Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
UWE KLUSSMANN
Moskva
Promenaden från Spasskijporten i Kreml över Röda
torget till Duman, som är det ryska parlamentets underhus,
tar fem minuter. En sandfärgad låda i hjärtat
av Moskva är de folkvaldas säte. Nästan lite skamset
vajar det nya Rysslands trikolor över byggnaden ovanför
vapnet med hammaren och skäran, sovjettidens symboler.
Om man går in genom de tjocka ekdörrarna med armtjocka
handtag av guldfärgad brons och uppför marmortrappan
till ”Lilla salen” finner man Boris Gryslov under den
ryska dubbelörnen. Denne högreste glasögonorm är
herre här i egenskap av dumans talman och ordförande
för partiet Enade Ryssland. Han är länken mellan
de folkvalda och det dominerande partiet, och han är framför
allt förbindelsen mellan det verkliga maktcentret, president
Vladimir Putin.
Gryslov är expert på att känna av vilka vindar
som blåser i Kreml, och han är duktig på att
få ledamöterna att rätta in sig i leden. Rysslands
parlament, säger han, är ”ingen plats för
politiska strider” utan en plats där man utför
ett hederligt arbete i statens tjänst.
Två tredjedels majoritet är målet
Ett hundratal ledamöter tillhörande Enade Ryssland har
denna morgon kallats in för att lyssna till Vladislav Surkov,
ställföreträdande chef för förvaltningen
i Kreml. Putins medarbetare talar i 40 minuter till partianhängarna
och önskar dem lycka till i valkampanjens sista fas.
2 december skall det ryska folket bestämma sammansättningen
av den nya duman, där de folkvalda representerar världens
till ytan största land med elva tidszoner och 141 miljoner
invånare.
Enade Rysslands internt formulerade mål är en fördubbling
av antalet röster. För fyra år sedan fick partiet,
som grundades 2001, 37,6 procent av rösterna. Partiet, som
sedan dess har vuxit till 1,7 miljoner medlemmar, känner
sig nu moget för två tredjedels majoritet i duman,
vilket skulle göra det möjligt för partiet att
ändra den ryska författningen.
Alla hinder utom ett är borta
Putins utsände, Surkov, har emellertid kommit med några
varningens ord. Opinionsmätningar varslar om ganska dålig
uppslutning, apati bland väljarna. Många medborgare,
framför allt de yngre, tänker inte ens delta i valet,
vilket gör att en kraftfull mobiliseringen är nödvändig.
Det som står på spel är inget mindre än
presidentens rykte: genom sin topplacering på partiets röstsedel
har Vladimir Putin gjort dumavalet till en förtroendeomröstning
om sina nästan åtta år som landets president.
Presidentvalet, som följer om exakt tre månader, har
därmed förvandlats till föga mer än en formalitet.
En övertygande seger för Enade Ryssland 2 december skulle,
enligt partifunktionärer, göra det möjligt för
Putin att stanna kvar som ”nationell ledare” i en ännu
inte definierad ställning även efter det att hans mandat
som president löper ut i maj 2008.
Vägen till nya framgångar har av Putin och Enade Ryssland
rensats på alla hinder utom väljarnas vilja. För
första gången gäller proportionalitet, och det
finns inte längre några direktmandat för oberoende
kandidater. Tröskeln till duman är sju procent och minst
50 000 partimedlemmar. Möjligheten för missnöjda
väljare att kryssa i rutan ”emot alla partier”
har eliminerats, och klausulen om minsta acceptabla valdeltagande
är också borta.
Måttbeställda partier
Högste beskyddare av den nya vallagen blev i mars Vladimir
Tsjurov, som är en f d medarbetare till Putin från
St. Petersburg. Denna skäggige atomfysiker tillträdde
sin nya post som chef för den centrala valkommissionen med
ett offentligt löfte; för honom finns det en självformulerad
lag nr. 1, som lyder: ”Putin har alltid rätt”.
Påpekandet att ett sådant löfte knappast borgade
för rättvisa och fria val i Ryssland 2007 bemöttes
snabbt av Tsjurov med beskedet att partier, som kritiserar varandra
under valkampanjen, skulle komma att strykas från deltagarlistan.
Detta meddelade Tsjurov lite milt överseende som om han var
föreståndare för ett hem för ungdomsbrottslingar:
”Partierna är som våra egna barn. Vi har ägnat
stor möda åt att uppfostra dem”.
Mest arbete har utan tvivel vicepresident Surkov lagt ned. Precis
som forskare på konstlad väg förmår framställa
det som inte uppstår på naturlig väg har Surkov
i sitt Kreml-laboratorium tillverkat partier, som inte har några
riktiga program utan bara pengar. Minst två partier måste,
enligt författningen, vara representerade i duman.
Två Kremltrogna partier
I detta val kommer partiet Rättvisa Ryssland att delta i
Enade Rysslands planerade segertåg in i parlamentet. Rättvisa
Ryssland, som leds av talmannen i överhuset, Sergej Mironov,
har vid flera tillfällen uttalat sig för en författningsändring,
som medger att Putin kan bli omvald ännu en gång.
Kommunisternas åldriga företrädare, som är
lika nostalgiska som ofarliga för de styrande, får
också lov att komma in i duman igen. Andra som tolereras
av de styrande är de s k liberaldemokraterna, hemmahörande
på högerkanten och varken särskilt liberala eller
demokratiska och anförda av den skränige pajasen Vladimir
Zjirinovski.
Strategerna i Kreml siktar uppenbarligen mot ett tvåpartisystem
enligt amerikansk förebild. Kärnan i budskapet, som
de skickar ut till folket i valkampanjen, ligger dold i det till
synes omtänksamma antagandet att många olika partier
bara irriterar väljarna.
Inget riktigt val
Faktum är att tiden när liberaler och vänsterpolitiker
debatterade livligt i duman och när kommunister och nationalpatrioter
kritiserade Boris Jeltsin är förbi sedan länge.
En av de sista, som har försvarat sitt mandat från
då ända till nu, är Vladimir Ryzjkov, som i polotröja
och kavaj granskar det som sker runt omkring honom i duman. Den
41-årige Ryzjkov, som har varit ledamot i 14 år, kommer
inte att bli omvald denna gång. Hans Republikanska parti
upplöstes enligt ett beslut av Högsta domstolen i maj
på grund av för få medlemmar. Ett försök
att komma med på Högerkrafternas lista (SPS) ledde
till förtäckta hot från Kreml.
Situationen i Ryssland börjar påminna om ”systemet
i DDR”, säger Ryzjkov. Folkets röst 2 december
kommer inte att ändra på någonting. ”Detta
är inget val utan en imitation av ett val”.
© 2007 TEMPUS/Der Spiegel
