Tempus 2007 v 48

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47

Polens nya regering har gamla problem

Donald Tusks regering vill förbättra relationerna till grannarna. Det blir inte helt lätt med tanke på att den ärver ett berg av konflikter med Tyskland, Ryssland och övriga EU.

JAN PUHL
Warszawa
Radek Sikorski har satt en skylt utanför sin tomt i Bydgoszcz. På skylten står: ”Kommunistbefriad zon”. Ett så tydligt avståndstagande från Polens socialistiska förflutna är fortfarande ett bra sätt att göra politisk karriär, trots att det har gått 16 år sedan kommunismen föll. Den 44-årige Sikorski bär dessutom elegant kostym och förfogar över ett skarpt förstånd. Han talar lika bra engelska som polska.
Den förre premiärministern, Jaroslaw Kaczynski, som förlorade ett val nyligen, såg att Sikorski var en politisk talang och gjorde honom till försvarsminister. Men sedan blev det en dispyt om personalfrågor och Sikorski avgick och anslöt sig till Donald Tusks medborgarplattform, som vann valet förra månaden. Och nu har Sikorski fått sitt drömjobb: utrikesminister.

Förutom Sikorski har Polens nye premiärminister, Donald Tusk, ärvt en rad utrikespolitiska frågor av sin företrädare: de historiskt besvärliga relationerna mellan Warszawa och Berlin; i Bryssel betraktar man polackerna som bråkstakar och egoister; och förhållandet till Moskva kännetecknas av kontroverser om livsmedelsimport och amerikanskt raketförsvar på polskt territorium.
”Kaczynski trodde på blockader och ville nå sina mål utan kompromisser. Tusk, däremot, försäkrar alla och envar att han är beredd på hjärtlig men hård dialog”, säger Polenexperten Kai-Olaf Lang vid stiftelsen Vetenskap och Politik i Berlin.
Därför kan regeringen i Berlin inte andas ut riktigt ännu även om den har svårt att dölja lättnaden över att den ene av tvillingbröderna Kaczynski är borta ur leken. Det nya, mer försonliga Polen har ännu inte trätt fram.

”Bröderna Kaczynski skapade inte problemen utan förvärrade dem på sin höjd”, säger Lang. Det var en vänsterregering i Warszawa som orsakade farlig splittring i EU när den 2003 ställde sig på USAs sida i Irakkriget utan att först ha konsulterat sina partners i EU. Parollen ”Nice eller döden”, som polska politiker använde 2003 mot försöken att reformera röstfördelningssystemet i EU, myntades av den nu regerande Medborgarplattformen.
Och när det gäller motsättningarna mot Tyskland är Tusks anhängare av ungefär samma uppfattning som anhängarna till bröderna Kaczynskis Lag och Rättvisa. De ogillar Tysklands planer på ett center mot folkfördrivning i Berlin, och det tyska beslutet att bygga en gasledning tillsammans med Ryssland på Östersjöns botten väcker också starka protester från Polens nya ledare. Kraven från fördrivna tyskar på att återfå förlorade egendomar i det nuvarande Polen får kalla handen även från Medborgarplattforms politiker.

Med tanke på sådana motsättningar var det inte särskilt klokt av Angela Merkels regering att strax efter Tusks valseger tillkännage planerna på ett monument i Berlin till minne av fördrivna och flyktingar. De tyska kristdemokraterna och socialdemokraterna har enats om ett ”synligt tecken” till minne av tvångsförflyttningen av upp emot 14 miljoner tyskar i stället för ett center mot folkfördrivning, som var förslaget från ordföranden i de fördrivnas intresseorganisation, Erika Steinbach.
Valsegraren Tusk har givit den polska utrikespolitikens nestor, Vladislav Bartoszewski, i uppdrag att fundera på hur det tysk-polska förhållandet kan förbättras. Den 85-årige överlevaren från Auschwitz presenterade omedelbart ett oåterkalleligt polskt krav: den i Polen hatade Erika Steinbach får inte ha något med ”det synliga tecknet” att göra.
Bara under denna förutsättning kan Polen tänka sig att diskutera ett eventuellt ekonomiskt stöd till minnesmärket.
Ännu krångligare lär det bli att hitta en kompromiss när det gäller kraven på kompensation för beslagtagen egendom, som förs av företaget Treuhand. Detta företag, som har säte i Düsseldorf, hjälper fördrivna att via rättsväsendet kräva tillbaka förlorad egendom i dagens Polen eller att få kompensation för egendomen. De rättsliga processerna bedöms vara utsiktslösa, men Treuhands aktiviteter underblåser urgamla polska farhågor om att tyskarna är på väg tillbaka. Därför vill Warszawa att Berlin tar ansvar för eventuella skadestånd.

Huruvida den nye utrikesministern, Sikorski, är rätt person för att skapa harmoni i det tysk-polska förhållandet återstår att se. Det blev nyligen känt att Sikorski i egenskap av försvarsminister i den förra regeringen kommenterade den tysk-ryska gasledningen med orden: ”Den följer Molorov-Ribbentroptraditionen”.
Bröderna Kaczynski avfärdade envist alla tyska erbjudanden om en anslutningsledning till den stora huvudgasledningen. Tusk hoppas tills vidare att projektet blir för dyrt för konsortiet Gasprom, BASF och Eon och till slut dör en naturlig död.
Varsamhet är viktigt just nu, understryker Marek Prawda, Polens ambassadör i Berlin. ”Vi måste hitta tillbaka till vårt gemensamma språk. Kompromisser blir möjliga först när det spända förhållandet från den förra regeringen har upphört och när den polska regeringen slutar upp med att tolka varje tyskt uttalande som ett uttryck för stormaktsambitioner”, säger Prawda.

Tills vidare är Tusk en premiärminister med ganska otydlig profil. Enligt aktuella opinionsmätningar tror de flesta av hans landsmän att han kommer att föra ”en undergiven utrikespolitik”. Det inrikespolitiska klimatet kan mycket snabbt vända sig emot honom. Till och med välmenande råd från Berlin skulle kunna skada honom. Diplomater påpekar att det Tusk behöver mest av allt är arbetsro.
Berlin har förmodligen förstått detta. Utrikesminister Frank-Walter Steinmeier och Förbundskansler Angela Merkel har enats om att inte fatta några beslut angående ”det synbara tecknet” utan att först konsultera Tusk.
Polens relationer med grannen i öster är också känsliga. Moskva ogillar att Warszawa tillåter USA att placera ett raketförsvarssystem på polskt territorium. Moskva har sedan två år tillbaka stoppat importen av polska livsmedel i protest mot raketförsvaret även om det anger helt andra, föga övertygande orsaker.
Bröderna Kaczynski utvidgade denna kontrovers till ett gemensamt EU-problem. De lade sitt veto mot en uppdatering av partnerskapet mellan EU och Ryssland så länge som Moskva upprätthåller livsmedelsblockaden.

Tusks regering verkar inta en mjukare hållning. Regeringschefen skulle nog gärna häva sin företrädares veto för att förbättra Polens rykte i Bryssel, men för att göra detta behöver han något slags eftergift från Rysslands sida, eftersom han så kort tid efter tillträdet inte har råd att förlora ansiktet.
Amerikas raketförsvarssystem är hur som helst inte förhandlingsbart, eftersom även Tusks regering anser att Polen bör hysa det högteknologiska systemet.
Men Polen blir ändå en ganska obekväm partner för USA. Utrikesminister Sikorski, som en gång arbetade i Washington för det nykonservativa American Enterprise Institute och är gift med publicisten och Bushbeundraren Anne Applebaum, kräver motprestationer från USAs sida.
I rollen som försvarsminister krävde han en miljard dollar i militärt stöd av amerikanerna. Sikorski befarar också att de amerikanska raketerna stationerade i Polen kan bli en lockande måltavla för skurkstater. Den nya polska regeringen har dessutom lovat det polska folket att återstående 900 polska soldater i Irak skall hämtas hem. Opinionsmätningar visar att en majoritet av polackerna är kritiska till Polens medverkan på USAs sida i Irak.
Skepsisen kan mycket väl ha vuxit de senaste dagarna. En militär åklagare i Poznán har nämligen väckt åtal mot sju polska soldater, som misstänks för att ha öppnat eld mot obeväpnade irakier. Sex människor, däribland kvinnor och barn, miste livet.
Att polska soldater kan ha begått krigsförbrytelser är outhärdligt för en nation, som har varit krigsoffer så många gånger under historiens gång.
© 2007 TEMPUS/Der Spiegel