Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
RALF BESTE och CHRISTOPH SCHULT
Berlin
Bosättningen Maale Adumim tronar som en fästning på
en rödfärgad klipplatå. Redan i Bibeln omnämns
den ”röda stenen”.
40 000 människor bor i den största israeliska bosättningen
på den palestinska Västbanken, och varje vecka blir
de fler. I utkanterna förbereds för nya bostäder.
Ingen bosättning har vuxit så fort som Maale Adumim.
I ena änden av industriområdet ligger företaget
Soda-Clubs fabrik. Fabriksgrindarna är lackerade i blått
och grönt, samma färger som företagets logo. En
övervakningskamera registrerar alla som närmar sig grindarna.
Inne i fabriken tillverkas apparater som framställer kolsyrat
vatten, något som finns i många europeiska hem. De
söta koncentraten för framställning av läskedrycker
tillverkas också i Maale Adumim.
Journalister är inte välkomna. Företaget vill nämligen
skydda sig mot industrispionage, meddelar marknadschefen Asaf
Snear på telefon.
Skyggheten har andra orsaker också. Soda-Clubs produkter
har nämligen givit upphov till en rättsstrid i Tyskland,
vilket kan leda till att debatten om Israels bosättningspolitik
blir ännu hetare.
Finansdomstolen i Hamburg har att bestämma om apparater från
Soda-Club i Maale Adumim ska få föras in tullfritt
i EU i likhet med alla andra israeliska produkter. Eller faller
produkter tillverkade i de ockuperade områdena utanför
den tullfria kategorin?
Frågan lyder: Hör Maale Adumim till Israel eller inte?
Formellt har Europeiska unionen inte erkänt Israels anspråk
på Maale Adumim och andra bosättningar, men i praktiken
har unionen inte gjort något åt saken.
Det kan bli en ändring nu. Domstolen i Hamburg har rådfrågat
Europadomstolen för att kunna fatta ett preliminärt
beslut, som sedan följs av ett utlåtande, som alla
de 27 medlemsländerna måste rätta sig efter.
Om tull införs skulle det tolkas som ett slags fällande
dom mot den israeliska bosättningspolitiken. Frågan
som ställs på sin spets är om Tyskland och EU
accepterar den israeliska bosättningspolitiken eller om de
är beredda att ta till ett skarpt, ekonomiskt vapen.
Formellt har domaren att besluta om den förhållandevis
ringa summan 19 155 euro och 46 cent. Det tyska företaget
Brita GmbH har importerat Soda-Club-apparater och saftkoncentrat
från Maale Adumim, stämplat produkterna med ”Made
in Israel” och krävt tullfrihet.
Tullmyndigheten i Hamburgs hamn godkände inte detta. De tyska
tullarna hörde efter hos israeliska kolleger exakt var produkterna
hade tillverkats. Svaret blev att de kom från ”ett
område under den israeliska tullens ansvar”. De tyska
tullarna ville ha ett tydligare svar och frågade om produkterna
kom från israeliska bosättningar. Frågan besvarades
inte, och då bestämde sig den tyska tullen för
att utkräva tull.
Brita GmbH överklagade tullens beslut, och frågan fick
snabbt en stor betydelse för hela EU.
EU-kommissionen välkomnade tillfället att med Soda-Clubs
hjälp statuera ett exempel mot Israel. I en intern skrivelse
bad kommissionen medlemsländerna om ”stöd”
i denna fråga. Utrikesdepartementet i Berlin följer
”det explosiva fallet” med uppmärksamhet och ett
visst mått av sympati.
EU är hur som helst berett på bråk när det
gäller den nya högerregeringen i Israel. En planerad
diplomatisk uppgradering av de diplomatiska förbindelserna
med Israel har tills vidare lagts på hyllan av EUs 27 utrikesministrar.
Och nu vill Europa med hjälp av denna tulldispyt sätta
ytterligare press på Israel. EU är Israels näst
största marknad efter USA. 2008 exporterade israeliska företag
produkter värda sammanlagt tolv miljarder euro till Europa.
Uppskattningsvis en tredjedel av exporten var helt eller delvis
tillverkad i ockuperade områden. Merparten av produkterna
lyckas uppenbarligen ta sig in i Europa tullfritt. En israelisk
kompensationsfond för tullpliktig export togs knappt i anspråk
förra året.
Under påtryckningar från EU undertecknade regeringen
i Jerusalem 2005 ett avtal, enligt vilket alla israeliska exportörer
ska ange ort och postnummer för platsen där produkterna
är tillverkade. Men tullpersonal i Europa är maktlösa
om exportör eller importör uppsåtligt förfalskar
ursprungsorten.
Den brittiska regeringen driver därför sedan länge
förslaget att israeliska produkter ska märkas så
att även konsumenterna får information om ursprungsort.
Israelerna ogillar detta förslag och kontrar med beskyllningen
att Europa avråder från ”att köpa från
judar”.
Frågan är speciellt känslig i Tyskland. Därför
är det märkligt att den tyska regeringen uttalar sig
så flitigt i Soda-Club-fallet. Någon tullbefrielse
för varor från ockuperade områden kan inte komma
i fråga, svarade regeringen på en fråga från
de gröna i förbundsdagen.
Företaget Soda-Club gör nu samma sak som många
israeler gör angående konflikten med palestinierna:
problemet ignoreras. På frågan hur Soda-Club reagerar
på anklagelsen om att producera i en bosättning svarade
marknadschefen Snear: ”Soda-Club är ett opolitiskt företag!”.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel
