Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
DAN BILEFSKY
Pristina
När man för en tid sedan utlyste en tävling i Kosovo
om utseendet på regionens nya flagga insisterade tävlingsarrangörerna
på att flaggan skulle spegla Kosovos multietniska befolkning
och undvika gamla nationalistiska symboler.
Men dussintals konstnärer och designers valde att ignorera
denna bestämmelse. De lämnade in olika variationer av
den rödsvarta albanska flaggan, vars tvåhövdade
örn har använts på bröllop och på slagfält
i flera decennier samtidigt som den har fördömts och
hatats av många serber, som utgör minoriteten i denna
utbrytarprovins.
Nu när Kosovo förbereder sig för att utropa
självständighet från Serbien – kulmen på
en lång och blodig kampmn – understryker det konstnärliga
upproret hur svårt det blir för detta lilla men stolta
territorium att bygga en nationell identitet på sekulär
grund, en identitet som står emot etniskt och religiöst
agg.
Hashim Thaci, den nye premiärministern som en gång
ledde Kosovos befrielsearmé, gav ord åt det som många
kosovarer tänker när han sade: ”Det finns ingen
kosovoidentitet”. Men tabut håller nog på att
rämna nu.
”Vårt sätt att skapa en kosovarisk identitet är
avgörande”, säger den f d rockstjärnan Migjen
Kelmendi, som numera är språkvetare och redaktör.
Kelmendi är en av ledarna i arbetet att försöka
skapa en ny självbild för Kosovo. De albanska muslimerna,
som utgör en stor majoritet i Kosovo, ser sig själva
som i första hand etniska albaner, påpekar Kelmendi.
Under väntan på självständigheten har
det dykt upp en massa symboler. F d kämpar i Kosovos befrielsearmé
har placerat ut mängder av monument, som glorifierar befrielsearmén
och andra gerillasoldater, idealiserar enskilda soldater som ser
ut som James Dean och som viftar med AK47:or på stora affischer
i Pristina. USA glorifieras också, och man tillverkar för
närvarande en staty av Bill Clinton och en mindre kopia av
Frihetsstatyn, som skall stå på toppen av ett hotell.
Intellektuella och bedömare i Pristina understryker att det
pågående arbetet med att ge Kosovo en identitet obönhörligen
snubblar på historien. Den etniskt albanske aktivisten Albin
Kurti, som sitter i husarrest, säger att kosovarerna är
för evigt knutna till den albanska identiteten, eftersom
de sedan länge identifierar sig med den etniska tillhörighet,
som gjorde dem till offer för förföljelse under
flera decennier av förtryck.
”Vår nationalism är en reaktion mot förtrycket
under Milosevic och kriget mot serberna”, säger Kurti.
”Milosevic påstod att det inte fanns några goda
albaner, och då blev den albanska identiteten vår
identitet som ett tecken på trots”.
1989 satte president Slobodan Milosevic punkt för provinsen
Kosovos autonoma status och gav 130 000 etniska albaner sparken
från deras jobb. Därefter inledde regimen i Belgrad
en förföljelsekampanj, som inkluderade trakasserier,
tortyr och mord, vilket efter ett tag ledde till att väst
införde sanktioner mot Milosevics regim. Västs kampanj
kulminerade i NATOs USA-ledda bombkrig mot Jugoslavien.
Försöken att bygga en ny identitet i Kosovo väcker
också minnen från den kommunistiska perioden efter
andra världskriget, när Tito försökte sudda
ut de etniska albanernas identitet som ett led i hans projekt
att underordna de etniska klyftorna i Jugoslavien. Men i stället
för att sudda bort kosovarernas identifiering med den etniska
identiteten förstärkte Titos kampanj denna. Samtidigt
underblåstes kosovarernas önskan om en förening
med grannlandet Albanien, ett mål som har övergivits
till förmån för självständighet från
Serbien.
Många av Kosovos ledare är eniga om att det behövs
en ny identitet för att Kosovo skall kunna existera som en
multietnisk stat med en segregerad serbisk minoritet och minska
klyftor, som ofta har urartat i krig.
Kosovos avgående premiärminister, Agim Ceku, hävdade
i en intervju att Kosovo måste bygga upp en sekulär
nation och anta en författning likt Amerikas, som garanterar
alla medborgare lika rättigheter. Kort tid efter det att
han blev premiärminister kritiserades han av en del albanska
nationalister för att han vädjade till Kosovos serber
att hjälpa till att bygga upp det nya Kosovo.
Uppbyggnaden av ett civilt samhälle förespråkades
till en början av Kosovos förste president, Ibrahim
Rugova. Han brann för det sekulära samhället och
försökte bl a skapa ett nationellt kök genom att
servera typiska Kosovorätter som ismjölk och salt ost.
Han försökte till och med ge nytt namn till en infödd
hundart, som kallas Sharr Shepard. Men motståndet mot hans
projekt var så stort att när han 2000 föreslog
en ny flagga - uppkallad efter den urgamla beteckningen på
Kosovo, Dardanien - så var det många som brände
den i protest.
”Rugova försökte bygga ett Kosovo med sociala pusselbitar,
och många, bl a jag själv, gjorde narr av honom. Men
idag respekterar jag hans vision om ett Kosovo som väljer
en egen väg och bygger en egen identitet”, säger
språkvetaren Kelmendi.
Han påminner om att albanerna i Kosovo under det kalla
kriget brukade drömma om en återförening med Albanien,
som var en diktatur isolerad från resten av Europa. Han
berättar att en del kosovoalbaner, som hade levt under Titos
relativa liberala regim, besökte Albanien och mötte
ett urfattigt folk, med vilket de kände föga samhörighet.
”Min far talade om Albanien som om det vore ett sagoland.
När jag till slut lärde känna mitt s k fosterland
mötte jag en mardröm”, säger Kelmendi.
Kelmendi ger ut sin veckotidning på Gheg, som är en
albansk dialekt som han anser bör bli Kosovos officiella
språk.
Flera historiker är också inblandade i arbetet med
att bygga Kosovo. Jahja Dranqolli, som är en framstående
etniskt albansk historiker, säger att det är hög
tid att skriva om Kosovos historia, som enligt honom har skönmålats
av utländska härskare i flera decennier.
”Vi har alltid tillhört Jugoslavien, Albanien eller
Serbien”, säger han. ”Vi har alltid levt i en skuggvärld
som vi måste befria oss från”.
Kosovos etniska albaner, varav 95 procent är muslimer,
skulle kunna söka sin identitet i de muslimska rötterna,
vilket många gjorde efter krigen på 1990-talet, när
ett antal lokala imamer for till Saudiarabien för att studera
i koranskolorna där. Sedan återvände de och började
predika islamisk nationalism.
Men den ledande politiske bedömaren och intellektuelle Shkelzen
Maliqi hävdar att det vore mycket naturligare för kosovarerna
att anta en mer amerikainriktad hållning. Han påstår
att de flesta albanerna i Kosovo är sekulära, produkter
av en historia i vilken turkarna tvingade kristna att masskonvertera
till Islam. Det enda islamiska partiet i Kosovo fick bara två
procent av rösterna i det senaste valet. ”Den nationella
befrielserörelsen mot Serbien har alltid tonat ned Islam
och förespråkat goda kontakter med väst”,
säger Maliqi.
Debatten om en nationell identitet börjar sätta fart,
men enligt Kelmendi kommer den att hålla på länge.
”Om man frågar en kosovar om han är kosovar, svarar
han: nej, jag är alban. Om man frågar en serb om han
är kosovar, svarar han: nej, jag är serb. Vem är
egentligen kosovar?”, undrar Kelmendi.
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
