Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ANDREW E KRAMER
Moskva
Rysslands och Ukrainas premiärministrar enades i söndags
om att sätta punkt för gasdispyten med en överenskommelse
om att gaspriset ska kopplas till oljepriset med en viss rabatt
under 2009, vilket betyder att Ukraina får betala bara lite
mer än förra året.
Uppgörelsen, som undertecknades i måndags, kom efter
mycket hård kritik från Europa, där ett 20-tal
länder har påverkats av gastvisten sedan gaskranarna
stängdes 6 januari. Minst tolv människor har frusit
ihjäl på grund av en dispyt som på ytan gäller
priser och transitavgifter men som också är djupt påverkad
av postsovjetisk politik.
Om överenskommelsen håller vilket tidigare
uppgörelser inte har gjort slutar gasdispyten ungefär
där den började när det gäller priser, vilket
får umbärandena som orsakades av embargot att framstå
som fruktansvärt onödiga.
Politiskt sett verkar det som om Ryssland har vunnit i fråga
om möjligheter att påverka interna, ukrainska ärenden
inför valet i Ukraina senare i år, men priset är
att Europa har fjärmat sig från Ryssland på grund
av en tvist, som framstod som minst lika geopolitisk som kommersiell.
Ryssland har försökt splittra den västinriktade
regeringskoalition i Ukraina som tog makten efter den orangea
revolutionen 2004. Moskva har velat förhandla med och stärka
den ukrainska premiärministern, Julia Timosjenko, som anses
vara mer försonlig gentemot Ryssland än Ukrainas president,
Viktor Jusjtjenko.
I detta hänseende har Ryssland med gasavtalet uppnått
åtminstone ett av målen med sin postsovjetiska politik,
säger bedömare. Ett annat syfte med den ryska politiken
tros ha varit att skrämma nya Natoländer som Bulgarien,
som är extremt beroende av Ryssland för sin energiförsörjning.
I Ukraina hävdar president Jusjtjenkos kritiker att hans
hårda attityd mot Ryssland förvärrade krisen.
Innan överenskommelsen kom till stånd betraktade
EUs experter samtalen mellan Rysslands premiärminister, Vladimir
Putin, och Timosjenko som Rysslands och Ukrainas sista chans att
lösa dispyten. Om de inte hade kommit överens skulle
både Rysslands och Ukrainas rykten som pålitliga partners
på energiområdet ha lidit obotlig skada, påpekar
EUs representanter.
En del bedömare påpekar att Ryssland kan komma att
förlora marknadsandelar i Europa, där många länder
börjar söka alternativa energiformer, inklusive naturgas
i vätskeform.
EU-kommissionen utfärdade i söndags ett försiktigt
uttalande: Vi har bevittnat många falska gryningar.
Först när gasen börjar strömma till kunderna
i Europa vet vi om avtalet är äkta.
En del experter understryker att Ryssland faktiskt inte uppnådde
ett av målen: att så split mellan Ukraina och Europa.
Den stora förloraren på sikt är Ryssland,
säger Zbigniew Brzezinski vid Center för strategiska
och internationella studier i Washington (samt f d nationell säkerhetsrådgivare
under Jimmy Carter).
Kärnan i det hela är att Rysslands aktioner inte
riktades mot Europa utan mot Ukraina i hopp om att européerna
skulle lägga skulden på Ukraina, säger Brzezinski.
Det hela är en strategisk fråga, det handlar
inte om pengar. Ryssarna hoppades att européerna skulle
sätta press på Ukraina och få ukrainarna att
förstå att de inte är oumbärliga. Men det
fungerade inte som myndigheterna i Moskva hade hoppats,
tillägger Brzezinski.
I ett möte som fortsatte till fram på småtimmarna
på söndagsmorgonen enades Putin och Timosjenko om att
Ukraina får köpa gas av Ryssland 20 procent billigare
än vad Europa betalar. Priserna i Europa väntas sjunka
markant i år.
Det ryska gasmonopolet, Gazprom, räknar med att genomsnittspriset
i Europa nästa år blir mellan 260 dollar och 300 dollar
för tusen kubikmeter naturgas. Dessa priser är knutna
till oljepriset med sex månaders förhalning. Ukraina
ska således betala mellan 208 dollar och 240 dollar.
Förhandlingarna om prisnivån mellan Ukraina och Ryssland
bröt samman i december när Ukraina erbjöd sig att
betala ett fast pris på 201 dollar per tusen kubikmeter
naturgas och sedan höjde erbjudandet till 235 dollar, efter
det att Ryssland hade stängt av kranarna. 2008 betalade
Ukraina 179,50 dollar.
Ryssland krävde ett fast pris på 250 dollar, och stoppade
leveranserna när Ukraina kontrade med krav på ett flexibelt
pris, kopplat till oljepriset.
Den nya uppgörelsen binder hur som helst Ukrainas pris till
det pris som Europa betalar, något som Ryssland har eftersträvat
under hela dispyten.
Ryssland minskade leveranserna av naturgas till Ukrainas hemmamarknad
1 januari med argumentet att Ukraina inte hade något kontrakt
för 2009. En vecka senare stoppade Ryssland leveranserna
till Europa efter anklagelser om att Ukraina stal gas ur exportledningarna.
Ukraina förklarade med att gasen som det tog användes
för att hålla pumpstationerna i gång.
Flera överenskommelser har kollapsat, men söndagens
avtal inkluderade den viktiga frågan om hur mycket Gazprom
är berett att betala för att använda det ukrainska
gasledningsnät, genom vilket Gazprom transporterar 80 procent
av exporten till de betalande kunderna i Europa.
© 2009 TEMPUS/International Herald Tribune