Tempus 2007 v 51

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50

Influensan gillar vintern

Amerikanska forskare tror att de har löst ett av de mysterier som omger influensan: Varför sprids infektionen huvudsakligen på vintern?

GINA KOLATA
Washington
Svaret har, enligt forskarna, med själva viruset att göra. Det är stabilare och stannar kvar i luften längre när luften är kall och torr, vilket den ofta är under influensaperioden.
”Man blir lättade smittad av influensavirus på väg till tunnelbanan på vintern än i ett varmt rum”, säger Peter Palese, influensaforskare och chef för mikrobiologiska avdelningen vid Mont Sinai School of Medicine i New York.
Doktor Palese har publicerat detaljerade forskningsrön i oktobernumret av tidskriften PloS Pathogens. Det som inspirerade Palese att fördjupa sig i influensans mysterier var en uppsats som publicerades efter influensapandemin 1918, när den medicinska vetenskapen försökte förstå varför viruset hade spridit sig så snabbt och blivit så dödligt.

Människor har i alla tider undrat varför influensan dyker upp på vintern. Själva namnet ”influenza” är ett italienskt ord, vars ursprung är hämtat från begreppet ”influenza de freddo” (köldens influens) som användes i mitten av 1700-talet.
Influensasäsongen är från november till mars på nordliga breddgrader och från maj till september från maj till september. I tropikerna är influensa mycket sällsynt.
Det har funnits gott om hypoteser. Somliga trodde att influensan kom på vintern därför att människor vistades mera inomhus eller för att barnen umgicks nära varandra i skolorna, där de smittades och sedan förde smittan vidare till sina familjer.
Andra pekade på lägre motståndskraft på grund av lägre halter av D-vitamin eller melatonin när dagarna är kortare. En del föreslog ändrad riktning på luftströmmarna i den övre atmosfären. Väldigt många forskare var osäkra.
”Vi vet att en viktig faktor är barn i skola – de flesta stora epidemier kan spåras till barn”, säger doktor Jonathan McCullers, som är influensaforskare vid barnsjukhuset i Memphis. ”Men det förklarar inte varför influensan kommer på vintern. Influensa uppstår nästan aldrig i september eller oktober”.
Argumentet att många människor i trånga utrymmen skulle öka smittorisken på vintern övertygar inte McCullers. ”Folk trängs överallt i bussar och tunnelbanor året runt”, säger han.

Enligt både McCullers och Palese var det ovanligt svårt att samla in data till undersökningen. Idealiska förhållanden hade varit att utsätta människor för viruset under olika förhållanden och mäta sannolikheten för att de skulle infekteras. En sådan studie, säger Palese, går inte att genomföra eftersom den inte skulle ge några fördelar alls till försökskaninerna.
Det fanns inte heller några lämpliga försöksdjur. Möss kan infekteras med influensavirus, men de för det inte vidare. Illrar är lite för stora, de bits och de är dyra, vilket gör att forskare helst inte använder dem.
Doktor Palese snubblade sedan till sin överraskning på en lösning, som framstod som ett gott alternativ.
När han läste en uppsats från 1919 i det amerikanska läkarförbundets tidning om influensaepidemin i Camp Cody i New Mexico fastnade han för avsnittet: ”Det är intressant att notera att våra marsvin började dö strax efter det att influensan hade invaderat detta läger”. Uppsatsens författare trodde först att marsvinen dog av matförgiftning, men under obduktionen av ett dött marsvin upptäckte de ”omisskännliga” tecken på influensa.

Palese köpte ett antal marsvin och utsatte dem för influensavirus. De blev sjuka och smittade varandra, vilket gjorde det möjligt för Palese och hans kolleger att börja experimentera.
Genom att variera temperaturen och luftfuktigheten i marsvinens bo upptäckte de att smittorisken var som störst vid fem grader Celsius. Risken för smitta minskade när temperaturen steg, och vid 30 grader upphörde smittorisken.
Viruset spred sig lättast vid låg fuktighet, 20 procent, och inte alls när fuktigheten var 80 procent.
Djuren var smittbärare två dagar längre vid fem grader än i typisk rumstemperatur.
Influensavirus sprids genom luften till skillnad från förkylningsvirus, som enligt experterna sprids framför allt genom direkt kontakt.
Influensavirus är mer stabila i kall luft, och låg fuktighet hjälper viruspartiklarna att hålla sig kvar i luften. Det beror på att virus flyter i luften i form av små droppar, som människan kan andas in. När luften är fuktig absorberar dropparna vatten, blir större och faller till marken.

Palese rekommenderar inte alls att man flyttar in i ett uppvärmt växthus hela vintern för att undvika influensa. Bästa strategin, enligt honom, är att låta vaccinera sig.
Det är oklart varför smittade djur är smittbärare längre tid vid låg temperatur. Det upptäcktes inga skillnader i immunförsvaret hos djuren, men en möjlighet är att de övre luftvägarna är svalare när det är kyligt, vilket gör att viruset där är förhållandevis stabilt.
Influensaforskare är mycket nöjda med att äntligen ha konkreta svar på varför vintern är influensatid. ”Detta är ett mycket viktigt arbete”, säger mikrobiologen Terrence Tumpe vid Center för kontroll och förebyggande av sjukdomar. Kollegan McCullers instämmer, och Palese tackar sina kolleger i början av det förra seklet, som tipsade om marsvinen. ”Ibland lönar det sig att läsa gammal litteratur”, påpekar han.
© 2007 TEMPUS/The New York Times