Tempus 2009 v 20

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20

Några få delar på de största bitarna i EUs jordbrukskaka

Bland de största mottagarna av EUs jordbruksstöd finns en italiensk bank i Milano, en fransk kycklingproducent och ett irländskt företag, som tillverkar färdigmat för Viktväktarna och Yorkshirepudding – allt enligt tidigare okända data.

STEPHEN CASTLE och DOREEN CARVAJAL
Bryssel
Statistiken över subventionerna 2008 avslöjar att en elitklass bland mottagarna fick drygt 700 utbetalningar på minst en miljon euro. Den största utbetalningen, 140 miljoner euro, gick till det italienska sockerföretaget Italia Zuccheri. En italiensk bank, ICBPI, fick mer än 180 miljoner euro i fem utbetalningar.
Listan visar att ett irländskt jordbruksföretag kallat Greencore, som producerar färdigmat för Viktväktarna i USA och Europa, erhöll drygt 83 miljoner euro 2008, vilket var det fjärde största stödet. Det franska Doux, som producerar kycklingkött, fick nästan 63 miljoner euro.

Under press från Europeiska unionen med 27 medlemsländer har 26 av länderna offentliggjort denna information. Den ideella organisationen farmsubsidy.org., som driver kraven på att EUs subventioner ska redovisas öppet, har ställt samman en lista över största subventionsmottagarna i 18 av EUS medlemsländer. Gruppen kunde inte redovisa förhållandena i de övriga nio av tekniska orsaker. Tyskland informerar inte offentligt om vilka som får bidrag.
Listan avslöjar att de största jordbruks- och livsmedelsföretagen erhåller de största bitarna av kakan, som är värd drygt 50 miljarder euro per år.
”Det finns inte fog för dessa enormt stora bidrag”, säger professor Harald von Witzke vid Humboldtuniversitetet i Berlin. ”Om subventionerna är tänkta som inslag i samhällspolitiken kan de inte rättfärdigas, och om de är tänkta att kompensera bönderna för den högre standarden i EU är de orimligt stora”.
Men Simon Michel-Berger, som företräder Europas bönder och jordbruksföretag, håller inte med: ”Vi anser det helt korrekt att de stora företagen får större bidrag än mindre, eftersom de också förvaltar mycket större arealer”, säger han och tillägger: ”Man bör också betänka att alla EU-länderna har progressiv inkomstskatt, och de stora jordbruken betalar också mera skatt än de mindre”.

Den nu offentliggjorda statistiken lämnar många frågor obesvarade, bl a exakt vilket slags verksamheter som är berättigade stöd.
”Problemet är att vi inte vet varför pengarna betalas ut”, säger Jack Thurston, en av grundarna till farmsubsidy.org. ”EUs gemensamma jordbrukspolitik (CAP) består av dussintals olika projekt – från exportsubventioner och bidrag till citronsyreframställning och organisk odling till inkomststöd”.
EU-kommissionen, EUs exekutiva organ, betonar att det är viktigt att granska avsikten med en del av bidragen. Kristian Schmidt, som företräder kommissionen, påpekar att stora bidrag till många sockerproducenter inkluderar engångsutbetalningar, som syftar till att minska industrins storlek.
© 2009 TEMPUS/The New York Times