Tempus 2009 v 21

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21

Entusiasmen lyser med sin frånvaro

EU-valet står för dörren, men de flesta européer är ointresserade. Få tror att deras röst spelar någon roll. Apatin är ett hot mot parlamentets legitimitet.

STEVEN ERLANGER och STEPHEN CASTLE
Paris

Man kan inte klandra Frankrikes utrikesminister, Bernard Kouchner, för att han är förvirrad. Som socialist i en mitten-högerregering tvekade han inför svaret när han tillfrågades om vilket parti som skulle få hans röst i valet till EU-parlamentet nästa månad. Till slut svarade han att han skulle rösta på president Nicolas Sarkozys borgerliga parti.

Kouchner är nog inte den enda europén som kommer att växla till höger. EU-valen i början av juni kommer förmodligen att bli ihågkomna för två saker: hur det går för ytterlighetspartierna i en orolig tid med ekonomisk recession och hur få européer som över huvud taget orkar uppsöka en vallokal.
Enligt den senaste mätningen av Eurobarometer kommer bara 34 procent av EUs 380 röstberättigade medborgare att rösta. 15 procent uppger att de inte kommer att rösta under några omständigheter. Siffrorna är sämst på platser där extremhögern tros klara sig bra. Bara ca 22 procent av de brittiska väljarna tror att de kommer att delta i valet (30 procent tänker inte göra det), och bara 13 procent av de polska väljarna.
Till och med i Grekland, där röstning är obligatoriskt, är det bara 48 procent som tänker rösta.
”Faran är att de som är aktiva tänker rösta på mer radikala element”, säger Thomas Klau vid Europeiska utrikespolitiska rådet i Paris. Den ekonomiska krisen medverkar till att det finns ”ett visst mått av likgiltighet, som speglar bristen på politiskt ledarskap”, säger Klau.

Européerna ska välja parlament för sjunde gången på 30 år, men valdeltagandet har minskat för varje utvidgning och varje val från 62 procent 1979 till 48 procent 2004, vilket är ungefär 20 procent lägre valdeltagande än i motsvarande nationella parlamentsval.
Orsakerna till väljarnas apati är omdiskuterade. Som den enda direktvalda EU-institutionen har parlamentet verklig makt och är på väg att få mera. Det kan lägga till eller avfärda förslag till nya lagar från EU-kommissionen, som sköter byråkratin. Få européer är medvetna om att de flesta lagar som berör miljön, konsumentfrågor och transporter stiftas i EU-parlamentet och inte i deras egna huvudstäder.
Parlamentets 732 ledamöter kan också avsätta EU-kommissionen, och tillsammans med medlemsländerna kontrollerar de EUs budget, som 2009 uppgår till ungefär 133,8 miljarder euro.

EU-parlamentet kan däremot inte initiera nya lagar. Det är ett av få demokratiska parlament i världen som inte väljer regering utan i stället arbetar enligt en bysantinsk, multinationell partistruktur, som inkluderar någorlunda likasinnade partier, samlade runt märkliga beteckningar och symboler, som få vanliga européer känner igen.
Socialisterna har åtminstone den välkända röda rosen, omgiven av EU-flaggans tolv stjärnor, men den för närvarande dominerande mitten-högergruppen använder ett blått hjärta runt stjärnorna, medan Gruppen för alliansen mellan liberaler och demokrater för Europa (lite väl långt namn för de flesta) använder stjärnorna lite osymmetriskt runt något som liknar två streckgubbar, vars huvuden håller på att huggas av.
Valen är proportionella och de översta namnen på olika listor kommer in enligt valresultat. De flesta väljare kan inte identifiera sin EU-parlamentariker. Många ledamöter utses ”i slutna partiöverläggningar, och de är ofta anonyma”, erkänner Pat Cox, f d talman i parlamentet.

Det handlar inte bara om att det saknas spänning och en känsla av direktkontakt mellan väljare och valbara. Vad värre är att det råder stor besvikelse över de europeiska institutionernas reaktion på den globala avmattningen. Bortsett från Europeiska centralbanken (ECB), som kontrollerar euron, anses EU-kommissionen har agerat svagt och för sent och överskuggats av insatser från enskilda nationella regeringar.
Apatin i den politiska mittfåran innebär att ytterligheter och extremer får oproportionerligt stort inflytande. Små men betydelsefulla framsteg väntas i hela Europa för de gröna och för extremvänstern – i Tyskland Die Linke, i Portugal med marxistiska Bloco de Esquerda.
I Storbritannien finns en oro för att extremhögern, det främlingsfientliga Nationalpartiet, ska erövra sin första plats i EU-parlamentet. I Nederländerna väntas den öppet islamfientlige Geert Wilders parti gå framåt, och i Danmark kommer främlingsfientliga Dansk Folkeparti förmodligen att vinna fler röster än förut.

EU-parlamentets ordförande, Hans-Gert Pöttering, som tillhör de tyska kristdemokraterna, anklagar medierna för att lyfta fram nationella frågor. ”Man bjuder in nationella politiker till soffprogrammen i tv men nästan aldrig EU-parlamentariker, trots att frågorna som debatteras – ekonomi, miljö, terrorism etc – är föremål för europeisk lagstiftning”, klagade han i en intervju i Le Monde.
På frågan om EU-parlamentarikerna själva har någon skuld till ointresset, med tanke på den höga frånvarofrekvensen, svarade han: ”Den undersökningen är totalt missvisande”.
Men Pat Cox är inte säker på det. Han är mycket upprörd över det han kallar de kommande valens ”osynlighet” och anser att politikerna kan och bör göra mycket mer. ”Om politiken ska nå ut till väljarna måste politikerna använda alla klassiska, politiska metoder i sina kampanjer”, säger Cox, som numera leder European Movement, en organisation som arbetar för ökad europeisk integration. ”Man når inte ut till folket från institutionerna i Bryssel”, tillägger han.

EU-parlamentet har inlett en offensiv och anlitat PR-firmor och förbereder en uppgörelse med MTV för att väcka intresse hos Europas unga. Parlamentet har också satt upp affischer i alla EUs 27 medlemsländer med nationella versioner av slagordet: ”Det är ditt val!”.
På EU-parlamentets hemsida listas tio orsaker att rösta och varningen: ”Om inte du bryr dig, kommer någon annan att göra det – och bestämma vem som ska företräda dig i den enda direktvalda, paneuropeiska församlingen”. Parlamentet manar: ”Se till att få det Europa du vill ha! Om du inte röstar ska du inte klaga”.
Efter en av världens största demokratiska övningar i början av juni är det få européer som kommer att märka någon skillnad. Ingen regering kommer att tvingas avgå, och det blir ingen ny politisk kurs. En undersökning, utförd av tre akademiker, kallad Predict09, antyder att mitten-högerblocket förblir den största gruppen i EU-parlamentet. Därefter kommer socialisterna och på tredje plats liberalerna. Med andra ord: allt blir som vanligt.
© 2009 TEMPUS/The New York Times