Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
THANASSIS CAMBANIS
Damaskus
De syriska myndigheterna grep i förra veckan ett 30-tal personer,
som är kända förespråkare för politisk
förändring. Gripandena var bara ytterligare ett tecken
på att regimen försöker rensa upp bland sina motståndare
sedan dessa någon vecka tidigare hade utnämnt en ledningsgrupp,
vilket var ett ovanligt direkt och öppet trots mot president
Bashar al-Assads auktoritet.
De flesta av de gripna förhördes och släpptes
sedan, enligt rapporter från dissidenter och människorättsaktivister.
Men tre av de mest frispråkiga oppositionsledarna fick stanna
kvar bakom lås och bom, och andra har kallats till nya förhör
hos säkerhetspolisen.
I förra månaden blockerade de syriska myndigheterna
den populära hemsidan Facebook, där det fördes
en livlig och än virtuell debatt om president Assad. Och
för snart två veckor sedan började säkerhetsagenter
gripa dussintals kända dissidenter, som under hösten
har träffats för att bilda en gemensam oppositionsfront,
som har uppträtt ungefär som ett politiskt parti i ett
land som lyder under ett undantagslagar, som bannlyser varje organisation
som inte är knuten till regeringen eller det styrande Baathpartiet.
Arresteringarna iscensattes i kölvattnet på Syriens
medverkan i fredskonferensen om Mellanöstern i Annapolis
i USA. Syriens deltagande tolkades som en diplomatisk kupp från
Damaskus och ett tecken på ett försiktigt närmande
mellan Assad och Vita huset.
Dissidenter i Syrien hävdar att regimen däremot har
uppfattningen att dess hårdföra, USA-fientliga politik
har burit frukt, varför den beslöt att stänga ned
de sista öppna kanalerna för offentligt debatt.
”Problemet i Syrien är alltid detsamma. En öppning
mot väst betyder aldrig att Syriens respekt för de mänskliga
rättigheterna förbättras”, konstaterar Nadim
Houry, Syrienexpert i Beirut som arbetar för Human Rights
Watch.
Dissidenter och människorättsaktivister hävdar
att regimen är svag, eftersom den ser en grupp intellektuella,
varav många är sjuka och bräckliga eller fängslade,
som ett hot.
Tidningskrönikören Akram Bunni, som är bror till
en känd människorättsjurist, som nu har gripits,
skriver i arabiska tidningar om ”den moraliska bankrutten”
i Assads styre.
”De är rädda för den allmänna opinionen.
De vill inte att någon, varken hemma eller utomlands, skall
se att det finns personer som kan vara ett alternativ till den
sittande regimen”, sade Bunni i en gruppdiskussion innan
han greps.
En del aktivister i Syrien tror att den pågående
utrensningen av oppositionella paradoxalt nog är både
ett styrketecken och ett svaghetstecken – regimen har konsoliderat
tillräckligt med intern makt för att hindra offentligt
kritik mot landets absolute ledare.
Assad tillät ett visst mått av yttrandefrihet och samhällsaktiviteter
när han tog makten efter faderns död 2000. Men har med
tiden gradvis ökat kontrollen över landets få
politiskt engagerade med hjälp av arresteringar och nya bestämmelser.
Det senaste året har den syriska säkerhetstjänsten
blivit ännu nitiskare och gripit inte bara kända politiska
aktivister utan också enskilda, som har publicerat misshagliga
kommentarer på internet.
Men dissidenter fortsätter att trots regeringen och strunta
i förbudet mot offentliga möten.
1 december arrangerade den f d affärsmannen och parlamentarikern
Riad Seif, som nu är oppositionens språkrör, ett
möte i sin bostad för drygt 160 aktivister, som alla
hade undertecknat Damaskusdeklarationen i oktober 2005, som kräver
att staten skall häva undantagstillståndet och tillåta
yttrandefrihet och politiska organisationer.
I öppet trots mot regimen bildade dissidenterna en organisation
kallad Nationella rådet, som valde en ordförande, Fidaa
al-Hourani, och en styrelse med fem medlemmar, inklusive Bunni.
Nationella rådet spänner över ett brett spektrum,
som inkluderar kommunister, islamister, f d baathister, sekulära
nationalister och kurder.
En yngre generation aktivister, som har formats av internet
i stället för av 1970-talets underjordiska rörelser,
har också börjat protestera, för det mesta på
hemsidor och i olika Facebookgrupper. Flera har hamnat i fängelse,
och andra, som Ahed al-Hendi och Mohammed al-Abdallah, har flytt
till Beirut.
”De är rädda, därför att folk möts
på internet, byter tankar, kritiserar regimen och gör
sådant som inte är tillåtet i verkligheten”,
säger al-Hendi, som satt en månad i fängelse förra
året efter att ha kritiserat regeringen på internet.
Nu bor han i Beirut.
Även om en del påstår att den pågående
utrensningsvågen är ett svaghetstecken finns det andra,
bl a diplomater och bedömare, som påpekar att Assads
regim har lyckats undvika en rad allvarliga kriser och nu känner
sig stark nog för att återupprätta de hinder,
som förr höll regimkritikerna på mattan.
”Stater kollapsar runt omkring oss, och här finns en
stark känsla av fara, men Syrien är fast besluten att
lura farorna”, säger en syrisk bedömare som vill
vara anonym på grund av rädsla för repressalier.
”Jag tror inte att oppositionen utgör ett hot mot regimen”,
tillägger han.
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
