Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
Saudiarabiens regeringschef, som har titeln De heliga städerna Meckas och Medinas beskyddare, markerade i mitten av februari en viktig kursändring genom att avsätta två ärkekonservativa domare och utnämna Nura al-Fajis till biträdande utbildningsminister. Hon är den första kvinnliga ministern i den wahhibiska oljemonarkin, och hon väcker i denna roll starkt hopp hos alla dem som arbetar för större jämlikhet och lika rättigheter för alla kvinnor.
De som känner till de politiska förhållandena
i Riyadh tycker sig till och med se en uppluckring av banden mellan
religion och rättsväsen. I Saudiarabien har till nu
Koranen varit det enda rättesnöret i rättskipningen,
men den nye justitieministern Mohammed al-Issa talar numera om
oberoende från spöken från det förgångna.
Han har också antytt att en ny författning kan bli
aktuell.
Hans företrädare förklarade hundratals personer
som avfällingar från den rätta tron,
fördömde tv-program med djävulska danser
och överlät obildbara till skarprättaren.
I den hittills mycket konservativa saudiska pressen dyker det
numera upp avvikande liberala åsikter. Kommentatorer uppmanar
till tolerans mot andra religioner, de diskuterar öppet en
åtskillnad mellan tro och vetenskap åsikter
som för bara några månader sedan kunde leda till
fängelse.
I boklådornas skyltfönster har verk av islamistiska
hetsare försvunnit. Egyptiern Sayyid Qutbs skrifter har
förbjudits. Han var en av det muslimska brödraskapets
tidiga ideologer och en förebild för många i al-Qaida.
Hur länge den försiktiga liberaliseringen i Saudiarabien
håller i sig eller om den utvecklas ytterligare är
förstås osäkert.
Kung Abdullah vill med sina beslut förmodligen jämna
vägen för en efterträdare, som kommer från
kungafamiljens framstegsvänliga gren.
Kronprins Sultan, 84, som har varit favorit hittills och är
försvarsminister, är enligt västerländska
underrättelserapporter allvarligt sjuk. Om Sultan skulle
gå bort vill Abdullah (som enligt traditionen har rätt
att bestämma) helst hoppa över den hetlevrade inrikesministern,
prins Naïf, och i stället nominera den sjuke försvarsministerns
son, som i praktiken redan har tagit över sin fars olika
uppdrag och positioner. Han heter prins Bandar Bin Sultan och
är 58 år. I drygt 20 år var han Saudiarabiens
ambassadör i USA, och han anses vara en tuff förhandlare
men också en person med ett gott öga till västmakterna.
Kungen i världens oljerikaste land försöker
också höja landets utrikespolitiska profil. Sunnimuslimen
kung Abdullah ses som motvikten till Irans shiamuslimske president,
Mahmoud Ahmadinejad. Kung Abdullah är erkänt rädd
för en eventuell iransk atombomb, och han vill till varje
pris stoppa den ideologiska revolutionsexporten från
Teheran.
Den shiitiska minoriteten i Saudiarabien utgör bara ca åtta
procent av befolkningen, men den är koncentrerad till de
oljerika områdena i landets östra del. Det finns anledning
att betvivla shiiternas lojalitet mot monarkin.
Saudiarabien har hittills intagit en reserverad hållning
gentemot Syrien, som är allierat med Iran. Men kung Abdullah
lanserade ett nytt initiativ när han för ett par veckor
sedan skickade chefen för den saudiska underrättelsetjänsten
till Damaskus. Det sägs att saudierna är beredda att
investera miljarder i den syriska ekonomin förutsatt
att president Bashar al-Assad lyckas övertala den palestinska
rörelsen Hamas att ingå vapenvila med Israel och sluta
fred med rivalerna i Fatah.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel