigt varför”, skrev Marco Rogari i en ledare i Ore 24.

Brunetta är inte den första ministern som försöker komma till rätta med den kroniska ineffektiviteten i den italienska byråkratin. Tidigare försök har emellertid stupat på motstånd dels från fackförbunden, som har sin viktigaste maktbas i den offentliga sektorn, och dels från andra intressegrupper, som utnyttjar den offentliga sektorn som ett slags ventil för att minska arbetslösheten.
Brunetta verkar nu har lyckats utnyttja den allmänna pessimism som råder för att för en gångs skull få något gjort. Kampanjen startade i juni med en rad åtgärder, som syftar till att minska sjukfrånvaron från arbetsplatserna. Dessa åtgärder anses ha haft stor framgång. Brunetta är förstås stolt och solar sig i folkets beundran och ett regn av anekdoter om hans bedrifter.
”Folk kallar mig stjärnminister, de ropar Sankt Subito”, berättade Brunetta i en intervju nyligen. (Subito betyder genast, och Sankt Subito refererar till när sörjande demonstrerade på St-Petersplatsen och krävde att den förre påven Johannes Paulus II skulle helgonförklaras genast).
”Folket förstår mitt budskap; jag är Zorro i deras ögon!”, sade ministern.

Brunetta älskar att berätta historier om lata offentliganställda, eller ”fannulloni” (slöfockar), som de brukar kallas. En historia handlar om den sjukskrivne renhållningsarbetaren som ertappades med att uppträda på ett disko – efter att ha satt upp affischer om sig själv runt om i staden. En annan berättar om domaren, som tog sjukledigt i nio månader på grund av ryggont och sedan ertappades med att träna inför en Atlantsegling.
När statsanställda upptäckte att deras löner sjönk under de första sjukdagarna minskade sjukfrånvaron markant. I september hade den minskat med 44,6 procent jämfört med samma månad året före. Oktoberstatistiken, som snart presenteras, väntas bekräfta trenden. ”Folk tänker sig för innan de stannar hemma”, säger Brunetta.
Enligt ministern kostar den offentliga sektorn runt 300 miljarder euro per år. Nästan två tredjedelar går till löner. Reformerna kommer, enligt Brunetta, att leda till besparingar i höjd med 40 miljarder euro på tre till fem år. De insparade pengarna kan användas till att belöna produktiva anställda.

Brunetta räknar också med att de offentliganställda kommer att sporras att arbeta hårdare om deras arbete utvärderas mera regelbundet, både internt och offentligt. Förra veckan presenterade han planer på att låta allmänheten betygsätta den offentliga servicen med de leende respektive surmulna ansikten som brukar användas i sms. ”Den som får 500 sura miner måste helt enkelt bättra sig”, säger Brunetta.
Hans nya lag ska nu godkännas av parlamentet. Det medför föga överraskande också en del byråkrati, bl a en fristående byrå, som ska granska standarden som ska användas för att utvärdera de offentliganställdas arbete.
Den nya lagen introducerar också möjligheter att stämma myndigheter för fel och misstag, vilket enligt kritikerna bara kommer att öka bördan på det notoriskt tilltäppta rättsväsendet.
”Det är den del av den nya lagen som jag ogillar mest”, säger arbetsmarknadsexperten Pietro Ichino, som har hjälpt till att skapa parlamentariskt stöd för lagpaketet. Regiondomstolar, som ska ta upp myndigheternas eventuella brott, arbetar redan i snigelfart, enligt Ichino. Men den större öppenheten är å andra sidan ett stort framsteg, påpekar han.
”Detta underlättar för allmänna opinionen att sätta press på politiker och byråkrater”, säger han.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune