Tempus 2009 v 14

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14

Rosorna har vissnat

En EU-kommitté, som undersöker förloppet i Georgienkriget, har försatt president Saakasjvili i trångmål.

UWE KLUSSMANN
Tbilisi
Den bullrige generalen, som skrev världshistoria en natt förra sommaren, var ingen expert på folkrättsliga finesser. Men när Mamuka Kurasjvili trädde fram i georgisk tv i ordensbehängd uniform på kvällen 7 augusti 2008, verkade han överraskande förtrogen med de juridiska motiven för anfallet på den provins, som redan i början av 1990-talet bröt sig loss från Georgien.
Georgien hade bestämt sig för att ”återupprätta den konstitutionella ordningen i hela regionen”, deklarerade Kurasjvili.
Generalens ord kom i början av ett fem dagar långt krig mellan Ryssland och Georgien, ett krig som mycket snabbt trappades upp till den farligaste konfrontationen mellan öst och väst sedan det kalla krigets slut. Konflikten gjorde att Europa plötsligt insåg att väpnat krig mot stormakten Ryssland inte längre var något otänkbart.

Europeiska unionen lyckades visserligen åstadkomma vapenvila ganska snabbt tack vare den franske presidenten Nicolas Sarkozys beslutsamma krishantering.
Men krisen klargjorde också att européerna saknar en långsiktig strategi för denna explosiva region, vilket fick EUs ministerråd att tillsätta en kommission. Diplomater, militärer, historiker och folkrättsexperter undersöker sedan i december förra året hur och varför kriget bröt ut. Och experternas arbete har verkligen givit resultat.
Enligt inofficiell information spelade general Kurasjvilis tv-framträdande en viktig roll. Generalens ord antyder att Georgiens president, Michail Saakasjvili, inte ville ”avvärja” en rysk aggression, som han själv påstår, utan snarare startade ett anfallskrig.

EUs undersökare är intresserade av Kurasjvilis ordval, som antyder att det fanns en order om att ”återupprätta” Georgiens kontroll i Sydossetien. Misstanken förstärks av att president Saakasjvili, som har studerat folkrätt, den 8 augusti förkunnade att ”Sydossetien har befriats” och att ”separatistiska rebeller”, d v s sydossetiska miliser, hade orsakat krigsutbrottet.
Men fyra dagar efter krigets början – den ryska armén hade vid det laget kört bort den georgiska armén från Sydossetien och stod knappt fem mil från huvudstaden Tbilisi – påstod den georgiske ledaren plötsligt att han runt klockan tio på kvällen 7 augusti hade erfarit att ryssarna stod beredda att med 150 pansarfordon ta sig igenom Rokitunneln, som förbinder Sydossetien med den ryska delrepubliken Nordossetien. ”Då hade jag inget val”, sade Saakasjvili, som därmed förvandlade kriget från befrielsekrig till nödvärn.

Faktum är att den georgiska regeringen redan på morgonen 7 augusti mobiliserade 12 000 soldater och 75 pansarfordon till gränsen mot Sydossetien. I ett dekret, som offentliggjordes 9 augusti och som beordrar allmän mobilisering, daterar Saakasjvili den ryska frammarschen mot Rokitunneln till den 8 augusti, alltså en tidpunkt när de georgiska styrkorna redan har anfallit. Liknande motstridigheter undersöks av EUs utredare, som har besökt både Tbilisi och Moskva för att ställa frågor till högt uppsatta officerare och ledande politiker.
Även de ryska militärerna ger svävande och otydliga svar.
EUs utredare har också funnit bevis för att sydossetiska miliser brände ned hela byar med georgisk befolkning och drev invånarna på flykt och att de ryska soldaterna lät milismännen hållas.
Utredarna, vars rapport ska vara klar till sommaren, är också mycket kritiska mot att Ryssland i flera år har ställt ut ryska pass till invånarna i Sydossetien. Folkrättsexperter påpekar att detta är otillbörlig inblandning i georgiska angelägenheter.
Men utredarnas rapport kommer nog, trots allt, att bli besvärligare för ledarna i Tbilisi än för deras kolleger i Moskva.
Att utredningskommissionens intresse för den georgiske presidenten och hans göranden och låtanden väcker nervositet i Tbilisi demonstrerade Temur Jakobasjvili, minister för ”Sydossetiens återintegration”. Jakobasjvili, som är nära förtrogen med Saakasjvili, kritiserar utredningskommissionen och ”dess av den ryska energikoncernen Gazprom finansierade experter” – en beskyllning som EU tillbakavisar bestämt.

Den schweiziska diplomaten Heidi Tagliavini, som var sändebud för FNs generalsekreterare i Georgien och Abchazien 2002-2006, leder utredningens arbete. Hennes ställföreträdare är Uwe Schramm, f d tysk ambassadör i Tbilisi. Tysklands f d utrikesminister, Joschka Fischer, är rådgivare till utredningen.
EU-utredarnas efterforskningar i Tbilisi är mycket känsliga, långt innan rapporten är klar, därför att allt fler f d medarbetare till Saakasjvili börjar lägga skulden för kriget på honom och kräva att han ska avgå.
Irakli Alasania har utnämnt sig själv till oppositionens talesman. Under kriget var han Georgiens FN-ambassadör, och han har mycket goda kontakter med staben runt USAs nye president, Barack Obama.
Bland Saakasjvilis motståndare finns dessutom en f d premiärminister, en f d utrikesminister, en f d försvarsminister och den tidigare talkvinnan i parlamentet, Nino Burdsjanadze, som tillsammans med Saakasjvili ledde ”rosenrevolutionen” 2003.
Nu försöker Saakasjvilis f d bundsförvanter mobilisera folket igen för att, som för sex år sedan, störta den sittande presidenten. EU-utredarnas rapport kanske hjälper dem på traven.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel