Tempus 2009 v 22

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21 22

Nya bakslag för saudisk demokrati

Saudiarabiens kortlivade och begränsade experiment med demokratiska val har lidit ännu ett bakslag i och med kungafamiljens beslut att skjuta upp de lokala rådsvalen i minst två år.

Ministerrådet, som leds av kung Abdullah, meddelade beslutet förra veckan. Meddelandet formulerades i positiva termer, som sade att regeringen har ”förlängt mandatet” för sittande råd med två år, så att de kan förbereda lagändringar, som bäddar för ”medborgarnas delaktighet i lokala ärenden”.
Men beslutet förhalar det som skulle ha varit andra omgången nationella val. Det dröjde heller inte länge förrän landets frustrerade människorättsaktivister och demokratiförespråkare kritiserade beslutet.
”Jag ser detta beslut som en förhalning av reformprocessen, som skulle ta sin början i och med att vi införde val”, sade Hatoon al-Fasi, biträdande professor i kvinnohistoria vid Kung Saudiuniversitetet.

Saudiarabien höll de första nationella valen 2005 till nybildade lokala råd, och det sågs som kungarikets första steg på flera decennier mot begränsad folkdemokrati. I valen 2005 kunde män, inte kvinnor, rösta på hälften av representanterna i 178 lokala råd. Den andra hälften utnämndes.
Så sent som för ett par veckor sedan skickade 77 aktivister, som förespråkar ett mer representativt styre, ett brev till kung Abdullah och andra medlemmar av kungafamiljen. De uppmanade den kungliga familjen att införa parlament med lagstiftande behörighet, att införa tidsbegränsade mandat för kungliga med ämbeten och att utse en premiärminister, som inte tillhör kungafamiljen.
Det som brevets undertecknare egentligen krävde var en konstitutionell monarki med ansvar inför allmänheten, en styresform som kungafamiljen skyr som pesten och ser som ett hot.
”Val är viktiga, men beslutsfattarna inser inte att folket har rätt att företrädas av andra än familjen al-Saud”, sade Waleed Sami Abu al-Khair, en av juristerna som undertecknade brevet. Han hänvisade förstås till kungafamiljen. ”Beslutsfattarna vill inte ha fria val. Förra gången var det bara ett sätt att visa USA att islamister kan ta makten i fria val”.

När den saudiska regeringen kungjorde planer på lokala val 2003 betecknades dessa som ett led i omfattande planer på att införa ett mer öppet system i denna konservativa, traditionsbundna nation.
Kronprins Abdullah, som är kung nu, inkluderade valen i en bredare agenda, som också innehöll planer på en formaliserad nationell dialog, ett slags konferenser där olika grupper skulle diskutera nationella frågor.
Sammantagna antydde kronprinsens program ett intresse för ökat folkligt deltagande i en process, som förut hade varit reserverad för den kungliga familjen.
Redan från starten väckte råden stor besvikelse. De väckte mer apati än intresse.
”Hela experimentet är ett stort misslyckande”, säger arkitekten Hamed al-Qahtani, som bor i den östra Dammamprovinsen. ”Råden har inga lagstiftande eller verkställande befogenheter, det enda de kan göra är förslag, som läggs på hyllan”.

Beslutet att skjuta upp rådsvalen, som skulle ha ägt rum i år, var väntat. Regeringen påstår att senareläggandet erbjuder mera tid för lagstiftning och en ännu öppnare process, men den nämner inget om kvinnlig rösträtt, något som har diskuterats.
”De vill ge råden större makt och utvidga valprocessen så att andelen valda ledamöter blir gradvis större”, säger Anwar Majid Eshki, chef för tankesmedjan Mellanösterncenter för strategiska och juridiska studier, som har säte i Saudiarabien. ”Detta ses som ett positivt steg för de lokala råden, och därför har deras mandat förlängts med två år”.

Kung Abdullah är populär, och han har vidtagit vad som betraktas som långtgående åtgärder för att skynda på försoningen mellan modernitet och de ultrakonservativa, traditionella seder och åsikter, som överväger i hans land. Han har avsatt en del mycket konservativa personer, och han har utnämnt en kvinna till biträdande minister. Kungen har absolut makt, men han måste ändå söka familjens samförstånd, och det finns krafter som ogillar hans politik.
”Där finns en reforminriktad kung, som försöker modernisera landet. Men landet har också en reformfientlig struktur, som är nästan omöjlig att förändra”, påpekar statsvetaren Shafeeq Ghabra vid Kuwaits universitet. ”Det blir ett steg framåt och väldigt ofta ett steg bakåt på samma gång”.

Stegen som kungen har tagit anses också ha gjort landet stabilare och stärkt familjens grepp om makten. Den kungliga familjen har inte visat intresse för förändringar, som skulle medge att makten fördelades till personer utanför kungafamiljen.
I sitt brev skriver de 77 aktivisterna att den kungliga familjen skulle sitta tryggare på tronen, inte osäkrare, i ett mer öppet, demokratiskt system. ”Det ligger i monarkins bästa intresse att låta allmänheten delta i valprocessen och ha ett ord med i laget”, står det i brevet.
© 2009 TEMPUS/The New York Times