Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
JAN PUHL
Prag
President Vaclav Klaus är mån om att uppträda
belevat när han umgås med kolleger och vänner.
Han talar mycket tyst, vilket tvingar åhörarna att
lyssna uppmärksamt: Nej, nej, han är alls ingen EU-motståndare
utan snarare ”EU-realist” i motsats till alla ”EU-naiva”,
som ”passivt och okritiskt accepterar allt som kommer från
Bryssel”.
Den f d ekonomiprofessorn Vaclav Klaus tycker förmodligen
att delegationen från Strasbourg, som besökte honom
i Pragborgen förra veckan, var en grupp ”EU-naiva”.
EU-parlamentets fraktionsledare, däribland kristdemokraternas
Hans-Gert Pöttering och de grönas Daniel Cohn-Bendit,
besökte den kände EU-skeptikern Klaus för att än
en gång försöka tala honom till rätta. 1
januari tar hans land nämligen över ordförandeskapet
i Europeiska unionen för första halvåret 2009.
Det är första gången, sedan Böhmen och
Mähren blev medlemmar i gemenskapen, som Tjeckien är
ordförande, och de yttre betingelserna är minst sagt
krångliga. Finanskrisen känns av också i Tjeckien,
och EU har ambitiösa planer på att mildra den stundande
recessionen i Europa. Kan ett land, vars president i många
år har profilerat sig som EU-kritiker, axla ansvaret för
unionen?
Mötet mellan de ”naiva” från Bryssel och
”realisten” i Prag blev hur som helst ganska misslyckat.
EU-parlamentarikerna från Bryssel höll en straffpredikan
för Klaus: han förnekar klimatförändringen
och han har lierat sig med irländska nejsägare. ”Jag
måste påpeka att ingen under de senaste sex åren
har tilltalat mig i denna ton och på detta sätt”,
kontrade Klaus. Han vidhöll också att Lissabonfördraget
måste omförhandlas.
Enligt fördragets regelverk ska röstfördelningen
i EU-rådet mellan EUs 27 medlemsländer omfördelas
och beslutsprocesserna ska förenklas. Förutom irländarna,
som avfärdade fördraget i en folkomröstning, är
det bara Tjeckien som ännu inte har ratificerat det.
Klaus tycker att detta är helt i sin ordning. För
tre veckor sedan lämnade han borgen i Prag och infann sig
personligen som vittne inför författningsdomstolen i
Brno. Domstolen hade att avgöra om fördraget är
förenligt med den tjeckiska författningen.
Klaus var i högform: ”Även era jobb är i farozonen”,
sade han till domarna. Presidenten fortsatte med att varna för
att den europeiska demokratin skulle urholkas och medlemsländernas
suveränitet undergrävas. Men han lyckades inte övertyga
domarna.
Klaus har formulerat en speciell tjeckisk version av sin EU-kritik.
Den verkar förnuftig och intellektuell precis som upphovsmannen.
Han argumenterar alltid för frihet – framför allt
för marknadernas frihet. Han undviker bombastisk nationalism
och kritiserar i stället byråkrati och demokratiska
underskott.
I en intervju varnade han för ”en smygande likformighetsprocess”.
Från Bryssel kommer en ständig flod av förordningar,
som binder EUs medlemmar vid olika åtaganden trots att de
aldrig har varit föremål för parlamentariska beslut,
understryker Klaus.
Som jämförelse framstår EU-skepsisen hos andra
östeuropéer, exempelvis i grannlandet Polen, som frukten
av ett slags kränkt nationalkänsla och historiska komplex.
Statschefen i Warszawa, Lech Kaczynski, förde så många
EU-möten till randen av sammanbrott, därför att
Polens historiska särställning inte betonades tillräckligt
mycket, inte därför att han är principiellt emot
EU.
Hans tvillingbror, Jaroslaw, som var premiärminister ett
tag, sade på fullt allvar till sina kolleger i EU att Polen
skulle ha haft 66 miljoner invånare i dag om det inte hade
varit för blodspillan i andra världskriget. Därför
måste Polen ha fler röster i EU-rådet än
vad dagens invånarantal berättigar till, menade Jaroslaw.
Sådana uttalanden får härskaren i Pragborgen
att rycka på axlarna. Bakom Kaczynskis prat döljer
sig nämligen en stark tro på EU. Om Polen hamnar i
kläm förväntar det sig stöd från Bryssel.
Ett exempel är när Ryssland för tre år sedan
förbjöd import av polskt kött. Och Polen kräver
också sedan många år tillbaka att EU ska ha
en gemensam energipolitik, eftersom det anses vara ett bra skydd
mot överdrivet beroende av Ryssland.
”Kaczynski vill ha unionen som den är – kanske
utan samkönade äktenskap – men han kräver
större inflytande för Polen”, säger Kai-Olaf
Lang, Östeuropaspecialist hos Stiftelsen Vetenskap och politik
i Berlin. ”Men Klaus kritiserar EU ur ett liberalt perspektiv.
Han gillar unionens fria marknad, men vill absolut inte ha någon
superstat”.
Ibland lyckas Klaus inte motstå den populistiska frestelsen.
Då sprutar han kommentarer, som retar upp parlamentarikerna
i Bryssel. Ett exempel var när hans tjeckiske landsman, EU-kommissionären
Vladimir Spidla, för två år sedan tog initiativ
till en fond för globaliseringens offer. Klaus kommenterade
initiativet med orden: ”Det är kommunism som på
Brezjnevs tid”.
Det blir inte lätt för Tjeckiens premiärminister,
Mirek Topolanek, att i rollen som EU-rådets ordförande
värja sig mot motvallskärringen i Hradcanyborgen.
Statschefen och regeringschefen tillhör i och för sig
samma politiska parti, det borgerliga ODS, men Topolanek slöt,
liksom de flesta i partiet, fred med EU för länge sedan.
Det är också huvudskälet till att de båda
toppolitikerna inte tål varandra.
Det är inte bara tvisten med presidenten som bekymrar Topolanek
just nu: han regerar nämligen enbart tack vare stödet
från några överlöpare från oppositionen.
Utan dem förlorar hans regering majoritetsstödet i parlamentet.
Många undrar om EUs ordföranderegering första
halvåret 2009 över huvudtaget kommer att överleva.
Om regeringen faller blir det kanske motståndaren i Hradcanyborgen
som tar över huvudrollen?
Den som vill veta hur stabil en tjeckisk regering egentligen
är ska fråga Miroslav Slouf. Denne socialdemokrat driver
konsultfirman Slavia Consulting och anses vara den skickligaste
problemlösaren i Prag. Han kallas alltid in när den
politiska situationen verkar hopplöst tilltrasslad.
Ofta är det Slouf som snickrar ihop någon uppgörelse.
Då kallar han in berörda kontrahenter i sitt konferensrum,
där det finns en detektor, som upptäcker minsta lilla
vägglus. Det som sägs i detta rum ska helst inte tränga
utanför rummets väggar.
På frågan om regeringen överlever, kommer det
lugnande besked från Slouf. Kommer socialdemokraterna att
stödja Topolaneks svaga regering de kommande sex månaderna
eller fälla den vid första bästa tillfälle?
”Varför skulle de göra det?”, svarar Slouf.
”Alla vill att det tjeckiska ordförandeskapet ska hedra
vårt land”.
För några veckor sedan lanserade Klaus den tills
vidare sista attacken mot regeringschefen. Hans anhängare
i ODS försökte byta ut Topolanek i rollen som partiledare
mot överborgmästaren i Prag, Pavel Bém, men kuppen
misslyckades.
Det var framför allt ODS-medlemmarna på landsbygden
som slöt upp bakom premiärministern.
Det kommer nämligen ganska mycket pengar till den tjeckiska
landsbygden från Bryssel, och det är dessa pengar som
har fått majoriteten av partimedlemmarna att ändra
sin negativa inställning till EU. Det hårda EU-motståndet
i ODS, ett parti som grundades av Klaus, har inte längre
majoritetens stöd.
Det betyder inte att presidentens ställning har försvagats.
Han är fortfarande med stor marginal Tjeckiens populäraste
politiker. Efter tiden som statsöverhuvud tänker Klaus
vända ODS ryggen och bilda en ny rörelse. Den ska framför
allt vara EU-kritisk. Klaus ståndaktiga hållning mot
EU ses som ett plus bland socialdemokratiska och kommunistiska
väljare, och bland dem är det fler än hälften
som hyser misstro mot Bryssel.
Klaus EU-skepsis är dessutom internationellt gångbar,
eftersom den undviker nationalistiskt patos. Klaus skulle alltså
kunna försöka samarbeta med andra EU-motståndare
och bygga upp en internationell EU-kritisk rörelse.
På hans senaste statsbesök i Irland åt president
Klaus till exempel middag med mångmiljonären Declan
Ganley, som var en av den irländska nejkampanjens huvudsponsorer
inför folkomröstningen om Lissabonfördraget. ”Libertas”
heter Ganleys parti. Under samma namn planerar några av
Klaus anhängare att grunda en tjeckisk variant.
Klaus kommer säkert också bra överens med brittiska
tories. Margaret Thatcher värjde sig på sin tid mot
Bryssels försök att urholka den brittiska suveräniteten.
Det påstås att Klaus har ett fotografi av järnladyn
på sitt skrivbord i borgen.
Presidenten tänker se till att det under det kommande halvåret
inte hissas någon blå flagga med gula stjärnor
bredvid den tjeckiska flaggan på borgen i Prag.
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel
