Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
UWE KLUSSMANN
Tbilisi
Den bullrige generalen, som skrev världshistoria en natt
förra sommaren, var ingen expert på folkrättsliga
finesser. Men när Mamuka Kurasjvili trädde fram i georgisk
tv i ordensbehängd uniform på kvällen 7 augusti
2008, verkade han överraskande förtrogen med de juridiska
motiven för anfallet på den provins, som redan i början
av 1990-talet bröt sig loss från Georgien.
Georgien hade bestämt sig för att återupprätta
den konstitutionella ordningen i hela regionen, deklarerade
Kurasjvili.
Generalens ord kom i början av ett fem dagar långt
krig mellan Ryssland och Georgien, ett krig som mycket snabbt
trappades upp till den farligaste konfrontationen mellan öst
och väst sedan det kalla krigets slut. Konflikten gjorde
att Europa plötsligt insåg att väpnat krig mot
stormakten Ryssland inte längre var något otänkbart.
Europeiska unionen lyckades visserligen åstadkomma vapenvila
ganska snabbt tack vare den franske presidenten Nicolas Sarkozys
beslutsamma krishantering.
Men krisen klargjorde också att européerna saknar
en långsiktig strategi för denna explosiva region,
vilket fick EUs ministerråd att tillsätta en kommission.
Diplomater, militärer, historiker och folkrättsexperter
undersöker sedan i december förra året hur och
varför kriget bröt ut. Och experternas arbete har verkligen
givit resultat.
Enligt inofficiell information spelade general Kurasjvilis tv-framträdande
en viktig roll. Generalens ord antyder att Georgiens president,
Michail Saakasjvili, inte ville avvärja en rysk
aggression, som han själv påstår, utan snarare
startade ett anfallskrig.
EUs undersökare är intresserade av Kurasjvilis ordval,
som antyder att det fanns en order om att återupprätta
Georgiens kontroll i Sydossetien. Misstanken förstärks
av att president Saakasjvili, som har studerat folkrätt,
den 8 augusti förkunnade att Sydossetien har befriats
och att separatistiska rebeller, d v s sydossetiska
miliser, hade orsakat krigsutbrottet.
Men fyra dagar efter krigets början den ryska armén
hade vid det laget kört bort den georgiska armén från
Sydossetien och stod knappt fem mil från huvudstaden Tbilisi
påstod den georgiske ledaren plötsligt att han
runt klockan tio på kvällen 7 augusti hade erfarit
att ryssarna stod beredda att med 150 pansarfordon ta sig igenom
Rokitunneln, som förbinder Sydossetien med den ryska delrepubliken
Nordossetien. Då hade jag inget val, sade Saakasjvili,
som därmed förvandlade kriget från befrielsekrig
till nödvärn.
Faktum är att den georgiska regeringen redan på
morgonen 7 augusti mobiliserade 12 000 soldater och 75 pansarfordon
till gränsen mot Sydossetien. I ett dekret, som offentliggjordes
9 augusti och som beordrar allmän mobilisering, daterar Saakasjvili
den ryska frammarschen mot Rokitunneln till den 8 augusti, alltså
en tidpunkt när de georgiska styrkorna redan har anfallit.
Liknande motstridigheter undersöks av EUs utredare, som har
besökt både Tbilisi och Moskva för att ställa
frågor till högt uppsatta officerare och ledande politiker.
Även de ryska militärerna ger svävande och otydliga
svar.
EUs utredare har också funnit bevis för att sydossetiska
miliser brände ned hela byar med georgisk befolkning och
drev invånarna på flykt och att de ryska soldaterna
lät milismännen hållas.
Utredarna, vars rapport ska vara klar till sommaren, är också
mycket kritiska mot att Ryssland i flera år har ställt
ut ryska pass till invånarna i Sydossetien. Folkrättsexperter
påpekar att detta är otillbörlig inblandning i
georgiska angelägenheter.
Men utredarnas rapport kommer nog, trots allt, att bli besvärligare
för ledarna i Tbilisi än för deras kolleger i Moskva.
Att utredningskommissionens intresse för den georgiske presidenten
och hans göranden och låtanden väcker nervositet
i Tbilisi demonstrerade Temur Jakobasjvili, minister för
Sydossetiens återintegration. Jakobasjvili,
som är nära förtrogen med Saakasjvili, kritiserar
utredningskommissionen och dess av den ryska energikoncernen
Gazprom finansierade experter en beskyllning som
EU tillbakavisar bestämt.
Den schweiziska diplomaten Heidi Tagliavini, som var sändebud
för FNs generalsekreterare i Georgien och Abchazien 2002-2006,
leder utredningens arbete. Hennes ställföreträdare
är Uwe Schramm, f d tysk ambassadör i Tbilisi. Tysklands
f d utrikesminister, Joschka Fischer, är rådgivare
till utredningen.
EU-utredarnas efterforskningar i Tbilisi är mycket känsliga,
långt innan rapporten är klar, därför att
allt fler f d medarbetare till Saakasjvili börjar lägga
skulden för kriget på honom och kräva att han
ska avgå.
Irakli Alasania har utnämnt sig själv till oppositionens
talesman. Under kriget var han Georgiens FN-ambassadör, och
han har mycket goda kontakter med staben runt USAs nye president,
Barack Obama.
Bland Saakasjvilis motståndare finns dessutom en f d premiärminister,
en f d utrikesminister, en f d försvarsminister och den tidigare
talkvinnan i parlamentet, Nino Burdsjanadze, som tillsammans med
Saakasjvili ledde rosenrevolutionen 2003.
Nu försöker Saakasjvilis f d bundsförvanter mobilisera
folket igen för att, som för sex år sedan, störta
den sittande presidenten. EU-utredarnas rapport kanske hjälper
dem på traven.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel