Tempus 2009 v 17

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17

Deflationsspöket lurar i kulissen

Fallande priser i framför allt Spanien väcker farhågor om deflation lite varstans.

NELSON D SCHWARTZ
Madrid
Minskad orderingång har fått affärs- och handelsmän i hela det recessionsdrabbade Spanien att göra något som de flesta aldrig har gjort förut: sänka priserna.
Priserna har gått ned överallt – i restauranger och modebutiker, i apotek och matbutiker. I hopp om att öka försäljningen reducerade Fernando Maestre priset med en tredjedel på de övervakningskameror, som hans företag tillverkar för privatbostäder och hyreshus. Men det hjälpte inte, och nu måste han i likhet med andra spanska arbetsgivare, börja avskeda personal.

Arbetslösheten i Spanien, som redan uppgår till smärtsamma 15,5 procent, kan inom kort tangera 20 procent, vilket är mycket högt för ett industriland.
Kombinationen stigande arbetslöshet och sjunkande priser innebär, befarar ekonomerna, att Spanien kanske befinner sig i det första stadiet av deflation, en företeelse som kännetecknade både den Stora Depressionen och Japans förlorade 1990-tal. Hotet om deflation har oroat ända sedan finanskrisen blev global i höstas.
Deflation kan leda till en nedåtspiral, som är mycket svår att avbryta. I takt med att arbetslösheten ökar snabbt och konsumenterna skär ned på sina utgifter sänker företagen sina priser. Men om inte försäljningen hämtar sig kan inkomsterna sjunka ännu mer, vilket tvingar fram fler avskedanden eller lönesänkningar. Maestre överväger t ex redan att säga upp fler anställda och sänka lönen för de återstående 250.

Ingenstans är cykeln så tydlig som i Spanien. Förra månaden blev Spanien det första av 16 euroländer att notera negativ inflation. En sänkning, som visserligen bara var 0,1 procent, har inte inträffat sedan den spanska regeringen började mäta inflationen 1961. Den spanska regeringen räknar med att priserna fortsätter att sjunka under hela sommaren.
En del av prissänkningen beror på att livsmedelspriserna har gått ned. Priset på skaldjur minskade med 6,2 procent och priset på socker med 5,7 procent. Men också priserna i normalt stabila sektorer som läkemedel och sjukvård minskade med 0,7 procent under mars, och man noterade små prissänkningar på skor, kläder och hushållselektronik.
”Larmet går”, säger Lorenzo Amor, ordförande i fackförbundet Autonoma Arbetare, som företräder små- och egenföretagare. ”Ekonomier kan hämta sig från avmattning, men det är svårare att hämta sig från deflation. Detta kan vara en katastrof för den spanska ekonomin”, varnar Amor.

Deflation är inte ett unikt spanskt bekymmer. Luxemburg, Portugal och Irland rapporterar också prissänkningar. Nedgångarna är marginella – och priserna steg något om man räknar bort mat- och energipriser, som brukar fluktuera – men andra siffror antyder att risken för deflation ökar.
I Tyskland minskade grossistpriserna med åtta procent i mars jämfört med samma månad förra året, vilket var den största nedgången sedan 1987. I Japan minskade grossistpriserna med 2,2 procent på årsbasis. I USA föll konsumentprisindex med 0,1 procent i mars på årsbasis, vilket var den första nedgången sedan 1955. Men om man räknar bort livsmedel och energi ökade priserna med 0,2 procent.
”Det betyder inte att deflationen sprider sig hit till Amerika, men vi måste hålla ögonen på Spanien och andra länder för att förstå dynamiken”, säger Simon Johnson, professor vid MIT och f d chefsekonom hos Internationella valutafonden (IMF). ”Det är lite som ett virusutbrott”, tillägger han.

Trenden oroar även väletablerade företag. ”Det råder en enorm brist på förtroende för EUs politiker och banker”, konstaterar Arturo Virosque, chef för handelskammaren i Valencia och ägare till ett lokalt logistikföretag. Han räknar upp en rad kriser bakåt till det spanska inbördeskriget, när han var ung, och säger: ”Det är annorlunda den här gången. Det är som en farsot”.
Efter det att konkurrenter till Virosques företag hade sänkt priserna sänkte han också avgifterna för lagring och transporter och minskade personal från 250 till runt 170. ”Det värsta är att tvingas säga upp unga människor”, säger han. Det kostar mer att säga upp de äldre, eftersom de får större avgångsvederlag.
Arbetslösheten i Spanien är traditionellt högre i Spanien än i andra europeiska länder, men den snabba ökningen nu gör många nervösa. Arbetslösheten bland dem under 25 är lika stor som under depressionen på 31,8 procent, vilket är högre än i något av EUs övriga 26 medlemsländer.
Innan Maestre sänkte priserna i början av året avskedade han i flera omgångar i sitt företag, Fermax, vars försäljning av övervakningskameror kollapsade samtidigt med den spanska fastighetsbubblan.
”Det handlar om överlevnad för alla”, säger han. De sänkta priserna har emellertid inte lett till ökad försäljning. Orderingången hos Fermax minskade med 25 procent det första kvartalet. Priserna på komponenter till Fermax produkter har också sänkts, men inte tillräckligt för att kompensera för utebliven försäljning.

Effekterna av nedåtspiralen märks tydligt i Valencias största soppkök, som ligger i en imponerande stenbyggnad med hundra år på nacken. Varje dag bildas en lång kö runt middagstid. Casa de la Caridad (Välgörenhetshuset) hjälper tre gånger så många idag som för ett år sedan. I mars serverades drygt 11 000 måltider, och nu i april räknar man med över 12 000.
I takt med att den ekonomiska krisen drabbar ett bredare fält ökar också mångfalden bland de hjälpsökande. Förr var det mest arbetslösa invandrare eller hemlösa, berättar centrets chef, Guadalupe Ferrer. ”Idag är det folk som du och jag, som hade bra jobb men nu är arbetslösa”.
De som fortfarande har jobb är oroliga för att de också ska mista dem. Yolanda García har arbetat som slaktare i saluhallen i Valencia i tio år, men hon oroas nu av att prissänkningen på t ex kyckling inte har lockat fler kunder. ”Chefen måste nog snart avskeda personal”, säger García, vars make är byggnadsarbetare och förlorade jobbet för två månader sedan.

Allt detta gör att deflationen, som förr var ett abstrakt ämne som studerades av ekonomer, har blivit förstasidesnytt i Spanien.
Den amerikanska ekonomin är inte lika sårbar för deflation, vilket delvis beror på den amerikanska centralbankens beslut att sänka räntan till nära noll och öka utlåningen med två biljoner dollar. Europeiska centralbanken, ECB, har också sänkt räntan, men i långsammare takt, och den har motstått de åtgärder som både den amerikanska och den brittiska centralbanken har vidtagit för att stimulera konsumtionen.
När Spanien hade sin egen valuta, pesetan, kunde landets centralbank helt enkelt devalvera den eller sänka räntan till noll. Men det går inte i eurosystemet, när penningpolitiken kontrolleras av ECB i Frankfurt, påpekar ekonomiprofessor Santiago Carbó vid universitetet i Granada. ”Om vi hamnar i deflation har vi inte längre några penningpolitiska verktyg att tillgripa”, säger han.
© 2009 TEMPUS/The New York Times