Tempus 2007 v 12

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11

Vi stannar, säger Bush

Det är fyra år sedan amerikanska och brittiska styrkor invaderade Irak för att bl a störta Saddam Husseins skräckvälde.

President George Bush markerade fyraårsdagen av invasionen i Irak med en vädjan om tålamod och en varning för frestelsen att ”packa ihop och åka hem”.
Bushs korta tal ackompanjerades av en allt hårdare kraftmätning i den demokratiskt kontrollerade kongressen om den konstitutionella maktbalansen i krig. Representanthuset röstade i tisdags om ett demokratiskt förslag att koppla villkor till presidentens krigsfinansieringspaket . Demokraternas förslag innebär att de krigförande amerikanska styrkorna skall dras tillbaka från Irak nästa år. Det är, enligt Bush och hans rådgivare, alldeles för tidigt.

Bushs tal i samband med krigets fyraårsdag hade ett helt annat tonläge än tidigare anföranden om kriget, när en snabb seger följd av ett snabbt tillbakadragande fortfarande verkade möjligt.
Under krigets första månader hävdade Bush att hans uppdrag var att sprida demokrati i hela Mellanöstern med hjälp av den eufori, som ofrånkomligen skulle följa efter Saddam Husseins fall.
Men Bush sade inte ett ord om demokrati i sitt senaste tal. Den enda hänvisningen till krigets regionala effekter var hans varning för att ett tillbakadragande från Bagdad innan ordningen är återställd skulle leda till våld och kaos i hela landet och i värsta fall hela regionen.
Bush återkom också till de ursprungliga motiven för kriget med en varning för att Irak skulle kunna bli en plats där terrorister kan planera nya attentat av samma storleksordning som de i september 2001.

Årsdagen av invasionen har blivit känsligare för varje år. I sitt tal i början av veckan hävdade Bush att det är den amerikanska kongressens ansvar att stödja de soldater som finns i Irak, och han påminde också om att det är han ensam som har auktoritet att bestämma strategi och tidtabeller för att skicka nya soldater eller ta hem soldater.
”Kongressens ledamöter har ansvar för att åtgärderna godkänns och hamnar på mitt bord utan dröjsmål och villkor”, sade Bush om finansieringspaketet.
Förr kände sig kongressens demokratiska ledamöter sårbara för kritik om att de motarbetade de amerikanska soldaterna genom att trotsa överbefälhavaren, men numera har de inga sådana känslor. Demokraterna använde i stället årsdagen för att angripa presidenten. ”Efter fyra år av misslyckanden i Irak är presidentens enda lösning att fortsätta på samma väg”, sade senator Harry Reid från Nevada. Med hänvisning till republikanernas försök att stoppa en resolution i senaten om trupptillbakadragande 2008 tillade Reid: ”Med de republikanska senatorernas välsignelse skickar han ut ännu fler soldater i ett inbördeskrig utan slut”.

Demokraterna är inte särskilt eniga i sin syn på kriget. En del befarar att det demokratiska partiet kan få skulden för det som händer i Irak om kongressen bestämmer specifika tidpunkter för tillbakadragandet.
I mitten av 1990-talet uppstod regelbundna konfrontationer mellan president Bill Clinton och republikanerna i kongressen när dessa försökte begränsa USAs involvering i FNs fredsbevarande uppdrag, vilket ledde till att Clinton beskyllde kongressledamöterna för att inkräkta på hans krigsbefogenheter.
Iran-contrasaffären under president Reagan var i sig en reaktion på kongressens restriktioner på USAs inblandning i inbördeskriget i Nicaragua.
Den mest uppenbara parallellen är nog Vietnamkriget, där kongressen försökte begränsa presidentens manövreringsutrymme i takt med att protesterna mot kriget växte.

President Bushs uttalade hänvisning till frestelsen att lämna Irak stod i skarp kontrast mot andra gånger när han har uppmärksammat olika milstolpar i kriget. Hans välkända uttalande ombord på hangarfartyget Lincoln våren 2003 – när han satte punkt för stridshandlingarna – var en hyllning till det som till en början liknade en snabb militär seger. Men detta var innan upproret hade börjat och de shiitiska miliserna hade mobiliserat sig för motattacker.
2003 sade både Vita huset och Pentagon att den amerikanska närvaron i Irak förmodligen skulle vara mycket liten om fyra år. Denna vecka underströk Vita huset i stället att ett tillbakadragande nu vore detsamma som att erkänna nederlag.
Bushs rådgivare erkänner att positiva nyheter från Irak måste komma mycket snart, därför att annars kommer den demokratiskt dominerade kongressen att sätta käppar i hjulet för Bushs politik.
JIM RUTENBERG och DAVID E SANGER
Washington
© 2007 TEMPUS/The New York Times