Tempus 2009 v 09

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09

En för alla, alla för en

Krisen sprider sig och solidaritet är ett måste, enligt Europas ledare.

CARTER DOUGHERTY
Berlin
Tysklands, Storbritanniens och Frankrikes ledare plus ledarna för ytterligare fem europeiska länder föreslog efter ett möte förra helgen att Internationella valutafondens (IMF) insatser för att avhjälpa problemen i deras länder ska fördubblas till motsvarande 500 miljarder dollar.
I en kommuniké, som var tydligt riktad mot hedgefonder och andra stora källor till privat kapital, sade de politiska ledarna att ”alla finansmarknader och dess aktörer” måste regleras i framtiden. De lovade också att verka för hårda sanktioner mot s k skatteparadis.
Mötet var ett försök att nå fram till en gemensam europeisk ståndpunkt inför G20-ländernas möte i London i april. Mötet förra söndagen inkluderade ovan tre nämnda ledare plus ledarna för Italien, Spanien, Nederländerna och Tjeckien. Tjeckien deltog i egenskap av ordförandeland i EU.
De politiska ledarna oroas förstås av den ekonomiska smitta som snabbt sprider sig i Östeuropa och även i länder som använder euron. De underströk att det ingår i valutafondens uppdrag att avvärja kriser. (Ironiskt i sammanhanget är att valutafondens relevans för världsekonomin ifrågasattes för bara några få år sedan).

I Tyskland har oron för att den allvarliga krisen ska få ödesdigra följder medverkat till att regeringen har blivit mer villig att lindra krisens effekter med bankstöd eller stimulanspaket, även om det fortfarande märks en rädsla för att indirekt finansiera andra länders misstag.
Tysklands regering verkar ha dragit slutsatsen att den tyska ekonomin, som till för kort tid sedan stöttades av stor export, inte förmår hålla sig flytande om grannarna drunknar.
Experter från IMF och Världsbanken har också i privata sammanhang varnat för att regeringen i Berlin har underskattat krisens olyckliga konsekvenser för den ekonomiska integrationen i Europa.

I Östeuropa har valutornas värde dalat kraftigt mot euron samtidigt som experter varnar för en total kollaps liknande den i Asien i slutet av 1990-talet. Ungern och Lettland, som båda är med i EU men inte använder euro, har redan fått undsättning från valutafonden och EU. Bland länder som använder euro, framför allt Grekland och Spanien, har kaoset på finansmarknaderna lett till att de statliga lånekostnaderna har ökat kraftigt.
Frankrikes president, Nicolas Sarkozy stöder tanken på hjälp till europeiska länder i nöd, men han underströk att de som behöver hjälp måste ändra sin politik.
”De som behöver hjälp kan lita på sina partners, men dessa partners måste kunna räkna med att de som får hjälp följer vissa grundregler”, sade Sarkozy.

Europas ledare verkar nu samla sina resurser, både politiska och ekonomiska, för att kunna hjälpa de värst drabbade länderna. Enligt Daniel Gros, chef för en tankesmedja i Bryssel, innebär den ändrade inställningen i Europa och speciellt Berlin att dörren till tysk dominans i EU öppnas, eftersom Tyskland utan jämförelse är unionens starkaste ekonomi.
Den tyska regeringen vill också undersöka om det är möjligt att utfärda gemensamma obligationer från de 16 länder, som använder euron. I så fall skulle Tysklands starkare kreditvärde utvidgas till de något svagare grannländerna också.
© 2009 TEMPUS/The New York Times