Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

 Tempus
2007 v 46

Tidskriften

tidigare veckor: 
01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 
36 37 38 39 40 41 42 43 44 45

USA försöker vinna över Ryssland på sin sida

Missilförsvar, nedrustningsavtal, sanktioner mot Iran och Kosovos status är frågor som splittrar USA och Ryssland. Washington hoppas att en kompromiss här och en eftergift där skall bryta dödlägen och förhindra blockeringar.

Amerika är berett att göra eftergifter gentemot Ryssland när det gäller avtalet om konventionella styrkor i Europa för att få Moskva att bli mer flexibelt i fråga om Kosovo och Iran.

Eftergifterna ingår i ett innehållsrikt paket, med vilket Washington försöker krossa Moskvas motstånd mot Kosovos självständighet och få den ryska ledningen att stödja USAs nya sanktioner mot Iran.
Tiden håller på att rinna ut för en uppgörelse om Kosovo – deadline för en överenskommelse mellan Serbien och Kosovos albanska majoritet är 10 december – och den amerikanska regeringen anser det viktigt att få fler länder, inte minst Ryssland, att stödja sanktionerna mot Iran.
En källa till oro för både USA och Europa är ryssarnas hot att bryta Avtalet om konventionella styrkor i Europa, som har ansetts vara en hörnsten i Europas säkerhet ända sedan det kalla krigets slut. President Vladimir Putin nämnde att Moskva kan komma att bryta avtalet som svar på USAs planer att placera ett antimissilsystem i Polen och Tjeckien. Systemet är, enligt Washington, tänkt som ett skydd mot attacker från Iran.

”De baltiska staterna och länderna i Östeuropa oroas av att USA försöker köpslå med Putin”, säger Tomas Valesek, utrikes- och försvarspolitisk expert hos Center för europeisk reform i London.
”Dessa länder befarar att Putins aptit bara blir större och större ju mer man ger honom”, tillägger Valesek. ”Han skulle kunna utnyttja sådana uppgörelser för att stärka sitt eget inflytande ytterligare i exempelvis Georgien och Moldavien. Varje tanke på en stor uppgörelse mellan USA och Ryssland får de forna länderna i östblocket att rygga tillbaka”.
En högt uppsatt NATO-diplomat, som vill vara anonym, säger: ”Amerika är desperat i sin jakt på förslag som kan få Ryssland att stödja USAs linje när det gäller Kosovo och Iran, men det vill också rädda nedrustningsavtalet. Frågan är om Ryssland samt några av de mindre NATO-länderna är beredda att acceptera kompromissen”.

Bushs administration antydde till ryssarna för några veckor sedan att Moskva skulle kunna få samarbeta när det gäller missilförsvaret och att ett liknande ryskt system i Azerbajdzjan skulle kunna kopplas till det amerikanska projektet. Putin avböjde erbjudandet.
Om Moskva inte ger med sig i fråga om Kosovo kommer USA och de flesta av Europas länder förmodligen att erkänna Kosovos självständighet ändå. Det skulle kunna göra Balkan ännu mera instabilt, försämra relationerna med Moskva och leda till ett rysk-kinesiskt veto i FNs säkerhetsråd mot nya sanktioner mot Iran, påpekar diplomater.
Putin har hotat med att lämna avtalet om konventionella vapen i Europa 12 december om inte avtalets 56 undertecknare ratificerar tillägg, som förhandlades fram 1999. Bland de 56 finns USA, Kanada och flera länder i Europa och Centralasien som tillhör Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE.

Avtalet, som trädde i kraft 1992, har fyra viktiga beståndsdelar. Konventionella markstyrkor begränsas storleksmässigt och geografiskt; länder måste meddela varandra när de genomför vissa specialövningar eller trupprörelser; reducering av styrkor och vapen skall verifieras av utomstående; och antalet soldater och vapen som ett land får placera nära yttre gräns begränsas för att minska risken för överraskningsanfall.
Daniel Fried, som är biträdande amerikansk utrikesminister för europeiska frågor, sade för en tid sedan till NATOs ambassadörer att Bush-administrationen hade ”lagt fram några nya idéer på bordet” i samband med försvarsminister Robert Gates besök i Moskva i mitten av oktober. Fried sade att idéerna syftade till att ”bryta dödläget som har blockerat ratificeringen av CFE-avtalet”, men han ville inte avslöja några detaljer.
”Ryssarna har sagt att idéerna är intressanta och att de fungerar som utgångspunkt. Vi hoppas på intensiv diplomati och positiva resultat före 12 december”.

Biträdande lettiske utrikesministern, Zygimantas Pavilionis, konstaterar: ”Det är naturligtvis väldigt viktigt att vi för en dialog om avtalet med Ryssland. Men med all respekt för dialog vore det ännu bättre om våra amerikanska vänner och EU som helhet kunde ägna lite mer uppmärksamhet åt det som händer i Rysslands grannskap de närmaste månaderna. Globala frågor, som dominerar dagordningen, kan avleda uppmärksamheten från Rysslands verkliga intressen i närområdet”.
Estlands utrikesdepartement meddelade i början av veckan att det ansluter sig till CFE-avtalet bara under förutsättning att det har ratificerats av alla undertecknare och därefter öppnats för nya medlemmar.

Ryssland gick 1999 med på att dra tillbaka sina återstående styrkor i Georgien och Moldavien, som båda är f d sovjetrepubliker. Moskva har fullbordat reträtten från Georgien, men det har fortfarande både soldater och utrustning kvar i Transdjnestr i Moldavien. Det är anledningen till att de flesta länder har vägrat att ratificera tilläggen till avtalet.
Ryssland har ställt egna villkor för att dra sig tillbaka från Moldavien. Det har sagt till OSSE, som ansvarar för att CFE-avtalet efterlevs, att medlemmarna först måste ratificera avtalen inklusive tilläggen och att de baltiska staterna måste ansluta sig till avtalet.
Ryssland hävdar att de baltiska staterna fortfarande är fria att flytta och placera soldater och utrustning varthelst de vill, vilket kan utgöra ett hot mot ryska intressen trots att dessa länder har mycket små arméer och flygvapen.
De baltiska länderna utgör, enligt Moskva, ett stort hot mot Ryssland, eftersom de är med i NATO, som kan göra vad det vill på deras territorier.
Rysslands andra klagomål är att väst inte har moderniserat avtalet och anpassat det till det faktum att Rysslands gränser har ändrats sedan Sovjetunionens kollaps 1991.
JUDY DEMPSEY
Berlin
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune