Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
BRITTA SANDBERG och GABOR STEINGART
Washington
Presidenten vek en timme av sin tid åt ett framträdande
i Nationalarkivets fönsterlösa aula. Han talade om ”det
unika ansvaret”, som ämbetet lägger på honom
och om att Amerika inte bara ska proklamera sina moraliska värderingar
utan också leva enligt dem.
Det var ett föredrag fullt av idealism och lidelse, ett tal
som gjorde talaren rättvisa. Men lite senare, när presidenten
lämnade Nationalarkivet, stod det klart att han visserligen
hade fått första ordet, men inte det sista.
I den f d vicepresidenten Dick Cheneys gestalt trädde några
minuter senare en motspelare fram på en annan tribun och
ifrågasatte allt som Barack Obama hade sagt.
Amerikas mest omtyckta politiker, Obama, utmanades av en av de
minst omtyckta, Cheney. En numera maktlös person, som symboliskt
lämnade maktens korridorer i rullstol p g a en övergående
skada, läste nu lagen för USAs mäktigaste man.
S k Waterboarding av fångar är tortyr, hade Obama deklarerat,
men enligt Cheney är förhörsmetoden ”laglig
och effektiv”. Obama hävdade att Amerika har blivit
osäkrare på grund av de omtvistade förhörsmetoderna,
och Cheney svarade att metoderna har förhindrat tusentals
eller hundratusentals människors död. Våra värderingar
är vår trygghet, hävdade Obama. ”Fel!”,
svarade Cheney, som sade att ”terrorister hatar vårt
land på grund av våra värderingar, inte därför
att vi kränker dem”.
Det var inte en kollision mellan två män utan mellan
två världar. Mitt under den värsta ekonomiska
krisen på drygt 70 år och bara drygt fyra månader
efter regeringsskiftet bråkar man i Amerika om vilket som
är den rätta säkerhetspolitiken i terrorismens
tidevarv.
Här ställs obevekliga frågor, som européerna
inte skulle våga tänka ens. Kan man rättfärdiga
statligt sanktionerad tortyr, och behövs det särskilda
regler i särskilda tider? Var det Bushs största fel
att han permanentade undantagsreglerna? Eller har puristerna rätt,
när de påstår att man inte kan försvara
de demokratiska och rättsstatliga idealen genom att åsidosätta
dem?
Obamas löfte att stänga fånglägret i Guantánamo
på Kuba och de konservativas kraftfulla protester har splittrat
nationen på nytt.
Den långa skuggan av företrädaren George Bush,
som började två krig, lämnade ett internationellt
isolerat USA efter sig och skapade en ångestfylld stämning
i landet, faller tillbaka på Barack Obama.
USAs 44:e president har fått stora bekymmer. En ohelig
men mäktig allians av säkerhetsagenter och republikaner
har sammansvurit sig mot presidenten, åtminstone verkar
det så.
Samma dag som den stora tortyrdebatten ägde rum dök
en rapport från FBI upp som av en tillfällighet. Rapporten
konstaterade att en av sju frigivna fångar från Guantánamo
har återfallit i brott. Och i New York grep FBI kvällen
före debatten flera misstänkta terrorister, som planerade
attentat mot två judiska församlingar och en militär
flygplats.
Det överraskande den senaste veckan är inte spärrelden
mot Obama utan hans motståndares framgångar. Stämningen
i Amerika har förändrats – först ute i landet
och till slut även i kongressen.
Det var framför allt demokratiska senatorer som svek Barack
Obama när de inte godkände medel till Guantánamos
stängning. Av 96 senatorer röstade 90 nej.
I det stora slaget mellan rädsla och civilkurage har rädslan
åter fått överhanden. ”Obama attackeras
från alla håll och kanter”, sammanfattade CNNs
kommentator, Wolf Blitzer, det aktuella läget.
Presidentens partivänner har plötsligt insett att internerna
på Guantánamo, efter lägrets stängning,
skulle kunna komma att placeras i fånganstalter i deras
egna valkretsar. Och nu är de demokratiska politikerna mindre
rädda för terroristerna än för protester från
väljarna, som förmodligen inte gillar tanken på
grannar från Guantánamo.
En inspärrad terrorist skulle kunna göra staden där
han finns till måltavla för al-Qaida, befarar medborgarna.
Och även om det inte händer något finns en risk
för att ett terroristfängelse sänker fastighetspriserna
i sitt grannskap. Två tredjedelar av alla amerikaner äger
sina bostäder.
I juni 2007 vände sig 140 av ledamöterna i kongressens
representanthus i en skrivelse till president Bush med ett krav
på att Guantánamo skulle stängas snarast. Den
som vid denna tidpunkt ville fiska väljarröster gjorde
klokt i att företräda de mänskliga rättigheternas
sak.
”Om jag anser att Guantánamo ska stängas? Det
kan ni ge er katten på!”, dundrade demokraten David
Obey från Wisconsin, som vid detta tillfälle var ordförande
för budgetutskottet.
Då kostade det inget att vara modig. Men nu leder Obey på
nytt motståndskampen, skillnaden är bara att han nu
motsätter sig stängningen av Guantánamo. Vid
sin sida har han bl a senatens viktigaste demokratiska ledamot,
Harry Reid.
Demokraternas majoritetsledare i senaten vill naturligtvis
stå på majoritetens sida. På så sätt
ger han motståndet mot Guantánamos stängning
politisk tyngd: ”Vi kommer inte att gå vidare med denna
sak utan en omfattande och ansvarsfull plan för internernas
framtid”, sade han för en tid sedan. Denna plan har
Obama inte presenterat ännu.
Men om alla ändå kommer överens om att Guantánamo
måste stängas, bara det inte belastar deras egna valkretsar,
då aktualiseras frågan om hur det ska gå till.
Obamas handlingsutrymme krymper för varje nytt krav från
de folkvalda. Hans tal i Nationalarkivet, som kommer att fängsla
studenter och professorer i årtionden framöver på
grund av dess lidelsefulla, rättstatliga budskap, gav inte
Obama några pluspoäng precis i maktkampen i Washington.
Det finstilta intresserar amerikanerna mycket mer än Obamas
kloka tankar. Dagligen diskuteras nya platser, där de misstänkta
terroristerna skulle kunna placeras, och varje plats som nämns
framkallar allergiska försvarsreaktioner.
Förutom Fort Leavenworth i Kansas nämns militärfängelset
i Charleston i South Carolina, som anses vara extremt rymningssäkert.
Där finns gott om plats, men borgmästaren i staden befarar
sjunkande huspriser om fångarna skulle komma till Charleston.
Ett alternativ är högsäkerhetsfängelset i
Florence i Colorado, där Ramzi Ahmed Yussuf sitter. Han är
brorson till Khalid Shejk Mohammed (”hjärnan” bakom
elfte september) och var ansvarig för attacken mot World
Trade Center i New York 1993.
För en tid sedan ryktades det att regeringen överväger
att bygga en helt ny anstalt någonstans i den amerikanska
öknen. Detta tillbakavisades dock omgående av Obamas
rådgivare, David Axelrod.
Guantánamo Bay – ett sorgligt kapitel i Bushregeringens
historia – kan i värsta fall bli ett stort bekymmer
för Obama under hans första år.
Exakt 240 interner finns kvar på Kuba. Från början
var de 779. För närvarande pågår en renovering
av lägret. Fångarna betraktar förvånat hantverkare
och byggare, som sätter upp nya stängsel runt fotbollsplanerna.
Förhållandena i fånglägret ska bli bättre.
Men Guantánamo kommer trots uppsnyggning att för alltid
vara en skamfläck i den amerikanska historien. Bilderna därifrån
blev symboler för en rättslös plats, som USA beviljade
sig självt i antiterrorkrigets namn.
USAs högsta domstol deklarerade i och för sig i juni
2006 att de inrättade militärdomstolarna stred mot den
amerikanska författningen, men kort därefter godkände
kongressen en ny lag, som legaliserade domstolarna.
Nu överväger till och med Obama att aktivera domstolarna
igen om än med större rättssäkerhet för
de åtalade. Hur myndigheterna ska hantera personer, som
anses vara brandfarliga också av hans egen regering, vet
han inte riktigt än. ”Det är den svåraste
uppgiften”, erkände presidenten och funderade högt
på ett system med förebyggande häktning utan åtal
– något som sticker i ögonen på alla medborgarrättsorganisationer.
Slaget om de amerikanska värderingarna i krigstid börjar
egentligen nu. Obama har understrukit att han har svurit en ed
att respektera författningen, och med en blick mot svekfulla
partikamrater tillfogade han med hotfull underton: ”och det
har kongressen också”.
De konservativa i kongressen gläder sig under tiden åt
sin triumf. Den gamle kämpen Dick Cheney hyllades som räddaren
av det demoraliserade och splittrade republikanska partiet. Han
dominerar debatten och kommer sakta men säkert att förvandla
Obama ”till en lightversion av Bush”, hävdar den
f d presidentkandidaten Pat Buchanan.
President Obama vill så fort som möjligt sätta
punkt för den debatt, som han som kandidat underblåste.
Men det vill inte Cheney. ”De kommande åren är
det mycket som hänger på hur väl presidenten förstår
sin företrädares säkerhetspolitik”, sade Cheney
lite kryptiskt. Men han sade ingenting om att det på sin
tid fanns många republikanska politiker i hans egna led,
som var mycket kritiska mot hans och Bushs överdrifter i
kriget mot terrorismen.
”Jag är inte intresserad av att ägna mig åt
analyser av de gångna åtta årens politik”,
svarade Obama. ”Det distraherar och kostar energi”.
Men Cheney brinner av energi – och han har all tid i världen.
© 2009 TEMPUS/Der Spiegel
