Tempus 2009 v 24

Tidskriften

tidigare veckor:   01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17  18 19 20 21 22 23 24 25   26 27 28 29-30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51  2009: 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19  20 21 22 23 24

Det talibanska gästspelet är över

När talibanerna visade sitt rätta ansikte förlorade de folkets stöd.

SABRINA TAVERNISE
Mingora, Pakistan
I fjol vid denna tid var pakistanierna djupt splittrade i sin syn på det växande talibanupproret. En del betraktade de militanta talibanerna som muslimska trosfränder och landsmän, som önskade införa islamisk lag, och många ansåg att det vore helt fel att utmana dem militärt.
Men saker och ting förändras snabbt i Pakistan, och efter de senaste månadernas bilder i tv av talibanernas grymheter, brutna löften och självmordsbomber verkar det som om pakistanierna en gång för alla har vänt sig emot talibanerna, vilket speglas i nyhetsmedierna samt i den politiska och allmänna debatten.

Den förändrade stämningen är fortfarande avvaktande och svår att väga, men den verkar ha fått fotfäste bland de miljontals pakistanier, som är direkt hotade av talibanernas utbredning från traditionella stamområden till mer befolkade regioner, som t ex Swatdalen. Folkets vrede mot talibanerna är större än frustrationen över den militära kampanj, som har ödelagt bostäder och dödat anhöriga och vänner.
”Det är talibanerna som bär skulden för vårt elände”, sade Fakir Muhammed, en flykting från Swat. Han, liksom många andra som har direkt erfarenhet av talibanernas styre, välkomnade militärens offensiv för att driva bort de rebelliska talibanerna.
Det växande stödet för kriget mot talibanerna kan vara en viktig vändpunkt för Pakistan, där de stora motsättningarna i synen på den militanta islamismen tidvis äventyrade statens existens.
De möjligheter som erbjuder sig nu kan försvinna lika fort som de kom, varnar politiker och bedömare. För att tillfället inte ska glida regeringen ur händerna måste den döda eller ta fast de ledande talibanerna, erbjuda omedelbar hjälp till ca tre miljoner internflyktingar och etablera fungerande myndigheter i stora områden, som länge har ignorerats av staten. ”Detta är ett avgörande ögonblick i vår historia”, säger Javed Iqbal, chefsbyråkrat i Nordvästprovinsen, området där striderna äger rum. ”Jag är rädd att de som bestämmer inte har förstått det”, tillägger Iqbal.

I förra veckan nämnde Usama bin Ladin i ett ljudband speciellt striderna i Swat och Pakistans stamområden och beskyllde den amerikanska regeringen för att ligga bakom den militära kampanjen och för att ”så nya frön till hat och hämndlystnad mot Amerika”.
Den amerikanska administrationen är mycket medveten om att flyktingkrisen i Pakistan kan underblåsa militant islamism. Mindre än en fjärdedel av de 543 miljoner dollar som FN har begärt för att hantera flyktingsituationen har nått fram, enligt det pakistanska utrikesdepartementet.
I slutet av förra veckan besökte USAs speciella sändebud, Richard Holbrooke, flyktingläger i Pakistan som ett led i ett tre dagar långt besök för att visa att Amerika försöker hjälpa till. Obamas administration har, enligt Holbrooke, begärt ytterligare 200 miljoner dollar, sade Holbrooke, som påpekade att USA bidrar med mer pengar än alla andra länder tillsammans.

Trots detta är fientligheten mot USA utbredd i Pakistan. Många pakistanier anser att det är USA och kriget i Afghanistan som är orsaken till deras bekymmer. Pakistanierna har länge sett talibanerna som allierade med kapacitet att utöva inflytande i Afghanistan. Till skillnad från afghanerna har de sluppit att leva under talibanskt styre, och det är först på senare tid som de har insett faran med talibanerna. Många i Swatdalen har nu fått alla sina illusioner om talibanerna krossade.
Under drygt ett års väpnade strider trängde de militanta djupare och djupare in i Swatdalen genom att döda eller driva bort välbärgade människor och lova att göra livet lättare för de fattiga. Till slut gick den pakistanska militären med på vapenvila i februari, varmed den i praktiken överlät Swatdalen till talibanerna, som införde islamisk lag, Sharia.

Sharialag verkade lockande, berättar Iftikhar Ehmad, som driver en mobiltelefonbutik i den största staden i Swat, Mingora, därför att rättsväsendet i Swat var extremt korrupt och ineffektivt. Men Sharia motsvarade inte alls folkets förväntningar. Så snart talibanerna hade tagit makten var deras enda intresse att erövra ännu mera makt, och i april trängde de in i ett granndistrikt, Buner, som ligger bara knappt tio mil från huvudstaden Islamabad.
”Det var inte sharia vi fick utan något helt annat”, säger Ehmad och hötter argt med näven. ”De uppträdde som uslingar allihop”, tillägger han.
Vardagslivet blev en plåga för invånarna i Swat. En kvinna piskades offentligt, och en videoinspelning som visade hur hon vred sig i plågor och bad om nåd väckte folkets ursinne. Talibanska ledare beordrade folk att donera pengar, parfymerier och flickskolor stacks i brand.
När militären kom in i Swat i förra månaden fick den hjälp av lokalbefolkningen att hitta talibanernas vapendepåer och gömställen, uppger militära källor. ”För bara ett halvår sedan ville folk här inte lämna några upplysningar, men gradvis har de blivit mer samarbetsvilliga”, säger en officer, som deltog i offensiven mot talibanerna i Swatdalen.

Förändringar har skett i andra delar av Pakistan också, exempelvis i Punjab, som är den folkrikaste provinsen. Där brukade invånarna betrakta militant aktivism som ett avlägset problem, som inte angick dem, berättar statsvetaren Rasul Baksh Rais, som verkar vid universitetet i Lahore. Men på senare tid har provinsen utsatts för självmordsattacker, senast för ett par veckor sedan i Lahore. Rais anser att ändringar i mediernas rapportering om den militära kampanjen och starka fördömanden av talibanerna från de politiska partierna, inklusive en del religiösa, är tydliga bevis för det ändrade stämningsläget. ”Talibanerna har vinden emot sig nu”, säger Rais. ”De är marginaliserade”.
Men de underliggande orsaker, som gjorde det möjligt för talibanerna att breda ut sig – fattigdom, illa fungerande myndigheter, svårigheten att klättra uppåt i samhället – finns kvar. Iqbal arbetar för närvarande intensivt med att försöka undanröja dessa orsaker. Nya domare har utnämnts till Swat, och runt 3 000 nya poliser sattes in i förra veckan.
Den pakistanske officer, som vill vara anonym, eftersom han pratar om framtida operationer, säger att arméns soldater kommer att vara kvar i Swat i minst ett halvår, eftersom det fortfarande finns fickor av stöd för talibanerna.
© 2009 TEMPUS/The New York Times