Tempus 2009 v 23

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21 22 23

Dåliga tider för EU-skeptikerna

EU-skeptiker hade länge hjältestatus i Polen, Tjeckien och Slovakien, men nationalistiska tongångar är inte längre gångbara i dessa länder. I EU-valen har unionens motståndare i de östeuropeiska medlemsländerna väldigt små chanser att bli valda.

JAN PUHL
Bryssel
Andrzej Lepper ser ut som vanligt: han bär skräddarsydd kostym, har det grå håret bakåtkammat och är lätt solbränd, men hans tonläge är annorlunda. Lepper har blivit markant tystare. Han säger att han förmodligen driver den ”billigaste” valkampanjen i Polen med hjälp av sitt parti, Självförsvar. Det är ont om pengar, och Självförsvar sitter inte längre i det polska parlamentet, och i medierna dyker vare sig partiet eller dess ledare upp särskilt ofta.
Man ska komma ihåg att Lepper var på sin tid en mäktig man. Han gick i spetsen för en här av upprörda bönder. Ett enda litet ord från honom fick dem att blockera vägar och lamslå hela landet. Självförsvar blev ofta Polens näst största parti i opinionsmätningarna.
Polens bönder, under ledning av Andrzej Lepper, var en kloss om foten på Polen på dess väg in i unionen. EU skulle bli Polens fördärv och det polska näringslivets undergång, löd budskapet från Lepper, som lyckades skrämma många landsmän. Lepper talade för det s k Polen B, d v s alla de som inte hade gynnats av omvälvningen efter kommunismens fall.

Riskerar hamna utanför

Enligt aktuella mätningar är det idag bara tre procent av de polska väljarna som kommer att rösta på Självförsvar i EU-valet. I partiets valparoller anar man naken förtvivlan: ”Självförsvar finns!”. Det låter som om Leppers landsmän behöver påminnas om honom och hans parti. Den folkkäre EU-skeptikern är idag en outsider, som kämpar för sin politiska överlevnad.
Lepper är inte den ende EU-skeptikern, som har bekymmer. Fem år efter EUs stora utvidgning har EU-motståndarna i de nya medlemsländerna mycket svagt stöd bland väljarna. De kan skatta sig lyckliga om de över huvud taget blir invalda i EU-parlamentet.
Förutom Lepper har också nationalisterna i Polska familjeförbundet rasat ner under femprocentsspärren. Den talföre Jaroslaw Kaczynski, som tillsammans med sin bror Lech har varit nära att sabotera flera EU-toppmöten, deltar i valkampanjen med den beskedliga parollen ”Mera till Polen!”.

EU-skeptikern är ensam

Tjeckiens president, Vaclav Klaus, hade så sent som för ett år sedan gott anseende i sitt land. Trots att han är statsöverhuvud i ett litet land med bara tio miljoner invånare tar han ofta strid mot Bryssel. Han har kritiserat Lissabonfördraget ur liberal synvinkel. Europa är, enligt honom, ett byråkratiskt vidunder, som begränsar tjeckernas frihet. Klaus EU-skepsis väckte till en början tjeckernas beundran.
Men vid det här laget är han ganska ensam i borgen på höjden ovanför Prag, där presidenten utövar sitt ämbete. Partiet ODS, som Klaus bildade som ett liberal-konservativt parti, har gått honom ur händerna, och det röstade ja till EUs reformfördrag för länge sedan. Presidentens EU-skepsis har gjort att han nu befinner sig i den politiska scenens periferi.
Klaus nya parti, SSO, kommer sannolikt att klara sig ännu sämre i EU-valet än Leppers Självförsvar.

EU blir populärare

De kommande valen är på sätt och vis en hemmamatch för extremister av alla de slag, eftersom de gynnas av det vanligtvis låga valdeltagandet. Men även om valdeltagandet stannar vid 30 procent i östra Europa kommer förmodligen varken Lepper, Klaus eller andra EU-skeptiker att kunna utnyttja detta till sin fördel. ”I Tjeckien och förmodligen i andra europeiska länder finns en utbredd känsla av att det i svåra tider är fördelaktigt att tillhöra en stark gemenskap”, säger statsvetaren Robert Schuster.
Opinionsexperter konstaterade redan för flera år sedan att synen på EU blir allt positivare i de nya medlemsländerna. Enligt en mätning utförd av Eurobarometer i Polen, Tjeckien, de baltiska staterna, Slovakien, Slovenien, Bulgarien och Rumänien anser en majoritet av invånarna där att EU-medlemskapet har medfört ekonomisk tillväxt och demokratiska framsteg.
De polska bönderna, Leppers klientel, var förr EUs sorgebarn men räknas idag som ett av unionens stabilitetsankare. 2007 var alltjämt 14,7 procent av polackerna sysselsatta inom jordbruket – jämfört med i Tyskland, där två procent av den arbetsföra befolkningen arbetar i jordbruket. Den övervägande majoriteten polska bönder var i flera år emot EU. De fruktade att den polska åkermarken skulle säljas ut till tyskar. Men 2008 svarade tre fjärdedelar av de polska bönderna att det polska jordbruket hade gjort stora framsteg tack vare integrationen i EU. Förmodligen var det bl a miljoner euro i jordbruksstöd som hade stämt bönderna lite mildare.

Den ensammes kamp mot EU

Exemplet Litauen förvånar också. Detta baltiska land har de senaste åren kunnat glädja sig åt tvåsiffriga tillväxttal. Vilnius ville också introducera euron så fort som möjligt. Men Bryssel gav Litauen kalla handen, först måste landet bringa ekonomin i ordning löd budskapet.
Sedan kom avmattningen eller snarare djupdykningen. Litauens ekonomi kommer att krympa med tvåsiffriga procenttal i år – och trots detta valde litauerna i början av maj en president, som härstammar från etablissemanget i Bryssel. Dalia Grybauskaite var nämligen EUs finanskommissionär. Att 69 procent av litauerna röstade på denna 53-åriga kvinna måste man tolka som ett ja till EU.
Slovakien har som ett av de första nya medlemsländerna infört euron. Men i Bratislava bildar Nationalpartiets (SNS) EU-skeptiker en bisarr allians med den socialdemokratiske regeringschefen Robert Fico, som leder koalitionsregeringen. SNS har emellertid gjort bort sig rejält i väljarnas ögon. Politiker hemmahörande i SNS försökte nämligen via ett nätverk brevlådeföretag sno åt sig pengar ur det hatade EUs kista.
När det gäller Bulgarien drog EU tillbaka 220 miljoner euro i stöd och frös in ytterligare 340 miljoner, därför att regeringen i Bukarest inte hade någon plan för hur pengarna skulle användas effektivt. Utbredd korruption, slentrian och ineffektiv förvaltning sätter käppar i hjulet. Men bulgarernas vrede riktas konstigt nog inte mot Bryssel utan mot landets egna politiker, som förde in Bulgarien i EU men inte är i stånd att dra nytta av medlemskapets fördelar.

Missade tåget

Östeuropa verkar med andra ord ha landat i Europeiska unionen. Men en person tycks inte ha fattat detta: den irländske miljonären Declan Ganley försöker bygga ut sitt EU-fientliga parti, Libertas, till ett internationellt parti i opposition mot EU. I Polen lyckades han till och med värva den vilseförde f d facklige ledaren och fredspristagaren Lech Walesa som talare.
Men Libertas har inte en chans. Ingenstans har Ganleys anhängare fått mätbara röstandelar i mätningarna. Väljarna tycker förmodligen att Libertas anhängare utgör en bisarr blandning av radikal-liberala marknadsanhängare från Tjeckien och kufiska katoliker från Polen, karriärister och förvirrade pratmakare. Partiets enda tema är motståndet mot Lissabonfördraget. Men det har redan ratificerats av alla länderna i Öst- och Centraleuropa. Därför, säger statsvetaren Robert Schuster, har Ganley redan missat tåget.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel