Tempus 2008 v 50

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

De tre stora räddas

Vita huset och demokraternas ledare i kongressen har kommit överens om villkoren för ett lån på 15 miljarder dollar till den amerikanska bilindustrin.

DAVID HERSZENHORN
Washington
En uppgörelse mellan Vita huset och kongressen om en räddningsplan för bilindustrin bygger på att skattebetalarna finansierar planen. Enligt förslaget vill kongressen att planen ska ledas av en ”bilfurste” med stor kunskap på områden som ”ekonomisk stabilisering, finansiella stöd till handel och industri, finansiell omstrukturering, energieffektivitet och miljöskydd”.
Bilarbetarförbundet är samtidigt i färd med att försöka köpa in sig i General Motors och lägga beslag på en plats i styrelsen som kompensation för att dess medlemmar gör eftergifter gentemot bilföretagens ledningar.

Förslaget om stöd till bilindustrin omfattar 15 miljarder dollar till de hårt ansatta bilföretagen, framför allt GM och Chrysler, som löper störst risk att gå i konkurs.
Presidentens utnämnde ”bilfurste” är den som ska ansvara för fördelningen av pengarna, och han blir också den som ska övervaka implementeringen av de drastiska omorganisationer som bilindustrin har gått med på att göra i utbyte mot statens hjälp.
Representanthusets talkvinna, Nancy Pelosi, understryker att bilföretagen kommer att åläggas stränga krav på god redovisning. ”Om de inte uppfyller villkoren avseende omstrukturering och annat kommer vi att strypa penningströmmen”, varnade hon.
Enligt kongressen förslag ska presidentens utnämnde representant i bilindustrin vara klar med riktlinjer för industrin redan i höjd med 1 januari. Denna person får också auktoritet att sammankalla möten med företagens ägare, fackförbund, långivare, underleverantörer, återförsäljare och aktieägare.
Bilföretagen måste lägga alla papper på bordet, erbjuda fullständig tillgång till alla räkenskaper, statistik och annan data, och de måste be om tillstånd för alla affärstransaktioner, som involverar 25 miljoner dollar eller mer.

Senatens republikanske ledare, Mitch McConnell från Kentucky, sade: ”När vi i veckan antar denna nya lag måste vi försäkra oss om att vi inte åsamkar skattebetalarna någon skada på sikt
genom att hjälpa en viss industri just nu. Därför kräver republikanerna att varje stöd till bilindustrin inkluderar ett uttalat löfte från industrins sida att genomföra betydande och grundläggande reformer”, fortsatte McConnell.
”Den vacklande bilindustrin kan inte förvänta sig att skattebetalarna ska ställa upp om den inte i gengäld genomför stora förändringar”.
En representant för Vita huset uttryckte oro för att det demokratiska lagförslaget inte rimmade med president George Bushs åsikt att federalt stöd bara ska ges till företag med reella chanser att överleva på sikt, men Bush gav till slut klartecken.

Lagförslaget inkluderar en rad olika skydd för skattebetalarna. Men det kanske mest symboliska villkoret är att bilföretagen förbjuds att äga eller leasa privata jetflygplan, vilket är en svidande kritik mot branschens högst uppsatta direktörer, som åkte till Washington i sina privata flygplan i november när de förgäves vädjade om pengar första gången.
Förslaget förbjuder också företagen att ge aktieägarna utdelning så länge de inte har betalat tillbaka lånen. Direktörerna får inte heller bonus eller några guldkantade fallskärmar i händelse av avsked. Företagen måste också lämna aktier i pant så att skattebetalarna gynnas om företagen går med vinst och värdet av aktierna stiger.

Den demokratiska majoriteten i kongressen har arbetat intensivt med den nya lagen om hjälp till och kontroll över bilindustrin. Exakt hur övervakningen ska realiseras är inte riktigt klart, men diskussionerna mellan Vita huset och kongressen klargör att bilföretagen måste underkasta sig stor kontroll.
Den tillträdande presidenten, Barack Obama, vars medarbetare har deltagit i diskussionerna, klargjorde på en presskonferens att även han anser att bilföretagen måste avtvingas stora eftergifter för att få skattebetalarnas stöd.

Senator Christopher Dodd, ordförande i det utskott som formulerade lagförslaget, krävde först att GMs vd, Rick Wagoner, skulle avsättas eller lämna in sin avskedsansökan. GM är det av bilföretagen som har störst ekonomiska bekymmer. ”Jag anser att man måste överväga ett nytt ledarskap”, sade demokraten Dodd i en intervju i tv. ”För att omstruktureringen ska bli effektiv krävs en ny ledningsgrupp”.
En talesman för GM underströk att företaget är tacksamt för Dodds arbete med lagförslaget och att det är berett att underkasta sig tuffa villkor, men det hyser fortsatt förtroende för Wagoner.
GMs vice ordförande, Robert Lutz, var mycket tydlig i sitt försvar av Wagoner, Han sade i en tv-intervju att kraven på Wagoners avgång är ”som att lägga skulden på borgmästaren i en stad som har drabbats av jordbävning” och att Wagoner har blivit syndabock trots att han är utan skuld.
© 2008 TEMPUS/The New York Times