Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
PETER BAKER
Washington
Han har kallats socialist av arga kritiker på högersidan
och medlöpare av besvikna anhängare på vänstersidan
och pragmatiker av den egna staben. President Barack Obama, som
själv ogillar etiketter, gav sig själv epitetet ”nydemokrat”
i förra veckan.
Efter åtta veckor i Vita huset har Obama lyckats tillfredsställa
eller reta gallfeber på nästan alla i hela det ideologiska
spektrumet. Och hans förr lite grumliga filosofi börjar
bli tydligare nu, när han är i färd med att fastställa
en långsiktig dagordning för resten av mandatperioden.
Obamaismen verkar vara en blandning av olika filosofier: en
stark tro på regeringens roll i ekonomin och omfördelninen
av resurser och ett starkare statligt engagemang i den nationella
säkerheten och en del kulturfrågor. Obama har presenterat
den mest expansiva budgeten på flera generationer, samtidigt
som han har modererat om än ej slopat företrädarens
krigspolitik och lyft fram värden, som ofta understryks av
de konservativa.
Denna komplicerade blandning av idéer och instinkter visade
sig effektiv när det gällde att locka väljare,
eftersom de ideologiska skillnaderna blev otydliga. Men nu, när
han är president, tvingas han kanske skapa skiftande allianser
i kongressen beroende på vilken fråga som avhandlas,
vilket kan bli knepigt med tanke på hans ambitiösa
agenda.
Obama har de liberalas stöd i arbetet med att reformera hälsovården,
angripa klimatförändringen och öka skatterna för
de rika. Men han utmanar samtidigt det liberala lägret när
han föreslår att lärarlönerna ska relateras
till kompetens, och han fick republikanernas stöd för
att utöka den amerikanska styrkan i Afghanistan med 17 000
man och dra tillbaka styrkorna från Irak mer gradvis än
vad vänstern ville.
”Obama kan beskrivas som en moderat, som instinktivt gillar
många olika, progressiva hållningar. Det är mycket
svårt att sätta en etikett på honom, och det
är nog så han vill ha det”, säger Michael
S Bergman, en ansedd demokratisk strateg.
Obama, som bara hade suttit i senaten i två år
innan han inledde sin presidentkampanj, kom till Washington som
ett slags ”Rorschachtest”, som han själv beskrev
det. Han kunde vara det folk ville att han skulle vara.
Samtidigt som han byggde en trovärdig liberal plattform gjorde
han tillräckligt många eftergifter gentemot den andra
sidan för att moderata och en del konservativa skulle acceptera
honom.
Strax före installationen gjordes en undersökning enligt
vilken 40 procent av amerikanerna betraktade honom som liberal,
34 procent såg honom som moderat och 13 procent ansåg
att han var konservativ. Fortfarande lyfter hans medarbetare fram
hans starka stöd bland väljarna som bevis för att
hans medelväg passar amerikanerna och för att hans motståndare
går i otakt med tiden.
”Han är ingen ideolog utan en pragmatiker. Han är
intresserad av idéer som fungerar. Några har sina
rötter i en doktrin och andra i en annan doktrin. Det bekymrar
honom inte ett dugg. Han är mindre intresserad av hur han
beskrivs än vad han åstadkommer”, säger David
Axelrod, Obamas rådgivare.
Under en intervju nyligen tog Obama avstånd från
”socialiststämpeln” och påstod att han exempelvis
bara vill höja skatten till nivån före Bush. På
frågan om ”liberal” eller ”progressiv”
var en bättre definition på hans politik svarade han
”jag tänker inte diskutera det”.
Några dagar senare höll han emellertid ett möte
med några demokratiska lagstiftare, och då beskrev
han sig själv som ”nydemokrat”, ett begrepp som
blev populärt under Bill Clinton och som antas beteckna demokrater
som är ekonomiskt konservativa, socialt liberala och relativt
hökaktiga i utrikespolitiska frågor.
Andra hävdar att Obama inte alls passar in i den nydemokratiska
formen. Clinton reformerade välfärden och balanserade
budgeten, men Obama har satsat mer än en biljon dollar på
att stimulera ekonomin, avsatt 634 miljarder dollar över
tio år på att utvidga hälsovårdsförsäkringarna
och föreslagit att industrin ska tvingas betala för
smutsiga utsläpp.
”President Obama visar sig vara ytterst och konventionellt
liberal, han driver igenom rekordstora utgiftsprogram och rekordstora
skattehöjningar och skapar ett rekordstort underskott och
rekordhöga skulder”, skrev den f d Bush-medarbetaren
Peter Wehner i en nättidning.
De liberala tycker inte heller att Obama är en äkta
nydemokrat. ”Denna etikett passar bättre: pragmatisk,
progressiv populist”, sade Justin Ruben, vd för den
inflytelserika vänstergruppen MoveOn.org. ”Det är
inte fråga om någon brandstormande populism. Obama
vill bara att politiken ska fungera så bra som möjligt
för så många som möjligt”.
Obama har samtidigt behållit mycket av Bushs säkerhetsstruktur.
Han har givit ordet om att fängelset i Guantánamo
i Kuba ska stängas, men han stöder samtidigt Bushs beslut
att hålla vissa misstänkta terrorister kvar i fångenskap,
vakta statliga hemligheter och hala in terrormisstänkta från
andra länder.
På den kulturella fronten har Obama liberaliserat abortlagen
och lagen om stamcellsforskning, men han har också angripit
frågor som berör högern genom att lyfta fram ”ansvar”
som ett ständigt inslag i retoriken och behålla Bushs
myndighet för trosrelaterade frågor. Han har också
motsatt sig liberala krav på att Bushs administration ska
granskas.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
