Tempus 2009 v 16

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16

Ukrainas tunga industri går på knäna

Få områden i Europa har drabbats så hårt av den ekonomiska krisen som industriregionen i östra Ukraina med dess gigantiska stål- och metallverk, vars orderböcker är nästan tomma.

DAVID STERN
Makeevka, Ukraina
I Donetskregionen, där det bor 4,6 miljoner människor, är 80 procent av ekonomin knuten till metallindustrin. I januari, när industriproduktionen minskade med en tredjedel i hela Ukraina, halverades den i Donetsk jämfört med samma månad förra året.
Det är alltså inte så underligt att Sergej Jeryomin letar efter ett sätt att få utlopp för vrede och besvikelse. Jeryomin och hans fru, Tatjana, och flera tusen andra förlorade 1 januari sina jobb vid jättelika Kirovs metallurgiska fabrik i staden Makeevka.
”Om vi bara hade en ledare som kunde gå i spetsen för oss i en demonstration skulle vi marschera direkt”, säger han i en intervju i parets bostad. Jeryomin vet inte hur han ska försörja fru och två barn i fortsättningen. ”Här i Makeevka var alla knutna till fabriken. Om inte pappan arbetade där, så gjorde sonen det”.
Frånvaron av en kraft, som samlar arbetarna, eller av en politiker, som för deras talan i Kiev, har fått Jeryomin och många andra att börja fundera över östra Europas gränser, som har flyttats hit och dit i oräkneliga krig under seklernas gång. ”Det är med stolthet jag ser på Ryssland”, säger Jeryomin , som bodde i Ryssland som pojke och räknar sig själv som etnisk ryss, något han delar med 40 procent av invånarna i Donetskregionen. ”Vi borde dela Ukraina i två delar och ge hälften till Polen och hälften till Ryssland”, säger han.

Denna del av östra Ukraina har alltid känt mera släktskap med Ryssland än med västra Ukraina eller grannlandet Polen. För många i Donetsk kopplas den ekonomiska nedgången till en känsla av att politikerna i Kiev, där regeringen förlamas av inre stridigheter, har lämnat det ukrainska folket åt sitt öde.
För bara knappt två veckor sedan samlades drygt tio tusen demonstranter i Kiev med krav på regeringsskifte, vilket fick president Viktor Jusjtjenko att överraskande meddela att han faktiskt överväger att tidigarelägga president- och parlamentsvalen.
Men det är osäkert om det finns någon politiker, som förmår hantera både de globala ekonomiska problemen och den ukrainska metallindustrins bekymmer.
Den nationella valutan har förlorat 40 procent av sitt värde gentemot dollarn jämfört med högsta kursen i fjol, och reformerna, som har beordrats av Internationella valutafonden som villkor för ett livsuppehållande lån på 16,4 miljarder dollar, är föremål för ändlösa diskussioner i det mycket stökiga parlamentet.

Iljitj Metallurgiska Kombinat, Ukrainas näst största stålproducent, symboliserar senaste tidens återfall i fattigdom. Till och med enligt den postsovjetiska metallindustrins maximalistiska standard är företaget enormt: 50 000 anställda, produktionsanläggningar utspridda över 13 kvadratkilometer i Mariupol, som ligger ca tolv mil söder om Makeevka, flera dotterbolag som sysslar med allt från fiske till flyg.
Idag kör företaget med halv kapacitet. Orderingången för mars var minimal, och det ser inte bättre ut i april. Arbetarna har accepterat i genomsnitt 30 procents lönesänkning för att undvika uppsägningar. Av de sex smältugnarna kör bara en på heltid. En av ugnarna har monterats ned, och lager som var fulla för bara ett halvår sedan i väntan på frakt är tomma. Stora delar av produktionen har upphört; tidigare gick 80 procent på export.

Mängden stålorder i världen – till bilar, fartyg, bygge och verkstadsmaskiner – minskade till nästan noll i höstas, enligt experterna. Priset på ett ton halvfabrikat stål sjönk från runt 1 000 dollar till 250 dollar.
Det räcker inte för att täcka de relativt höga produktionskostnaderna – 360 dollar per ton – i Iljitjs stålverk. Stålverksägare, som lade beslag på de statliga företagen när kommunismen kollapsade, har inte satsat tillräckligt på modernisering, enligt industriexperter i Kiev, och nu tvingas de sota för det.
Samtidigt har verken haft alldeles för många anställda, vilket är ett arv från sovjettiden, när full sysselsättning var regeringens mål och löfte. ”Iljitj skulle lätt kunna skära ned personalen med 20 000-25 000 och producera lika mycket ändå”, säger stålanalytikern Sergej Gaijda.

Men vart ska arbetarna ta vägen?
”Ingen vill se okontrollerbara massor invadera gator och torg”, påpekar ordförande för den regionala landsorganisationen i Donetsk.
I staden Donetsk har arbetslösheten nästan fördubblats de senaste två månaderna, enligt inofficiella siffror. Myndigheterna misstänker att upp emot en tredjedel av 1,2 miljoner löntagare sliter för en bråkdel av den nominella lönen.
Statistiken i Ukraina är lika dunkel som framtidsutsikterna. En del bedömare hävdar att senast tidens nedgång har hjälpt den ukrainska stålindustrin att bli mer konkurrenskraftig på grund av valutans fall. Förra året noterade en del företag vinster på upp emot 60 procent. Iljitj Stål, som är största aktieägare i Iljitjs Metallverk, delade ut 31,3 miljoner dollar till aktieägarna för 2008.
”Läget är inte så dåligt som folk säger”, tror metall- och gruvindustriexperten Eugene Tjerviatjenko. ”Ukraina har enorma tillgångar, allt som behövs för att producera stål”.

I Makeevka, som har 400 000 invånare strax utanför Donetsk, sade Kirovfabriken upp nästan alla arbetare i december och januari. Nu finns det i genomsnitt fyra sökande till varje jobb. I närliggande städer har andelen sökande per jobb ökat till 70 eller 80, uppger myndigheterna.
Jeryomin och hans fru accepterade ett avgångsvederlag på motsvarande 7 000 dollar 31 december. Sedan dess har han fått en månads arbetslöshetsunderstöd, motsvarande 240 dollar, men han har inte fått tag i ett nytt jobb trots dagliga försök.
”Det enda jag kan är att arbeta med tackjärn”, suckar han.
© 2009 TEMPUS/The New York Times