Tempus 2008 v 06

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03 04 05

Den som gapar över mycket …

Kurdernas inflytande minskar i takt med att arabernas irritation växer.

ALISSA J RUBIN
Bagdad
Den kurdiska minoriteten i Irak har haft oproportionerligt stort inflytande på landets politik ända sedan Saddam Hussein störtades 2003. Men på senare tid verkar det som om deras makt minskar samtidigt som motsättningarna mellan kurderna och landets araber fördjupas, vilket väcker farhågor om en ny spricka vid sidan av den mellan sunniter och shiiter.

Ständigt skakig centralregering

Kurderna, som huvudsakligen är sunniter men inte araber, har lojalt hållit centralregeringen under armarna, bl a nyligen när premiärminister Nuri Kamal al-Maliki saknade majoritetens stöd i parlamentet. Med sinne för politik, nära band till amerikanerna och utvecklad förmåga att leda statliga institutioner har kurderna skaffat sig en mycket stark ställning i Irak. Detta har gjort det möjligt för dem att mer eller mindre diktera villkoren i Iraks författning, som ger dem långtgående regional autonomi och betydande rättigheter i exploateringen av landets oljetillgångar.
Men nu har kurderna börjat föra en politik, som irriterar Iraks andra fraktioner. Kurdernas försök at ta kontroll över den oljerika staden Kirkuk och lägga beslag på en större andel av de nationella tillgångarna har fått sunniter och shiiter i Malikis regering ett opponera mot kurdernas krav.
För USAs del är kurdernas minskade inflytande en del av det större problemet med politiska motsättningar, som hämmar Amerikas arbete med att bygga en fungerande regering i Irak. Flera olika partier lyckas ofta enas i speciella frågor, men de förmår inte bilda den sorts varaktiga allianser, som behövs för att styra ett land effektivt.

Kurderna vill ha större territorium

Kurderna, som traditionellt är Amerikavänliga, var naturliga allierade för USA. Men nu tvingas amerikanerna allt oftare välja mellan kurderna, som de länge har stött och skyddat, och Iraks araber, vars regering USA hjälpte till att skapa.
En viktig shiitisk grupp, Islamiska högsta rådet, har inte tagit ställning offentligt, men ledande personer i gruppen har riktat öppen kritik mot kurderna. Andra, som uttrycker frustration, är ledande parlamentariker och den framträdande shiitiske politikern Hussain al-Shahristani, som är Iraks oljeminister. Han hävdar att kurdiska oljekontrakt med utländska företag är olagliga.
Ledaren för Islamiska högsta rådet, Human Hamoudi, säger: ”Kurderna är inte längre tyngden på vågen”, varmed han hänvisar till det som skapar balans. ”Kurderna är inte så mäktiga längre”, tillägger han.
Oberoende bedömare stödjer denna slutsats. ”Det råder en stark känsla av att kurderna har gått för långt”, säger Joost Hiltermann hos Internationella krisgruppen (CG) i Istanbul.
”Kurderna har drömt om självständighet länge, och de försöker utnyttja rådande förhållanden för att utvidga sin territoriella kontroll och auktoriteten inom detta territorium. De har lyckats bra när det gäller auktoritet men mindre bra i fråga om territorium”, säger Hiltermann. ”Nu riskerar de restriktioner”.

Kirkuks status är omstritt

Missnöjet med kurderna hotar att undergräva mycket av det som de har uppnått i fråga om politiskt inflytande och att överskugga den mycket djupare klyftan mellan sunniter och shiamuslimer i Irak, åtminstone tillfälligt.
Kurdernas överdrifter får sunniter och shiiter att förenas mot dem, vilket stärker Malikis ställning trots utbredda tvivel på hans förmåga att regera effektivt. Spänningarna mellan kurder och araber skulle till och med kunna få den centrala regeringen att ytterligare skjuta upp en planerad folkomröstning om huruvida Kirkuk skall ingå i kurdernas halvautonoma region.
”Regeringen fick starkt stöd när den nekade att tillmötesgå kurdernas uppblåsta krav”, säger Jaber Habeeb, som är oberoende shiitisk ledamot i parlamentet och professor i statskunskap vid universitetet i Bagdad. För att utnyttja detta stöd, som säkert bara är tillfälligt, borde regeringen agera snabbt för att förbättra el- och vattenförsörjning och andra grundläggande samhällstjänster, påpekar Habeeb.

Ingen folkräkning

Kurderna var i flera decennier involverade i en maktkamp mot sunniaraberna, senast mot Saddam Hussein. Denna kamp ledde till Husseinregimens Anfalkampanj, som tog livet av 180 000 kurder och förstörde 2 000 kurdiska byar, enligt kurdisk historieskrivning.
USA och dess allierade inrättade en flygförbudszon över kudiskt område efter Kuwaitkriget 1991, och området har sedan dess utvecklats väl ekonomiskt. Medan stora delar av Irak har drabbats av våld sedan 2003 har Kurdistan varit anmärkningsvärt fredligt, vilket har lett till investeringar från utlandet och en byggboom i den största staden, Erbil. Mot denna bakgrund uppfattas kurdernas försök att införliva också Kirkuk i den halvautonoma regionen som girighet av araberna.
Parlamentet signalerade nyligen sitt missnöje genom att vägra godkänna förslaget till ny budget, därför att det gav kurderna 17 procent av statens totala intäkter, vilket enligt många ledamöter var mer än vad de ska ha baserat på deras andel av befolkningen.
Eftersom Irak inte har haft någon folkräkning på flera decennier är det omöjligt att veta hur många kurderna är. En del kurdiska ledare påstår att de utgör 23 procent, en del araber hävdar att kurderna bara utgör 13 procent.

Peshmerga i frontlinjen

Kurderna tros också samla in miljontals dollar i tull på importerade produkter, men de skickar varken pengar eller redogörelser för intäkterna till Bagdad, enligt Internationella valutafonden (IMF).
Ledamöterna i parlamentet irriterar sig också på att kurderna vill att Bagdad ska betala löner till deras milis, peshmerga, ur försvarsministeriets budget. Peshmerga opererar framför allt i Kurdistan och tjänar inte landet i övrigt.
Men kurderna framhåller att peshmerga kommer att stå i frontlinjen i händelse av en invasion, vilket är ett verkligt hot i kurdernas ögon, eftersom Turkiet för inte så länge sedan hotade att utrota rebellorganisationen Kurdistanska arbetarpartiet (PKK). PKK har lanserat många attacker mot Turkiet över gränsen.

Oönskade motsättningar

Det kanske mest irriterande för Iraks araber är att kurderna vägrar att annullera oljekontrakten, som de har undertecknat med utländska företag. Araberna anser att bara centralregeringen har auktoritet att teckna kontrakt med utländska intressenter även om den ska göra det i samråd med berörda regioner.
Men kurderna beskyller centralregeringen för att förhala en planerad oljelag, som ska reglera oljeutvinningen, och de anser sig inte kunna vänta med exploatering och utveckling längre, enligt Ros Shawees, f d vicepresident i Irak och sändebud i Bagdad för Massoud Barzani, som är president i Kurdistans regionala regering.
Kurderna erkänner att de oroas av motståndet som de börja möta från araberna, även om de inte anser sig ha spelat för högt. ”Det är viktigt att motviljan mot oss och vår politik begränsas till ett minimum”, säger Shawees. ”Vi måste övertyga resten av irakierna om att den kurdiska regionen inte bara ställer krav och lägger beslag på tillgångar utan att vår region är ett mönster för alla regioner och kan gynna hela landet”.
Men den irakiska budgeten har ännu inte godkänts, oljelagen och beslut om resursernas fördelning ligger på hyllan, och den nya sprickan i irakisk politik är otäckt tydlig.
© 2008 TEMPUS/The New York Times