Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
DAN BILEFSKY
Pristina
Agim Ceku, f d Kosovorebell och numera premiärminister, är
van vid långa och farliga resor. Våren 1999, när
Ceku tillhörde Kosovos befrielsearmé (UCK), vandrade
han tålmodigt under flera dagar till fots över de otillgängliga
bergen från Albanien till Makedonien och vidare till Kosovo
genom djup snö och över fiendelinjer för att till
slut tillträda sin post som befälhavare i kriget mot
Slobodan Milosevic och serberna.
Men idag säger den 57-årige Ceku, en storvuxen man
med fast handslag, att hans tålamod är slut. Det har
gått åtta år sedan de serbiska styrkorna tvingades
ut ur Kosovo, men detta övervägande muslimska territorium
tillhör juridiskt sett fortfarande Serbien och står
under Förenta nationernas beskydd.
10 december går tidsfristen ut för förhandlingar
mellan Serbien och Kosovo, och därefter kommer Kosovos ledare
att förklara territoriet självständigt. De diplomatiska
försöken att nå en överenskommelse med Belgrad
har kört in i en återvändsgränd, säger
Ceku, och Kosovo kan inte skjuta upp självständighetsdeklarationen
mycket längre.
Vi har inte den moraliska rätten att säga att
vi behöver mera tid, säger han. Om Washington
ber oss att vänta ännu lite till, kommer vi att vänta.
Men om de vill att vi skall vänta lång tid efter 10
december, då kommer vi inte att vänta. Det är
bättre att be om ursäkt än att be om lov. Tiden
för ett beslut är inne, säger Ceku.
Mycket hänger på framtiden för detta lilla,
ibland sjaskiga stycke Balkan. Provinsen har blivit en pjäs
i relationerna mellan Washington och Moskva och i Europas försök
att bedriva en enad utrikespolitik och förmåga att
förhindra ännu ett inbördeskrig på sina bakgård.
Pristinas villighet att skjuta upp självständighetsförklaringen
ytterligare några veckor kanske ger det internationella
samfundet lite diplomatiskt andrum, men enligt Ceku är det
meningslöst att hoppas på en diplomatisk lösning
mellan Belgrad och Pristina.
Om det inte blir en överenskommelse kommer Kosovo sannolikt
att förklara sig självständigt, och en separation
kommer i praktiken att äga rum genom att Kosovos serbiska
enklaver bryter sig loss och ansluter sig till Belgrad.
Ceku reste i måndags till Wien för den sista omgången
förhandlingar med Belgrad, där regeringen säger
sig vara beredd att ge Kosovo ännu större autonomi men
absolut inte suveränitet.
Ceku uppger att förhandlingarna, som sponsras av Washington,
EU och Ryssland, inte leder någonvart, eftersom Belgrad,
med Moskvas stöd, bara försöker distrahera och
förhala överläggningarna.
Vi talar med Belgrad hela tiden, men vi är inte eniga
på någon punkt, och ingenting kommer att ändras
från nu och fram till 10 december. Förväntningarna
på självständighet är mycket stora, och alla
börjar bli frustrerade. De är trötta på att
vänta, framhåller Ceku.
Ceku är övertygad om att USA, som har hedrats med
en Bill Clintonboulevard i Pristina och en kopia av frihetsgudinnan
på hotell Victorys tak, kommer att infria sina löften.
Han väntar sig att Washington samordnar erkännandet
av Kosovos självständighet med London, Paris och Berlin.
Hans medarbetare erkänner emellertid att han börjar
tvivla, eftersom Washington flera gånger har föreslagit
lämpliga datum för en självständighetsförklaring
bara för att senare ändra sig. Samtidigt finns det flera
EU-länder, däribland Grekland, Cypern och Rumänien,
som inte vill erkänna Kosovo om inte FNs säkerhetsråd
gör det också.
De är fega, tycker Ceku.
Washington distraheras av andra frågor och EU är
splittrat, vilket i Pristina väcker farhågor om att
både serbers och albaners frustration över processen
kan koka över i våld. Det är en öppen hemlighet
att folk beväpnar sig med insmugglade vapen runt om i Kosovo,
och på kaféerna i Pristina talar en del albaner hotfullt
om att Kosovo kan bli Balkans Gaza om tidsfristen
i december passeras utan en resolution.
I Kosovos serbiska enklaver påminns om och om igen om mars
2004, när det utbröt upplopp och etniska albaner attackerade
den serbiska minoriteten, dödade 19 serber, skadade flera
hundra och stack serbiska bostäder i brand.
Ceku försäkrar att serberna i Kosovo inte har något
att frukta och att det går att hålla känslorna
i schack. Många bedömare i Pristina håller med
om att albanerna är mycket mer intresserade av självständighet
än av att bekämpa provinsens serber, som utgör
ca sex procent av Kosovos befolkning. Bedömare anser att
albanerna har insett att omvärldens stöd för deras
sak skulle minska markant om de tar till våld.
Ceku anklagar Belgrad för att underblåsa spänningarna
genom att hota med att bryta upp det avtal som satte punkt för
kriget 1999 om väst erkänner Kosovos unilaterala självständighetsförklaring.
Han tror inte att Belgrad vidtar militära åtgärder
efter Pristinas självständighetsförklaring, men
som f d soldat vågar han inte utesluta det. Han är
också markant irriterad över Belgrads uppmaning till
serberna i Kosovo att bojkotta valen 17 november.
Belgrad antyder att folk är i fara. Belgrad försöker
skapa osäkerhet och förhala den politiska processen.
Men så fort vi har förklarat oss självständiga
kommer spelet att vara över. Ingenting kommer att hända
serberna, utan vi eftersträvar en multietnisk demokrati,
framhåller Ceku.
Ceku, f d general i UCK som av Belgrad har anklagats för
krigsförbrytelser, kan tyckas vara en något udda försoningsförespråkare.
I maj 1999, när Kosovokriget kulminerade, kom en grupp paramilitärer
och poliser till hans hemby Qyshk i västra Kosovo. De hittade
Cekus familj i bostaden och sköt hans 69-årige far
Hasan till döds, varefter de satte eld på hans kropp
och sköt resten av byns manliga invånare, allt enligt
vad Ceku har berättat för sina medarbetare.
Men Ceku, som sällan talar om händelsen, anser att alla
i Kosovo, oavsett etnisk och religiös tillhörighet,
måste lägga det förgångna bakom sig. Kort
tid efter det att han hade blivit premiärminister kritiserades
han av en del albanska nationalister efter att ha talat på
serbiska i parlamentet och vädjat till provinsens serber
att hjälpa till att bygga upp det nya Kosovo. Han sade att
Kosovos nya författning, precis som Amerikas, skulle garantera
universella rättigheter till alla medborgare.
Jag har ombetts att göra den här platsen bättre,
inte att utkräva hämnd, säger han och tillägger:
En segrare måste vara generös mot förlorarna
efter ett krig. Det är soldatens moraliska kod.
Men Ceku blir tvärarg när han ombeds förklara
de allestädes närvarande affischerna som hyllar Ramush
Haradinaj, en karismatisk f d UCK-ledare och nära medarbetare
till Ceku, som företrädde honom på premiärministerposten
tills han kallades till krigsförbrytartribunalen i Haag,
där han är åtalad för krigsförbrytelser.
På frågan om inte glorifieringen av Haradinaj är
ett osunt tecken i ett territorium där etniska motsättningar
ofta har lett till blodigt våld, svarade Ceku: Ramush
har inte åtalats. Hans parti använder honom bara för
att identifiera sig, det är inget olagligt med det.
Observatörer i Pristina påpekar att Ceku, som länge
har betraktats som en hjälte, håller på att mista
sin trovärdighet. Alla älskade honom när
han var en modig general, men han passar inte lika bra i slips
och kostym, säger sociologen och radioprataren Linda
Gusia. Ingen här litar på ledarna längre,
eftersom de har lovat självständighet så många
gånger redan bara för att flytta tidpunkten framåt
hela tiden.
Den f d studentledaren Albert Kurti, som sitter i husarrest
i Pristina för att ha organiserat demonstrationer mot det
som han kallar Förenta nationernas ockupation,
går ännu längre och kallar Ceku för en
marionett, som hjälper FN och väst att förvandla
Kosovo till en koloni.
Han påstår att Ceku inte förmår ge provinsen
självständighet ens om Pristina förklarar sig suveränt
i december, eftersom självständigheten fortfarande kommer
att betraktas som olaglig av FN, där Ryssland har lagt sitt
veto mot planerna på ett internationellt övervakat
självstyre.
Låt folket bestämma, säger Kurti.
Ceku, som inte kandiderar i valen nu i november, påpekar
att han kämpar för Kosovos folk. Men han erkänner
också att politik är mycket krångligare än
det hårdaste militära slag han kan tänka sig.
Kosovos självständighet är mitt uppdrag,
men det var lättare att vara soldat. Det är ingen ordning
och reda i politiken, säger Ceku.
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune