Tempus 2007 v 09

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07

Stanna kvar eller flytta?

Den serbiska minoriteten i Kosovo står inför ett svårt val.

Snezjana Jovanovic, 51 år, har ställts inför valet stanna eller flytta många gånger sedan kriget vände upp och ned på hennes liv för åtta år sedan. Nu när den omstridda provinsen Kosovo inom kort kommer att förklara sig självständig ställs hon på nytt inför frågan.
”Alla pratar om det”, säger Jovanovic, som bor i ett av sex betonghus utmed en smal gata i Ugljare, som ligger en timmes bilresa från huvudstaden Pristina. På ett av husen har någon målat ”Bergen” som ett slags reklam. Bergen är en stad i Norge, och Norge är det land som har byggt de sex husen till serber, som drevs på flykt under kriget om Kosovo 1999.
Jovanovic säger att hon kommer att vänta och se vad andra serber gör. Hon är emellertid medveten om att små, hotade, rädda grupper kan agera oöverlagt. ”När saker och ting är så här spända så kan en enda person skapa panik bara genom att börja ropa”, säger hon. ”Jag har varit med förr. Det räcker med att en person säger något, och så börjar alla packa och ge sig iväg”.

Kriget mellan etniska albanska separatister och serbiska regeringsstyrkor skördade flera tusen dödsoffer, varav de flesta var albaner. Hela familjer massakrerades, och många män saknas fortfarande. NATO satte 1999 punkt för striderna med en bombkampanj, som varade i 78 dagar, och Kosovo har sedan dess administrerats av Förenta nationerna.
Nu pågår diplomatiska försök att ge Kosovo självständighet. Ett förslag från FNs medlare i regionen ger Kosovo nationsstatus i princip – armé, författning och flagga – men regionen skall även i fortsättningen övervakas av det internationella samfundet. En minoritet av Kosovoalbanerna tycker inte att förslaget går tillräckligt långt, och Serbien tar totalt avstånd från det.

I detta osäkra läge funderar provinsens återstående ca 120 000 etniska serber på framtiden i eller utanför Kosovo.
Jovanovic föddes någon annanstans i Serbien, men hennes föräldrar flyttade tillbaka till sin hemstad i södra Kosovo när hon var bara två år. Hon växte upp i Prizren, som då var en blandad stad, och hon talar både albanska och serbiska.
Detta gör att hon är speciell. De flesta Kosovoserber talar inte albanska, vilket isolerar dem från den albanska majoriteten och gör dem misstänksamma. Men även Jovanovic tvingas numera leva ett etniskt separat liv.
Efter giftermål flyttade hon till ett hus utanför Prizren. De flesta av hennes grannar var ortodoxa serber och katolska albaner. Hon arbetade i en textilfabrik och tjänade omkring 110 dollar i månaden på att sköta fabrikens väverimaskiner. Hon gillade sitt jobb, men sedan kom kriget och ödelade hennes liv.

Hon minns morgonen när hon och andra serber flydde från sina hem och sökte skydd i en kyrka när en albansk milis närmade sig. Efter att ha väntat i åtta timmar i kyrkan kom en tysk NATO-officer och sade att han inte kunde garantera deras säkerhet.
Jovanovics son körde henne till en skidort uppe i bergen, men efter några dagar där kom de albanska miliserna efter, och hon flydde igen. Nu körde sonen henne till själva Serbien, men hon återvände till Kosovo efter bara en vecka. Hon ringde upp en etnisk albansk granne och fick höra att hennes hus hade förstörts.
FN flyttade henne och andra serbiska flyktingar till en skola nära Kosovo Polje, strax utanför Pristina. Där bodde hon i två år i ett f d klassrum innan hon flyttades till en annan tillfällig bostad.
Depressionen kom som ett brev på posten. ”Jag var mager och eländig på den tiden”, berättar hon. ”Jag var sjuk”.
En besökande FN-psykolog frågade henne varför hon var så ledsen. ”Jag tittade på honom och kunde bara gråta”, berättar hon. Han tog henne till ett sjukhus och hjälpte henne att få ekonomiskt stöd och efter ett tag den nya bostaden i ”Bergen”-lägret.

Där bor 24 familjer i en grupp småhus. En familj per rum, och fyra familjer per hus. Sammanlagt 54 personer. Jovanovic vill helst aldrig flytta mer, men på sikt måste hon lämna "Bergen"-lägret. Flyktingarna som bor där uppmuntras att återvända till sina hemorter.
Jovanovic tänker inte flytta tillbaka till Prizren och bygga upp sitt hus igen. ”Där finns bara 16 serber i hela staden. Jag kan inte flytta dit och bo där alldeles ensam”, säger hon.
CRAIG SMITH
Ugljare, Kosovo
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune