Tempus 2008 v 48

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17    18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48

En potentiell ”sabotör” tar över EUs ordförandeklubba

EU-motståndaren Vaclav Klaus ska leda EU-rådet från och med årsskiftet.

På 1980-talet infiltrerade en kommunistisk underrättelseagent de hemliga ekonomiska seminarier, som arrangerades av Vaclav Klaus, som nu är Tjeckiens temperamentsfulle ledare. Infiltrationen föranleddes av misstankar från kommunistregimens sida om att Klaus predikade om den fria marknadens dygder. Agenten slogs inte så mycket av Klaus antimarxism som av hans arrogans, en egenskap som numera är känd i vida kretsar.
”Hans uppträdande och attityder avslöjar att han känner sig som ett missförstått geni”, skrev agenten i sin rapport, som numera är offentlig handling. ”Han tycker att den som inte håller med honom är dum och inkompetent”.
Nu, flera decennier senare, fortsätter Tjeckiens 67-årige president – en ikonoklast med perfekt ansad mustasch – att provocera starka reaktioner. Han påstår att den internationella finanskrisen delvis beror på den missriktade kampen mot global uppvärmning, han kallar Al Gore för ”arrogansens apostel”, och han anklagar Europeiska unionen för att uppträda som en kommuniststat.

Om några veckor är det Tjeckiens tur att ta över ordförandeskapet i EU, och det finns en påtaglig rädsla för att Klaus kommer att trassla till det för världens största handelsblock och komplicera unionens försök att komma till rätta med den ekonomiska krisen och utvidga sitt inflytande på världsscenen. Vaclav Klaus roll i Tjeckien är huvudsakligen ceremoniell, men han har ändå stort inflytande, har beundrare runt om i Europa och älskar att stå i rampljuset.
”Herre Gud, Vaclav Klaus står på tur!”, löd en rubrik i österrikiska Die Presse nyligen. Vidhängande artikel varnade för Klaus kapacitet att skapa kaos i en union med 470 miljoner invånare, som redan är splittrade i sin syn på EU.
Klaus, som är utbildad ekonom och övertygad frimarknadsanhängare, har kritiserat den kurs som har stakats ut av den nuvarande ordföranden, Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Den ambitiöse Sarkozy har utnyttjat det franska ordförandeskapet för att driva frågor som inkluderar mer heltäckande och koordinerade regelverk i de största ekonomierna för att komma till rätta med marknadsekonomiska överdrifter.

Även de som oroas av Klaus potentiella roll som sabotör erkänner att hans inflytande på politiken i EU är begränsad tack vare hans i stort sett symboliska funktioner som Tjeckiens president.
Men Klaus är en viljestark bildstormare – den ansedde brittiske historikern Timothy Garton Ash kallade honom en gång för ”en av de mest ohyfsade personer jag någonsin har träffat” – och det kommer sannolikt att sätta spår.
”Klaus är en provokatör, som kommer att vrida och vända på argumenten för att väcka uppmärksamhet”, säger Jiri Pehe, f d rådgivare till Vaclav Havel, Klaus ärkerival och företrädare på presidentposten.

I anhängarnas ögon är Klaus en ensam, modig korsfarare, frihetens försvarare och den ende europeiske ledaren som kan mäta sig med Margaret Thatcher. (Medarbetare berättat att Klaus har ett fotografi av den f d brittiska premiärministern på sitt kontor).
I motståndarnas ögon är han en cynisk populist, en bråkmakare och en hårdhudad pragmatiker, som inte har något gemensamt med filosofen och drömmaren Havel.
Som f d finansminister och premiärminister får han beröm för att 1993 ha lett den fredliga upplösningen av Tjeckoslovakien i två stater och för att ha gjort Tjeckien till en av det forna östblockets mest framgångsrika ekonomier.
Men hans idéer om regerande stämmer illa överens med synen i andra EU-länder.
Många av världens mest hängivna marknadsanhängare erkänner att det är viktigt att rädda Europas banker i den aktuella krisen, men Klaus hävdar att EU hemfaller åt ansvarslös protektionism. Han säger att det är för många regler, inte för få, som bär skulden till krisen.

Han är också en skarp kritiker mot miljörörelsen, och han påstår att den globala uppvärmningen bara är ”en farlig myt”. Kampen mot klimatförändringen hotar den ekonomiska tillväxten, enligt Klaus.
Hans kanske största vrede riktas mot Europeiska unionen. 2005 krävde han att unionen skulle ”skrotas”. Lissabonfördraget är inte värt ett ruttet lingon. Under ett statsbesök i Irland tidigare i november förolämpade Klaus regeringen där och irriterade många av sina egna landsmän genom att hylla Declan Ganley, affärsman och politisk aktivist, som var mycket framgångsrik i sin kampanj för att få irländarna att rösta nej till Lissabonfördraget.

1989 under sammetsrevolutionen, som störtade Tjeckoslovakiens kommunistiska ledare, erbjöd Klaus sina tjänster som ekonom till Medborgarforum, den grupp som bekämpade kommunistregimen. När den nya regeringen tog makten blev Klaus finansminister. Men hans relationer med övriga dissidenter härsknade ganska fort.
Havel erinrade sig i sina memoarer att Klaus var ”avogt inställd till resten av oss. Han klumpade uppenbarligen ihop oss och kastade oss i en avfallscontainer märkt ’vänsterintellektuella’”
1991 bildade Klaus ett nytt mitten-högerparti kallat Medborgerliga demokratiska partiet. Det vann valen i juni 1992, vilket gjorde Klaus till premiärminister. Hans radikala privatiseringsstrategi fläckades av misstankar om korruption. Havel anklagade Klaus för ”gangsterkapitalism”.

Ladislav Jakl, som är Klaus privatsekreterare, säger att den största skillnaden mellan de båda ledarna var att Havel försökte ge folket godhet medan Klaus ville ge dem frihet.
Klaus tvingades avgå från premiärministerposten i november 1997 efter en regeringskris, som orsakades av en partifinansieringsskandal. 2002 tvingades han lämna posten som partiledare, när hans parti hade förlorat det andra valet i rad.
Men Klaus kandiderade i stället i presidentvalet 2003, som han vann med tunn marginal. Sedan dess har han blivit märkbart populärare, och tidigare i år blev han omvald av det tjeckiska parlamentet.
© 2008 TEMPUS/The New York Times