Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
CLIFFORD J LEVY
Moskva
Den ryska regeringen stänger alla lagliga kasinon och spelhallar
i hela landet enligt en dygdighetsplan, som förespråkas
av premiärminister Vladimir Putin. För bara några
få månader sedan uppfattades planen som väldigt
långsökt, men nu har den alltså realiserats.
Och följden är att hundratusentals människor har
mist sina jobb.
Kreml erbjuder spelindustrin bara en enda möjlighet att
överleva, och det är att den flyttar till fyra regioner
i mycket avlägsna delar av Ryssland, drygt 600 mil från
huvudstaden. Potentiella reklamslogans - Kom till Sibiriens Las
Vegas! Eller Kom och festa nära gränsen till Nordkorea!
– låter inte särskilt inbjudande, vilket är
precis vad Kreml vill.
Ingen av de fyra möjliga regionerna är hur som helst
beredda på att ta emot spelindustrin, och inget kasino väntas
öppna igen på många år. Från och
med 1 juli har således alla anställda i spelbranschen,
som etablerades för knappt 20 år sedan i den första
postkommunistiska tidens allmänna huggsexa, hamnat på
gatan.
”Detta vänder upp och ned på mitt liv – det
är ett hårt slag mot min familj”, klagar 32-åriga
Irina Mysatjka, ensamstående mor, som tidigare var arbetsledare
på Shangri-La-kasinot i Moskva, som föreföll lika
snyggt och ordentligt (om man gillar eldsprutande neondrakar och
orientaliska prylar) som vilket amerikanskt lyxkasino som helst.
”Myndigheterna vet inte vad de gör”, fortsatte
Mysatjka. ”De har inte tänkt på vad bestämmelsen
innebär för alla anställda. Vi får det väldigt
svårt med tanke på den ekonomiska krisen och vikande
arbetsmarknad”. Hon kommer nu att lämna sin femårige
son hos hans mormor och söka jobb utomlands.
Den nya lagen, som har lett till att spelbranschen försvinner,
föreslogs 2006 av Putin, när han var president. Han
talade då om farorna som lurar vid alla blackjack-bord och
i alla enarmade banditer och om skumraskfigurerna som kontrollerade
branschen.
Rysslands kasino har upprepade gånger begärt uppskov
och föreslagit etablering av en kontrollmyndighet, som ska
motverka missbruk. Branschen har också understrukit att
bannlysningen orsakar stora problem för alla anställda,
speciellt i det rådande ekonomiska läget. Industrin
har också framhållit att den betalar drygt en miljard
dollar varje år i skatt till staten.
Men Putin och hans efterträdare, Dimitrij Medvedev, har varit
benhårda. ”Reglerna kommer inte att revideras på
något sätt”, sade Medvedev för en tid sedan.
”Och vi kommer inte att backa, trots att flera olika företag
har lobbat intensivt”.
Den ryska spelindustrin hade inte särskilt gott rykte,
och många ryssar är nöjda med att den försvinner.
Men ett fyrtiotal kasinon i Moskva har på senare år
försökt bli mer respektabla, även om ett hundratal
spelhallar har fortsatt att svärta branschens rykte.
Branschen själv uppger att runt 400 000 människor i
Ryssland mister jobben nu i en tid, när landet är hårt
drabbat av den ekonomiska nedgången. Världsbankens
prognos för Ryssland i år är att ekonomin krymper
med 7,9 procent. Regeringen hävdar att antalet sysselsatta
i spelindustrin var 60 000. Uppfattningarna skiljer sig således
markant.
Spelkonglomeratet Storm International, som kontrolleras av britten
Michael Boettcher, påstår att hans företag ensamt
hade 6 000 anställda i Shangri-La och andra kasinon i Moskva.
Ryska kasinon ska i fortsättningen bara få finnas
i Altairegionen i Sibirien; utmed kusten i öster nära
gränsen till Nordkorea och Kina, i den ryska enklaven Kaliningrad
mellan Polen och Litauen och vid Azovsjön i söder. Tills
kasinon öppnar i dessa områden kommer Ryssland att
vara ett av få länder i Europa utan sådana etablissemang.
Men underjordiska kasinon lär uppstå både lite
här och var.
När lagen antogs för några år sedan var
både myndighetspersoner och kasinochefer säkra på
att den med tiden skulle urvattnas, vilket förmodligen är
orsaken till att varken etablerade kasinon eller de fyra utpekade
regionerna har förberett sig för tiden efter lagens
verkställande. ”Ni förstår, i vårt
land fattas alla beslut av en enda person”, säger Samuil
Binder, vd för Ryska förbundet för Spelindustrins
utveckling. Han refererar till Putin.
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 växte det upp
kasinon och spelhallar överallt i Ryssland. Det rörde
sig om allt från kasinon på flotta adresser i Moskva
till sjaskiga tillhåll på landsbygden. Lapptäcket
av stort och smått, fint och fult var ett slags sinnebild
för kapitalismen i Ryssland, full av möjligheter och
ränker och korruption.
Branschen var i stort sett oreglerad, och speciellt på senare
år kunde nästan vem som helst få licens för
motsvarande några hundra kronor. Ryssland är inte precis
något renlevnadsland – antalet rökare och drickare
är stort – men spelandet väckte en het debatt.
”Det är inte bara unga människor utan även
pensionärer, som förlorar sina sista kopek och pensioner
på spel”, sade Putin 2006.
Hans plan på förbud presenterades under en spionskandal
mellan Ryssland och grannlandet Georgien, och tidpunkten antydde
att Putin delvis försökte komma åt den georgiska
diasporan i Ryssland, som antas ha haft en framträdande roll
i branschen.
Precis som branschens anställda verkar inte heller spelarna
själva ha insett att kasinona verkligen skulle stänga.
”Det är konstigt, svårt att fatta!”, säger
Aleksei Ustinenko, v d för ett byggbolag, som var stamkund
hos Shangri-La. ”Här bor vi i en av världens vackraste,
dyraste städer, och ändå är det inte upp
till var och en att bestämma om han vill spela eller inte”.
En del kasinon kommer att erbjuda plats åt privata pokerklubbar,
som förmodligen tillåts enligt den nya lagen. Men den
sortens verksamhet är inte lika lönsam, och det behövs
mycket färre anställda.
Nu har alla kasinoskyltar plockats ned, och enarmade banditer
ställs undan överallt i Ryssland.
”Det fanns en tid när klubbar och kasinon växte
som tumörer i vår stad”, säger Moskvas borgmästare,
Jurij Luzjkov. ”Men nu har vi stängt dem. Moskva är
en ren stad”.
© 2009 TEMPUS/The New York Times
