Tempus 2009 v 09

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09

Japans regeringsparti riskerar att utplånas

Ett berg av bekymmer tornar upp sig framför Japans impopuläre premiärminister, Taro Aso. I förlängningen uppstår frågan om tiden är ute inte bara för honom utan också för Liberaldemokratiska partiet (LDP) och dess halvsekelgamla monopol på den politiska makten i Japan.

MARTIN FACKLER
Tokyo
Asos återkommande verbala grodor har förolämpat nästan alla från läkare till småbarnsmammor. En ansedd parlamentariker har hoppat av partiet, och en f d premiärminister har kritiserat Aso offentligt. Till och med hans plan på att stimulera ekonomin genom att skänka minst 130 dollar i kontanter till alla medborgare beskrivs av allmänheten som cyniskt röstfiske.
Om partiet förlorar valen i år kan det betyda an drastisk förändring av de politiska skiljelinjerna i Japan. Liberaldemokraternas lagstiftare kanske hoppar av partiet och bildar nya partier eller ansluter sig till oppositionen, som traditionellt har varit svag och splittrad. Om LDP förlorar uppstår också möjligheten till en radikal förändring av japans allt mer ineffektiva och dysfunktionella politik, som inte har förmått åstadkomma de stora förändringar som behövs för att lyfta nationen upp ur långsam stagnation.
Politiska analytiker och lagstiftare säger att ett nederlag för LDP till och med skulle kunna innebära partiets undergång. Partiet har länge verkat omodernt och i avsaknad av en sammanhållande ideologi utöver önskan att behålla makten. Nya, modernare partier, sammanhållna av gemensamma principer och en delad agenda, skulle kunna uppstå i LDPs ställe.
”Partiet har blivit omodernt”, konstaterar statsvetaren Tomoaki Iwai vid Nihonuniversitetet i Tokyo.
För tillfället är det kanske det största oppositionspartiet, Demokratiska partiet, som vinner på LDPs motgångar, men Demokratiska partiet stöder ungefär samma politik som Liberaldemokraterna och det saknar också en ideologisk kärna.

Det senaste slaget mot premiärministern kom i förra veckan när hans finansminister avgick efter att ha uppträtt märkligt på en presskonferens i Rom i samband med ett ekonomiskt toppmöte. Finansministern, Shoichi Nakagawa, som erkände att han druckit vin till lunch, skyllde sitt märkliga uppträdande på att han också hade tagit en stark förkylningsmedicin.
Den pinsamma presskonferensen och det faktum att det dröjde innan Aso krävde finansministerns avgång skakade Asos fem månader gamla administration, som redan har blivit en av de minst populära regeringarna i Japan sedan andra världskriget.
Förra veckan kom det också krav på att även Aso skulle avgå från panikslagna LDP-medlemmar. ”Premiärministern har inte längre den kapacitet, det förtroende eller den integritet, som krävs för att hantera den aktuella krisen”, sade bl a LDP-parlamentarikern Masazumi Gotoda.

Redan före finansministerns avgång hade förtroendet för Aso rasat till ensiffrigt procenttal. En opinionsmätning publicerad 10 februari av dagstidningen Yomiuri Shimbun visade att Demokratiska partiet stöds av 28,3 procent av väljarna jämfört med 26,8 för LDP.
En förlust i de allmänna valen, som måste hållas senast i mitten av september, skulle betyda att LDP förlorade regeringsmakten för andra gången sedan partiet bildades 1955. Den enda gången som partiet inte har haft makten är under elva månader 1993.
Många parlamentariker och bedömare varnar dock för att det kan vara farligt att avsätta Aso. Aso skulle i så fall bli den tredje premiärministern på tre år som avgår på grund av dåliga opinionssiffror. Det kan ytterligare försämra allmänhetens förtroende för LDP, som redan skakas av skandaler, inklusive förlusten av viktiga pensionsregister, något som upprör detta land med snabbt åldrande befolkning.
”Partiet har ett dilemma, eftersom det riskerar att förlora hur det än gör”, säger den oberoende bedömaren Atsuo Ito.

LDP är ett av de politiska partier i den demokratiska världen som har haft regeringsmakten längst. Partiet bildades för att hålla kvar Japan i det amerikanska lägret mot Sovjetunionen och för att skapa exportledd tillväxt och bygga upp landets infrastruktur.
På senare år har partiet börjat likna en utmattad kvarleva från det kalla kriget, enligt många bedömare. Partiet har kört fast i gamla spår, lovar tiotals miljarder till nya offentliga anläggningar för att bekämpa den aktuella avmattningen trots att Japan ådrog sig stora skulder genom att bygga vägar som inte ledde någonstans under stagnationen på 1990-talet.
Aktuella siffror för det fjärde kvartalet i fjol visade att Japans ekonomi försämras snabbare än någon gång sedan 1970-talets oljekris.
”Liberaldemokratiska partiet skapades inte för att utöva starkt ledarskap”, påpekar Yoshimi Watanabe, f d minister för administrativa reformer, som lämnade partiet i januari. ”Men politiskt ledarskap är det som Japan behöver mer än något annat just nu”.

Asos anhängare framhåller att detta inte är första gången som folk förutspår Liberaldemokraternas undergång. De tror att både Aso och LDP kan komma tillbaka. Väljarna kommer att ta emot kontantstödet och andra planerade stimulansåtgärder, som exempelvis sänkta avgifter på motorvägarna. LDPs anhängare räknar också med att Japans försiktiga väljarkår tar avstånd från den oprövade oppositionen. De flesta erkänner emellertid att LDP måste hitta ett slagfärdigt budskap för att vinna tillbaka väljarnas förtroende.
”LDP är ett mycket flexibelt parti, och det kommer att anpassa sig till det nya läget”, tror parlamentarikern Yoshihide Suga, som är chef för partiets valkommitté.
Senaste gången någon försökte förändra Liberaldemokraterna var för fem år sedan när premiärminister Junichiro Koizumi svor att rädda partiet genom att förstöra det. Han löste upp det starka inflytande som partiets mäktiga fraktioner utövade, försvagade partiets kontroll över landsbygdens väljare genom att minska anslagen till offentliga anläggningar och privatiserade Japans enorma postverk, som fungerade som en källa till jobb. Många bedömare anser dock att Koizumi i stället försvagade partiet, eftersom han inte skapade en alternativ politisk bas.

Sedan Koizumi avgick 2006 verkar partiet ha tappat kursen, en känsla som förstärks av att Aso vacklar i många viktiga frågor.
Tidigare i februari sade Aso till ett parlamentariskt utskott att han hade motsatt sig privatiseringen av postverket. Men bara några månader tidigare hade han skrutit om att han var den minister som genomförde reformen.
Aso har också väckt väljarnas irritation med sin verklighetsfrämmande attityd. Han tillhör en rik industrifamilj, och han pratar offentligt om drinkar i flotta hotellbarer i en tid när många av hans landsmän har förlorat jobben och har svårt att få pengarna att räcka. Många gör sig också löjliga över att han ofta misstolkar de japanska skrivtecknen.
”Det går inte att ta miste på att många tycker att det är dags att ge Demokratiska partiet en chans”, säger Iwai vid Nihonuniversitetet. ”Men Demokraterna har ingen erfarenhet av att styra landet, vilket betyder att förväntningarna på dem är små”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times