Tempus 2007 v 44

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43

Global uppvärmning är ett nytt hot mot freden

Klimatförändringen är ett växande hot mot världsfreden, och den har lett till rivalitet om utrymmet i Arktis, där det kan bli fråga om ett kallt krig i ordets rätta bemärkelse, varnade nyligen den tyske utrikesministern, Frank-Walter Steinmeier.

Det behövs politiska lösningar på problem som uppstår på grund av klimatförändringen och som hotar freden i Afrika och Mellanöstern, sade Steinmeier på en konferens om klimatförändringen. ”Det pågår redan ett kallt krig uppe vid Nordpolen, och vi måste stoppa det. Klimatförändringen är ett hot mot freden och säkerheten i världen”.
Steinmeier underströk att åtgärder för att bekämpa klimatförändringen kommer att bli en viktig del i fredspolitiken. ”Klimatförändringen är inte ett avlägset problem. Det är dramatiskt och våra möjligheter att ingripa och stoppa förändringen är mycket mindre än vad vi trodde för bara några få år sedan. Vi behöver mera mod och mera kreativitet – inte bara inom teknikens område utan också politikens”.

Steinmeier noterade bekymrat att en rysk ubåt i augusti placerade en rysk flagga på havsbottnen vid Nordpolen, vilket är detsamma som att göra anspråk på området, som kan vara mycket rikt på energiresurser. Danmark gör också anspråk på delar av Arktis via den danska provinsen Grönland.
”Det är inte bara Ryssland utan även andra länder i regionen som försöker lägga beslag på de fossila bränslena där. Den eviga isen vid polen smälter inför våra ögon”, sade Steinmeier, som underströk att den globala uppvärmningen gör det möjligt att om några år utvinna olja och gas på platser där det tidigare var omöjligt.
Den globala uppvärmningen har lett till att polarisen smälter, och många regeringar anser att det bara är en tidsfråga innan de kommer att kunna exploatera den tidigare otillgängliga havsbottnen under den arktiska isen.
Internationell lag säger att de fem länder, som har kuster i Arktis – Kanada, Ryssland, USA, Norge och Danmark, via Grönland – har ekonomiska zoner som sträcker sig 320 kilometer norrut från deras kuster.
Men Ryssland, som har blivit rikt det gångna decenniet tack vare intäkter från olja och naturgas, gör anspråk på ett mycket större område med argumentet att Arktis och Sibirien är sammankopplade via Lomonosovryggen under havsytan.
”Vi måste se till att de internationella avtalen om Arktis respekteras och hålls vid liv”, varnade Steinmeier, som själv besökte Arktis i augusti i år.

FN-universitetets institut för Miljöns och människans säkerhet i Bonn har också varnat för att torkor, översvämningar och stigande havsnivåer, orsakade av den globala uppvärmningen kan underblåsa väpnade konflikter i framtiden. Institutet påpekar att de fattiga i Afrikas och Asiens tropiska områden förmodligen kommer att lida mest, vilket kanske ger upphov till konflikter med de rika länderna på jordens norra klothalva, som slipper den globala uppvärmningens värsta effekter. Orsaken till den globala uppvärmningen anses allmänt vara utsläppen av växthusgaser, som uppstår vid förbränningen av fossila bränslen.
Ökenspridning och sämre jordmåner kan också driva hundratals miljoner människor att söka nya boplatser.
Stigande havsnivåer till följd av att havsis och glaciärer smälter kan leda till att stora regioner översvämmas, vilket också tvingar fram folkförflyttningar och ökar risken för konflikter om allt mindre landområden.

Frankrike har vidtagit åtgärder för att tvätta av sig ryktet som eftersläpare i fråga om miljö- och klimatfrågor och i stället föregå med gott exempel i kampen mot den globala uppvärmningen och andra företeelser, som hotar planeten jordens välmåga.
Miljögrupper befarar dock att regeringens åtgärder är alldeles för urvattnade för att orsaka mer än en minimal minskning av utsläppsnivåerna i Frankrike och ännu mindre skillnad på global nivå.
President Nicolas Sarkozy satte den globala uppvärmningen högt på dagordningen efter att ha tillträtt presidentposten i maj. Han byggde upp Europas kraftfullaste miljödepartement och kritiserade USA för dess vägran att upprätta konkreta mål för utsläppsminskningarna. I FN uppmanade Sarkozy industriländerna och länder med höga utsläppsnivåer att utlova 50 procents minskning av växthusgasutsläppen till 2050.
Men Sarkozy vänskap med president George Bush tycks inte ha haft någon effekt på den amerikanska klimatpolitiken. Sarkozy sträcker emellertid ut handen till andra amerikaner också: f d vicepresident Al Gore, som erövrade Nobels fredspris i år för sitt arbete mot den globala uppvärmningen, stod på Sarkozys sida under förra veckans klimatkonferens i Paris.

I skymningen i tisdags kväll förra veckan släcktes ljusen tillfälligt på Eiffeltornet och ljus på andra kända platser i Paris för att uppmärksamma vikten av att minska energiförbrukningen.
Hela åtgärdspaketet från konferensen var resultatet av tre månaders intensiva överläggningar mellan miljöaktivister, experter, bönder, industriledare och regeringsrepresentanter, som ofta har råkat i luven på varandra.
Överläggningarna ledde ingen vart i fråga om kärnkraften - som Sarkozy förespråkar och som flera miljögrupper tar avstånd från – eller om biobränslen, enligt biträdande miljöministern Nathalie Kosciusko-Morizet. Hon framhöll emellertid att konferensen var ett viktigt inslag i den pågående miljödebatten.

Nya idéer i kampen mot den globala uppvärmningen inkluderar uppgifter om hur mycket koldioxid som släpptes ut i samband med produktens tillverkning; lägre hastigheter i hela Frankrike för att uppmuntra effektivare användning av bensinen; hushållsavgifter för sopor per kilo, trängselavgifter i städerna, krav på ekologiskt odlad mat på serveringar och restauranter och restaurering av gamla historiska slott och herresäten så att de blir mer energieffektiva.
Chefen för Greenpeace International, Gerd Liepold, var inte imponerad av det franska handlingsprogrammet. ”Där finns inget banbrytande”, sade han. ”Det som nu skall ske i Frankrike hände i Europa för 10-15 år sedan”.
Frankrike är mer beroende av kärnkraft än något annat land, och det ligger långt efter många andra länder i Europa beträffande återvinning, energibesparande åtgärder och renare jordbruk. Frankrike var bland de sista länderna som förbjöd asbest, och det råder stor oro för vad detta kan ha för betydelse för folkhälsan på sikt.
Genetiskt modifierade grödor är ett annat känsligt ämne i Frankrike. Aktivisterna lär i längden inte nöja sig med ett temporärt stopp för sådana grödor.
Yannick Jadot hos Greenpeace Frankrike anser att allt utom ”ett långsiktigt förbud mot genmodifierade grödor är ett totalt misslyckande”.
Världsnaturfondens chef, Jim Leape, uppmanade Sarkozy att övertala Europeiska unionen att fastslå långtgående radikala mål när det gäller utsläppsreducering före den stora klimatkonferensen på Bali i december.
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune