Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2009 v 08

Tidskriften

tidigare veckor: 
 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25 
 26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 
2009: 01/02 03 04 05 06 07 08   

Livet på andra sidan

Många nordkoreaner, som hoppar av till Sydkorea, har en skev bild av livet där. Champagnen flödar inte och många bor trångt, men man får å andra sidan säga och tycka vad man vill.

SU-HYUN LEE
Söul
Efter det att Ahn Mi Ock hade hoppat av från Nordkorea 2006 blev hon mycket förvånad över att de flesta sydkoreaner bor i små lägenheter och kämpar hårt för att över huvud taget kunna köpa bostad.
Den 44-åriga Ahn hade väntat sig att hon i Sydkorea skulle erbjudas den lyxiga livsstil som åskådliggörs i tv-serier, som hon hade sett tack vare insmugglade DVD-skivor. Det föll henne aldrig in att de flott klädda människorna, som smuttade på champagne i vackra trädgårdar och stilfullt möblerade salonger, inte var vanliga, genomsnittliga sydkoreaner.
”När jag först kom hit satt jag som klistrad vid teven hela tiden”, berättar Ahn, f d teckningslärare, som nu arbetar i en restaurant.

De flesta nykomlingarna från Nordkorea bor i ca tre månader i statliga läger, där de undervisas i kapitalism och demokrati. De får också lära sig praktiska färdigheter som att använda bankomat och hushållsmaskiner.
Många känner sig ändå mycket osäkra när de tar steget ut i verkligheten. De har ingen erfarenhet av fria medier, och 60 års separation mellan Nord- och Sydkorea betyder att många nordkoreaner tycker sig tala ett helt annat språk.
”Första gången jag såt en musikvideo begrep jag inte ett ord av rappsången, fast den var på koreanska”, berättar Yu Chong Song, som studerar kinesiska vid Dongkukuniversitetet.

Avhoppare från norr berättar att den typiske tv-tittaren i Nordkorea kanske tittar en halvtimme på nyheter om ledaren Kim Jong Il och vad han har gjort under dagen. Sedan kommer en timme med någon tv-serie, som ofta involverar nationens öde, förutsatt att tillgången på el tillåter fortsatt tv-tittande.
När det gäller tidningar i Nordkorea är det bara de mest privilegierade som kan prenumerera. De som har haft tillgång till tidningar uppger att de är hopplöst förutsägbara och att bästa sättet att använda tidningspapper är till att rulla cigaretter.
De flesta nordkoreaner, som kommer till Sydkorea, tillbringar minst tre timmar dag framför teven de första sex till tolv månaderna. Det beror dels på det varierande programutbudet och dels på att de i början saknar jobb och vänner.

Den förre datorläraren Kim Heung Kwang, som numera arbetar för en organisation som hjälper nordkoreanska avhoppare att få jobb, berättar att det var genom att titta på tv som han lärde sig att en värd alltid ska bjuda gäster något att dricka. ”Jag måste inte bara bjuda på något, utan jag ska dessutom fråga om de vill ha kaffe eller te, med eller utan mjölk och socker etc”.
Det finns dock gränser för hur mycket man kan lära sig via medierna. Det är inte heller alldeles säkert att medierna ger en sann bild av livet i Sydkorea.
”Jag slutade titta på tv-serier, eftersom de hindrade mig från att ta kontakt med riktiga människor”, säger Kim Heung Kwang, som berättar att han i början trodde att Sydkorea var ett land där älskarinnor var så hårdhudade att de uppmanade sina älskares fruar att dra åt skogen.
Ahn var i början orolig för hur hennes 19-åriga dotter skulle hantera Sydkoreas män, som efter vad Ahn kunde förstå ägnade mycket tid åt att söka tillfälliga romanser.

Alla låneord, framför allt från engelskan, i Sydkorea förvirrar många nordkoreaner. Ännu svårare att förstå är mediernas roll i samhället. Nordkoreanerna är chockerade över att de sydkoreanska medierna kritiserar statschefen. ”Jag fattar inte att president Lee Myung Bak kan fortsätta styra landet efter så hård kritik”, säger Cho Eun Hee, som studerar vid ett specialgymnasium för flyktingar från norr. Alla intervjuade nordkoreaner säger att de välkomnar rätten att kritisera de styrande, men de tycker ändå att det är lite för mycket av det goda. ”Bilder av politiker som slåss mot varandra i nationalförsamlingen kan inte vara bra för landets image”, säger Ahn.
Med tiden och i takt med att nykomlingarna lär sig att läsa och förstå mediernas budskap blir de också mer beroende av dem. ”Jag läser alla ledare jag kommer över för att lära mig att uttrycka egna idéer och förstå andras”, säger studerande Cha Eun Chae, som är 20.
© 2009 TEMPUS/The New York Times