Tempus 2009 v 06

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06

Försoning är lättare sagt än gjort

Det långa blodiga kriget i Nordirland är över sedan några år tillbaka. Men efterarbetet har bara börjat. En försoningsplan, som presenterades nyligen, väckte starka känslor bland många, som miste nära och kära i kriget mellan katolska och protestantiska paramilitärer.

JOHN F BURNS
Belfast
En länge efterlängtad försoningsplan för Nordirland har väckt en våg av ilska i hela provinsen och i parlamentets underhus i London. Det som upprör är att planen inkluderar ekonomisk ersättning på 12 000 pund (drygt 140 000 kronor) till de 3 700 familjer som förlorade en anhörig under 30 års sekteristiskt våld. Kompensationen skulle även gälla paramilitärer som dödades av sina egna bomber.
På en presskonferens i samband med att planen presenterades i Belfast exploderade vrede och sorg bland många som fortfarande sörjer anhöriga, som miste livet i kriget mellan protestantiska lojalister och romerskkatolska grupper, däribland Irländska republikanska armén (IRA), som kämpade för ett enat Irland.
När planens upphovsmän förberedde sig för att tala på den fullsatta presskonferensen på ett hotell i Belfast höjde protestantiska aktivister rösten och började förolämpa sina katolska meningsmotståndare. Bland de inblandade fanns män och kvinnor, som har förlorat nära och kära i inbördeskriget eller som har skadats i IRA-attentat. 60 procent av dem som dog dödades i IRA-attentat.

”Min bror var en oskyldig man som försvarade hela detta samhälle”, sade Hazlett Lynch, vars bror, en polisman, dödades 1977 i ett IRA-bakhåll. ”När IRA-män dödades i färd med att angripa detta samhälle var det bara rättvisa som skipades. Mördarnas familjer ska inte kompenseras med en enda penny”, sade Lynch.
Vid ett tillfälle hotade presskonferensen på det femstjärniga Europa Hotel att urarta i ett upplopp. En av de angripna i bråken var Gerry Adams, ledare för Sinn Fein som är IRAs politiska gren. En person ropade: ”Detta är mannen som ledde IRA den blodiga fredagen”, som var ett av IRAs allra mest brutala attentat.
Andra tog Adams i försvar. Han var en av nyckelpersonerna i förhandlingarna som satte punkt för det mesta av våldet och slutade med ett avtal om maktdelning. ”Ni borde gripas”, kontrade en av Adams försvarare. ”Lämna honom i fred, ge er av här ifrån!”.

Utbrotten kom som en överraskning för försoningsplanens upphovsmän, den f d anglikanske ärkebiskopen i Nordirland, Robin Eames, och Denis Bradley, f d katolsk präst och journalist.
De har utsetts av den brittiska regeringen att leda en grupp kallad ”Konsultativa gruppen om det förflutna”, och de har ägnat 18 månader åt att skriva en 190 sidor lång rapport, som syftar till att cementera freden i Nordirland.
Rapporten innehåller drygt 30 förslag, inklusive inrättandet av ett organ liknande den sydafrikanska sannings- och försoningskommissionen. Tanken är att kommissionen ska läka såren från kriget genom att undersöka alla olösta dödsfall på båda sidor om krigsfronten.
Den nya kommissionen ska ta över pågående utredningar om hundratals bakhåll, mord och bombattentat, som aldrig har klarats upp. Den ska också uppmuntra aktivister i IRA och protestantiska paramilitärer att göra upp med det förflutna.
Den brittiska arméns och den lokala, protestantiskt dominerade poliskårens agerande i vissa fall ska också undersökas.

Kommissionen får fem år på sig, och den kommer att ha motsvarande 3,5 miljarder kronor till sitt förfogande. Det utan jämförelse mest kontroversiella förslaget i planen är rekommendationen om ersättning till alla familjer som förlorade en anhörig under de våldsamma åren. Ersättning skulle alltså gå även till familjer vars anhöriga dödades på grund av sin roll i kriget eller i attacker, som de själva hade iscensatt.
Förslaget avfärdades bestämt av den protestantiske ledaren, Ian Paisley, som understryker att hans parti ”motsätter sig att man likställer förövare och oskyldiga offer”. Han tillade: ”Terrorister dog medan de utförde onda handlingar mot oskyldiga män, kvinnor och barn, vars liv suddades ut av hänsynslösa gangstrar”.
Martin McGuinness, f d paramilitär ledare i IRA och numera vice försteminister i regeringen i Belfast, var försiktig i sin reaktion på planen och manade alla berörda till eftertanke. ”Jag anser att det är oerhört viktigt att ta itu med det förflutna, och jag anser att denna rapport förtjänar noggranna studier innan vi gör några definitiva uttalanden om den”, sade han.

I London ledde förslaget om ekonomisk kompensation till alla berörda familjer till bittra protester i underhuset. Nigel Dodds, som företräder Demokratiska unionisterna, frågade om premiärminister Gordon Brown kunde förstå att förslaget om kompensation till mördarna var ett hårt slag mot alla oskyldiga. Dodds påpekade att ”kompensationen är i praktiken ett försök att eliminera skillnaden mellan mördarna och deras offer”.
Brown aktade sig för att ge ett direkt svar. Han sade att försoningsrapporten förtjänar att läsas ordentligt. Men han antydde att regeringen i London kanske inte kommer att stödja den i sin helhet. ”Jag vet att ni talar för hela Nordirland när ni betonar att vi måste respektera det faktum att oskyldiga människor förlorade sina liv, vilket aldrig får glömmas bort”, sade Brown till Dodds.
© 2009 TEMPUS/New York Times