Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
IRINA IVANOVA
Sofia
Bulgariens hårt pressade bönder blir allt mer militanta
i försöken att tvinga regeringen att stötta en
sektor, som redan före den globala krisen hölls vid
liv med konstgjord andning.
Jordbrukarna är förargade över att utbredd korruption
och snårig byråkrati blockerar deras livlina, d v
s de 6,5 miljarder euro i subventioner och landsbygdsstöd,
som Europeiska unionen har öronmärkt för unionens
nyaste medlemsland fram till och med 2013.
Många bulgariska bönder tog stora lån för
att anpassa sina gårdar till EU-standard inför medlemskapet
2007. Idag svarar jordbruksproduktionen för fem till sex
procent av Bulgariens bruttonationalprodukt, vilket är en
markant minskning jämfört med på 1990-talet, när
jordbruket utgjorde ungefär en fjärdedel. Bulgarien,
med 7,6 miljoner invånare, som förr var nettoexportör
av jordbruksprodukter, är idag nettoimportör.
Det är inte bara de stora skulderna som tynger de bulgariska
bönderna. Deras missnöje beror också på
låga mjölkpriser, stigande kostnader och billiga importprodukter.
Saker och ting är utom kontroll, säger Boiko
Sinapov, ordförande i mjölkböndernas förbund.
Jag ogillar extrema åtgärder, men vi har inget
val, tillägger han.
Bönderna har iscensatt en rad protester, inklusive en dagslång
blockering av gränsen mot Rumänien. Protestaktionerna
har inte väckt allmänhetens sympati eller lett till
statligt stöd, men bönderna tänker inte ge upp.
Valentin Dimitrov är boskapsbonde i närheten av byn
Svoboda i Rhodopebergen i södra Bulgarien, där hans
besättning består av ett femtiotal kor och 400 får.
Han har redan slaktat en tredjedel av sina får och snart
tvingas han kanske överlåta hela gården till
banken för att bli av med sina skulder. Gården
är mitt liv, säger han, men snart orkar
jag inte mer.
Han tror att enda sättet för honom att inte behöva
slita ont i ytterligare 20 år är att överlåta
gården till banken. Han lånade 150 000 lev (ca 900
000 kronor) för att rusta upp den idylliska gården
till EU-standard.
Bedömare tror att pressen på den bulgariska regeringen
och regeringar i andra f d kommunistiska länder förmodligen
kommer att öka i takt med att krisen omintetgör det
senaste decenniets framsteg. Bönders missnöje med krympande
inkomster ledde till den lettiska regeringens fall i februari.
Missnöje och protester finns inte bara i EUs nyaste medlemsländer.
Tidigare i mars samlades jordbrukare från flera länder
i Prag, där EUs ordförande finns för närvarande,
för att protestera mot låga mjölkpriser och nivån
på EUs stöd.
EU betalar stöd per liter och per djur, och det bestämmer
årliga produktionskvoter för varje medlemsland, vilket
ger EU ett redskap för att påverka efterfrågan
och prisnivån. Men bönderna i de östliga medlemsländerna
får mindre stöd än de västliga ända
fram till 2013. Vi har det extremt kärvt och är
nära kollaps; vi kan inte längre finansiera våra
lån, säger mjölkböndernas ledare, Sinapov.
Men vi ska kämpa för jordbruket, och vi accepterar
inte sakernas tillstånd, fortsätter han.
Protestaktionerna utgör kanske inte ett direkt hot mot
Bulgariens socialistiskt ledda regering, som har ett starkt stöd
i parlamentet, men de kan tvinga de styrande att betala ut mera
pengar i stöd före valen, som äger rum i juni eller
juli.
Djuruppfödare och mjölkbönder är bland dem
som har drabbats värst av krisen i de nya medlemsländerna,
eftersom de var tvungna att investera mycket pengar i modernisering
inför medlemskapet. Nu pressas de också av stigande
foderpriser och krav från återförsäljare
och importörer att sänka priserna på både
kött och mjölk.
I Bulgarien kostar en liter mjölk 0,30-0,40 lev (1,75-2 kronor)
från gården, medan priset i butik är 1,60-2 lev
( 10-12 kronor). Foder kostar 0,50-0,60 lev per kilo.
Resultatet är att antalet djur sedan 2004 har krympt från
runt 700 000 till 577 000. På den kommunistiska tiden fanns
fler än 1,6 miljoner kor i Bulgarien. Antalet får har
också minskat markant.
I Tjeckien, där mjölken är billigare än någon
gång sedan landet blev medlem i EU 2004, kräver bönderna
nu att få dubbelt så mycket i ersättning per
liter.
Efter år av postkommunistisk stagnation och hafsiga reformer
satte bönderna inför medlemskapet sitt hopp till EUs
jordbruksstöd. Men Bryssel beslöt förra året
att frysa 140 miljoner euro i stöd till det bulgariska jordbruket
på grund av misstänkta bedrägerier och korruption.
Antikorruptionsorganisationen Transparency International (TI)
pekade i fjol ut Bulgarien som EUs mest korrumperade nation.
Det mest irriterande är att det pratas vitt och brett
om EU-subventioner, men vi får ingenting, säger
Dimitrov, som i likhet med många andra hade hoppats kunna
betala sina lån med EU-pengar.
Korruptionen är inte det enda hindret. Snårig byråkrati
och brist på kvalificerade specialister i jordbruksdepartementet
har skapat oreda i EUs utbetalningar och försvagat bankernas
vilja att finansiera jordbruksprojekt.
Jordbruksdepartementets utbetalningsavdelning erkände för
några veckor sedan att 3 000 bönder inte får
något stöd för 2008, på grund av ett administrativt
misstag, som innebär att de felaktigt uppges ha lagt sina
marker i träda.
Den administrativa inkompetensen och vårdslösa
attityden till böndernas verksamhet är det som blockerar
EUs pengar, säger Lantbruksförbundets styrelseordförande,
Ivailo Todorov.
Inte bara uppfödare och mjölkbönder drabbas
utan också grönsaks- och fruktodlare. Experterna säger
att jordbrukets andel av BNP kommer att minska till två-tre
procent de kommande åren på grund av dålig effektivitet
och brist på investeringspengar.
Illa riktat stöd under 1990-talet - d v s subventioner till
små, ineffektiva gårdar, höga importtullar och
sen anpassning till EUs standard har i längden skadat
producenterna.
Tidigare protektionistiska åtgärder, inklusive ett
förbud mot utländskt ägande av jordbruksareal,
innebar att de bulgariska bönderna var illa förberedda
för konkurrensen på den öppna EU-marknaden. Detta
har gjort att jordbruket är den minst utvecklade sektorn
i Bulgariens ekonomi.
© 2009 TEMPUS/The New York Times