Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
BERNARD ZAND
Kairo
Fronten rycker närmare, varningssirenerna ljuder allt högre
- och för ett par veckor sedan kolliderade kulturerna på
den österrikiska landsbygden.
I en liten stad nära Graz drog Susanne Winter, jurist, tandsköterska
och borgmästarkandidat, ut i fält för Österrikiska
frihetspartiet (FPÖ). Islam, sade hon, ”hör hemma
i de efterblivna länder där religionen uppstod, på
andra sidan Medelhavet”. Hon påstod vidare att en ”islamisk
tsunami” var i antågande och att profeten Muhammed
enligt dagens mått var en pedofil och att han hade skrivit
Koranen ”under epileptiska anfall”.
En orolig undran i det lugna och trygga Österrike är
om den motsatta sidan gör något. Den gjorde i alla
fall ingenting efter mordet på den holländske filmaren
Theo van Gogh 2004, eller efter bråket om Mohammedkarikatyrerna
eller påvens kontroversiella tal hösten 2006. En tvivelaktig
hatvideo dök visserligen upp på internet, och turiska
tidningar talade om ”förhatliga aggressioner” mot
profeten, men det förekom inga massprotester, inga brinnande
anföranden och inga döda. Muslimerna i Österrike
fördömde provinspolitikern Winters ”oerhörda”
uttalanden, men lanserade samtidigt en charmoffensiv och ”öppet
hus” i moskéerna.
Har de förnuftiga ens en chans att göra sig hörda?
Finns det en dialog mellan kulturerna? Eller har det sedan attentaten
11 september uppstått så orubbliga fiendebilder att
vidare diskussion är överflödig?
Världsekonomiskt forum i Davos i Schweiz i förra
veckan presenterade en undersökning om förhållandet
mellan Islam och västvärlden, och det var den hittills
utförligaste undersökningen i sitt slag.
Rektorn för Georgetownuniversitet i Washington har ställt
samman undersökningen, och bland medarbetarna märks
illustra personer som prinsessan Lolowah, dotter till Saudiarabiens
f d kung Faisal, Israels utrikesminister, Zipi Livni och Norges
kronprins Håkon. Opinionsundersökningsinstitutet Gallup
har frågat muslimer och icke-muslimer i 21 länder;
analytiker hos institutet Media Tenos i Schweiz undersökte
hur tidningar, tidskrifter och tv i 24 länder rapporterar
om den egna kulturen och ”den andra”.
Resultatet är rikt på fakta och överraskningar,
även om huvudtesen i undersökningen var väntad:
”Klyftan mellan Islam och väst är djup”, skriver
Klaus Schwab, grundare och ordförande i Världsekonomiskt
forum. ”Optimismen lyser med sin frånvaro”.
I ett komplicerat index, där 100 är högsta betyg,
ligger genomsnittsvärdet för alla undersökta länder
på 37.
Bara i två stater avviker majoriteten från uppfattningen
att förhållandet mellan muslimer och icke-muslimer
försämras kontinuerligt. Dessa länder är,
vilket överraskar, Bangladesh och Pakistan.
Bangladesh demonstrerar därmed något som undersökningen
ger talrika belägg för, nämligen att verkligheten
och uppfattningen av verkligheten är två vitt skilda
ting. 62 procent av befolkningen i ett av världens fattigaste
länder är nöjda med sin levnadsstandard; i det
mycket rikare Rumänien är andelen nöjda bara 37
procent.
Ett minst lika oväntat resultat gav frågan om kulturernas
umgänge med varandra. En tydlig majoritet i alla europeiska
stater ser ”en utökad interaktion mellan väst och
den muslimska världen” som ett hot: 79 procent i Danmark,
68 i Spanien, 67 i Italien och Nederländerna. Antagandet
att israeler och amerikaner känner sig minst lika hotade
ligger lika nära som det är felaktigt. 70 procent av
amerikanerna och 56 procent av israelerna förordar mera interaktion
– något som emellertid majoriteter i Egypten, de palestinska
områdena, Turkiet och Iran motsätter sig.
Varför är just européerna så rädda
för kontakt? Undersökningens författare tror att
den omfattande invandringen från islamiska länder är
en del av förklaringen, eftersom många européer
tror att Islam hotar Europas kulturella identitet. Många
européer befarar att Europa ”islamiseras avsiktligt”
eller ”invaderas av Islam”.
Många muslimer klagar å andra sidan på att västerlänningar
inte respekterar den islamiska världen. Detta intryck bekräftas
i undersökningen. Majoriteter i Palestina (84 procent) och
Egypten (80 procent) – större än i Iran –
anser att väst brister i respekt. Européer och amerikaner
tenderar till och med att hålla med om detta.
Men hur förhåller det sig med muslimernas respekt för
väst? Här går åsikterna mera isär.
Muslimerna, med undantag för turkarna, anser sig respektera
västerlänningar i fråga om allt, men västerlänningarna
delar inte denna åsikt alls. 82 procent av amerikanerna,
stora majoriteter i Europa och 73 procent av israelerna känner
sig ringaktade.
En förklaring till diskrepansen kan vara att västerlänningar
tolkar det dramatiskt minskade förtroendet för amerikansk
utrikespolitik de senaste åren som ett generellt avståndstagande
från västerländska värderingar. 71 procent
av saudierna förknippar ordet ”hänsynslös”
med USA men bara tre procent med Frankrike. Dessutom kräver
muslimer av sina egna regeringar att de skall anamma västerländska
koncept som yttrande- och pressfrihet även om de tolkar dessa
rättigheter annorlunda, vilket bl a karikatyrkriget på
våren 2006 visade.
Vem bär skulden för att verkligheten och uppfattningen
om denna skiljer sig så markant? Är det den som beskriver
verkligheten, d v s medierna? Ett centralt påstående
i undersökningen lyder: ”Medierna i den muslimska världen
rapporterar mer negativt om individer och grupper i länder
med kristen, judisk eller annan icke-muslimsk dominans”.
Det omvända gäller också om än i mindre omfattning.
Denna ojämlikhet i mediernas rapportering är tydlig
i reportage om politiska organisationer som libanesiska Hizbollah
eller enskilda ledare som Irans president, Mahmoud Ahmadinejad
eller den f d brittiske premiärminister, Tony Blair. Andelen
negativa reportage om Hizbollah i den islamiska världen var
6,8 procent jämfört med 22 procent i västerländska
medier. Ahmadinejad höjs till skyarna i de iranska medierna,
vilket gör honom till den mest lovordade av alla politiska
ledare överallt. I den andra änden av skalan finns Tony
Blair, som inte bara kritiserades av alla iranska medier utan
också många brittiska. Sammanlagt blir Tony Blairs
image sämre än Usama bin Ladins.
Den mest omskrivne ledaren är USAs president George Bush.
De västerländska medierna förhåller sig relativt
neutrala (11,9 procent negativa utlåtanden), medan muslimska
medier är mer negativa (27 procent). Undersökningen
innehåller emellertid också en överraskning till
Vita huset: det enda land där rapporteringen om Bush var
mer balanserad än i USA var Saudiarabien, ett rön som
emellertid måste förenas med påpekandet att undersökningen
inte befattar sig med den statliga kontrollen över medierna
i länderna i Mellanöstern.
De breda trenderna i det aktuella förhållandet mellan
väst och Islam är fulla med motsättningar, enligt
undersökningen, som inte heller ger några ledtrådar
när det gäller enskilda händelsers följder
för samexistensen mellan muslimer och icke-muslimer.
Ännu en provokation inträffade i förra veckan
när den nederländske parlamentarikerna Geert Wilders
offentliggjorde en tio minuter lång filmpamflett mot Islam,
en religion, som enligt Wilders, ”inte kommer att ha moderniserats
ens om flera tusen år”.
Filmen som Theo van Gogh offentliggjorde 2004 var inte mycket
längre än Wilders. Den hette Underkastelse och den visade
bl a koranverser på naken kvinnohud. En kort tid senare
mördades van Gogh på öppen gata, och uppståndelsen
och våldsamheter i mordets kölvatten visade hur explosivt
kulturkriget kan vara.
Förra veckan förberedde sig polis, politiker och underrättelsetjänst
på sammanstötningar. ”Rena rama provokationen”,
klagade polischefen i Amsterdam, Bernard Welten. Wilders sade
bara att hans avsikt inte var att framkalla oroligheter, men tillade
han: ”Några av de där typerna är väldigt
lättretade”.
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel
