Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
KIRK SEMPLE
New York, USA
Han kom till USA 1996 för att måla hus och arbeta inom
byggbranschen. I likhet med många irländska landsmän
återvände han hem efter en kort tid för att rida
på den keltiska tigern, en ekonomisk boom som förvandlade
hans en gång fattiga hemland till ett av Europas mest framgångsrika
länder och som hjälpte honom att starta en egen byggfirma.
Men nu är den 34-årige Niall tillbaka i USA. Han sitter
på en pub i Bronx, har inget arbete men är beredd att
ta vad som helst.
Det verkar som om irländarna kommer tillbaka till Amerika.
Niall, som inte vill uppge sitt efternamn eftersom han tänker
arbeta illegalt, är en av många, som de senaste månaderna
har övergivit Irland igen på grund av en plötslig
ekonomisk nedgång. De kommer till Amerika i jakt på
jobb precis som många generationer före dem. Några
av dem har varit här förut.
Många söker sig också till Bronx och Queens,
stadsdelar som blev populära bland irländarna som kom
i den senaste stora invandringsvågen på 1980- och
1990-talen, innan den irländska boomen satte stopp för
utvandringen och lockade hem många igen.
”Jag kunde inte sitta där och göra ingenting”,
säger Niall, som steg av flyget från Dublin för
nio dagar sedan. Trots växande arbetslöshet i Amerika
tycker Niall och andra nykomlingar att arbetsmarknaden ser lovande
ut jämfört med den i Irland, där arbetslösheten
har stigit raskt till nästan tolv procent. ”Här
kan man få något om man bara anstränger sig”,
säger Niall.
Det är omöjligt att veta hur många irländare
som har kommit till USA den senaste tiden, eftersom nästan
alla kommer med turistvisum trots att de planerar att stanna kvar
och arbeta illegalt.
Men irländsk-amerikanska företagare, representanter
för New Yorks byggarbetarfack och andra, som har med irländska
invandrare att göra, är eniga om att strömmen har
vuxit snabbt och att många fler söker jobb och annan
hjälp. Hyresvärdar i irländska kvarter rapporterar
om kraftigt ökad efterfrågan på bostäder,
och irländska pubar och restauranter verkar har fler kunder
än för några månader sedan.
Från sin plats som grundare av den irländska veckotidningen,
The Irish Voice, som ges ut i New York, har Niall O’Dowd
en god utsikt över det som han kallar ”den irländska
ebben och floden” de senaste decennierna. Den senaste invandrarvågen
avspeglas i ökad upplaga. Tidningen har tagit slut en dag
tidigare än vanligt, vilket enligt O’Dowd beror på
att nyanlända irländare kastar sig över annonserna
för att få tips om jobb och bostad.
”Det ingår liksom i irländarnas genetiska sammansättning
att de utvandrar ibland när tiderna är svåra”,
säger O’Dowd, ”Det är irländarnas sätt
att erkänna sig besegrade”.
En del upplever diasporan som en hemkomst. De hårt sammansvetsade
irländska kvarteren i New York gör övergången
mindre prövande, säger många nykomlingar.
”Det var jättetrevligt att komma tillbaka till den irländska
gemenskapen”, säger 27-årige Conor, som kom till
New York efter att förgäves ha sökt arbete i Australien
i flera veckor. Han vill inte heller tala om vad han heter i efternamn,
eftersom han inte vill att myndigheterna ska upptäcka honom.
Samtalen som hörs på trottoarerna i de irländska
kvarteren i Bronx avslöjar rötter i många olika
delar av Irland. Butiker med gröna markiser säljer irländska
konsthantverk och presenter, irländskt kaffe och speciella
maträtter. Och den nationella svagheten för öl
är uppenbar i raden av pubar som kantar de stora butiksgatorna.
Alla hittar inte jobb direkt. Konkurrensen är stenhård,
inte bara från andra nykomlingar utan också från
vanliga amerikaner, som har mist sina jobb.
Många kommer också ensamma utan fru och barn. ”Sannolikheten
att de har en fin villa hemma i Irland är stor, och kostnaden
för den är svår att bära”, säger
Orla Kelleher, som driver ett center för att hjälp nykomlingar
från Irland att hitta jobb och bostad.
Niall upplevde återkomsten till USA med blandade känslor.
Första gången han kom hade han just slutat skolan och
åkte tillsammans med några vänner. De tog tillfälliga
jobb i Boston och på Marthas Vineyard. De åkte tillbaka
till Irland året därpå just när den irländska
ekonomin började koka.
Niall startade ett eget företag i Dublin, och med tiden omsatte
detta motsvarande drygt en miljon dollar per år. Han gifte
sig och fick en flicka.
Men förra året sprack bubblan, och affärerna gick
dåligt. Han tvingades avskeda personal, sälja företagets
tillgångar och anmäla sig hos arbetslöshetskassan.
”Från att ha 22 anställda kunde jag inte ens sysselsätta
mig själv”, säger han och tillägger: ”Allt
skedde över en natt!”.
Sedan ankomsten till New York har han bott hos en vän
i Bronx och haft tillfälligt jobb på ett bygge. Men
det gav bara 100 dollar per dag för tolv timmar utan avbrott,
och Niall kom inte till Amerika för att bli utnyttjad, som
han säger.
Nu kör han taxi på Manhattan. Han längtar förtvivlat
efter sin sexåriga dotter, men han är fast besluten
att fortsätta söka tillfälliga jobb i hopp om ett
välbetalt. Om inget positivt händer inom ett år,
åker han hem igen.
Att återvända till Irland redan nu är inget alternativ.
”Det finns ingen anledning att åka tillbaka, där
är rena rama katastrofen”, säger Niall.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
