Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
DAVID ROHDE och CARLOTTA GALL
Islamabad
I slutet av november tog general Ashfaq Pervez Kayani befäl
över Pakistans armé när landets långvarige
militärregent, Pervez Musharraf, avgick från posten
som arméchef och blev civil president. När detta skedde
blev Kayani, som är en av Musharrafs skyddslingar, en av
Pakistans mäktigaste personer.
Den pakistanska armén har dominerat landet i decennier,
och arméchefen har enormt stort inflytande. Med tiden,
i takt med att Kayani tar ett allt fastare grepp om armén,
kommer han sannolikt att bli mäktigare än till och med
självaste Musharraf.
Kayani kommer gradvis att axla högste chefens roll,
säger den politiske bedömaren och f d generalen Talat
Masood. Kayani får den reella kontrollen över
hela militären.
Men de närmaste veckorna kommer Kayanis lojaliteter
och kompetens att utsättas för hårda prov.
De två civila politiska partier som opponerar mot Musharraf
hotar med att iscensätta gatudemonstrationer i hela landet
om Musharrafs parti vinner det uppskjutna presidentvalet, som
kommer att äga rum 18 februari.
Partierna anklagar redan Musharraf, som är mycket impopulär
enligt alla opinionsmätningar, för att försöka
manipulera valen. Om demonstrationer bryter ut måste Kayani
bestämma om hans soldater skall stoppa dem eller inte.
Hans beslut blir avgörande för vem som styr i Pakistan,
enligt både pakistanska och amerikanska bedömare. Beslutet
kan också vara avgörande för om oroligheter och
tumult blir ännu mer omfattande.
Bedömare räknar med att Kayani kommer att vara lojal
mot Musharraf till en viss gräns, men de tror inte att han
kommer att stödja Musharraf om dennes handlingar kan misstänkas
skada armén. Han är lojal så länge
Musharraf är en tillgång för armén,
säger Pakistanexperten Bruce Riedel, f d medarbetare i CIA
och Vita huset.
Kayani har imponerat på amerikanska militärer och
underrättelseexperter som en mycket yrkesskicklig, västorienterad
moderat person med få politiska ambitioner. Men upphöjningen
till arméchef väcker ofta politiska ambitioner, enligt
erfarenheten.
Musharraf ansågs inte ha några politiska ambitioner
när han blev arméchef 1998. Ett år senare ledde
han en kupp och påbörjade sina hittills åtta
år vid makten.
Kayani har blivit allt betydelsefullare för administrationen
i Washington i takt med att instabiliteten i Pakistan har tilltagit
och de politiska problemen har förvärrats. Musharrafs
beslut att införa undantagstillstånd i november betraktades
i Pakistan som ett försök från hans sida att krossa
civila motståndare och hålla sig kvar vid makten.
Samtidigt anklagar många pakistanier Musharraf för
att inte ha förmått skydda f d premiärminister
Benazir Bhutto, som mördades förra månaden. De
anser inte att regeringen hade vidtagit adekvata säkerhetsåtgärder
med tanke på hoten som riktades mot henne.
Det är svårt att utröna vad Kayani personligen
tycker och tänker. Sedan han tog ledningen för armén
har han hållit fast vid sin princip att inte ge några
intervjuer.
En av hans första åtgärder som arméchef
var att utropa 2008 till Soldatens år, vilket
ses som ett försök att höja den mycket dåliga
moralen i den pakistanska armén. Den pakistanska militären
har försökt bekämpa militanta i flera år,
och drygt tusen soldater och poliser har dödats sedan 2001.
Förra sommaren kapitulerade flera hundra soldater för
militanta, vilket väckte stor bestörtning i den pakistanska
officerskåren.
Kriget mot de upproriska verkar hopplöst. Enligt nyhetsbyrån
Associated Press meddelade en säkerhetsofficer i början
av veckan att misstänkta militanta islamister hade dödat
åtta stamledare, som var engagerade i försöken
att åstadkomma vapenvila mellan säkerhetsstyrkorna
och upproriska i nordvästra Pakistan. Männen sköts
i separata attacker på söndagen och måndagen
i Södra Waziristan, en bergig region som gränsar till
Afghanistan och där militanta, som allierade med al Qaida
och talibanerna, opererar flitigt.
Kayanis politiska initiativ som arméchef har inkluderat
gester, som tolkades som försök att lätta på
spänningarna mellan regeringen och de civila oppositionspartierna.
Efter mordet på Bhutto 27 december skickade han soldater
att lägga en krans på hennes grav, och han hade ett
personligt möte med hennes man.
Förra veckan var Kayani ordförande på generalstabens
första möte sedan han blev chef. Det var första
gången på åtta år som Musharraf inte deltog.
Det är harmoniseringen av samhälleliga, politiska,
administrativa och militära strategier som kan skapa en fredlig
och stabil miljö på sikt, sade Kayani efter generalstabsmötet.
I slutänden är det folkets vilja och folkets stöd
som är avgörande.
Utnämningen av Kayani mottogs väl bland landets officerare,
varav en del anser att Musharraf har fläckat militärens
rykte.
Kayanis karriär inkluderar flera militära utbildningsperioder
i USA. Han har utbildats vid Fort Benning i Georgia, och han tog
examen vid militärhögskolan i Fort Leavenworth i Kansas.
Han har också gått kurser vid Asia-Pacific Center
för Säkerhetsstudier i Hawaii.
Han har avstått från att alliera sig med någon
politisk grupp. Som ung officer tjänstgjorde han en kort
tid som militär rådgivare till Bhutto under hennes
första period som premiärminister i slutet på
1980-talet. Sedan dess har han hållit sig borta från
politiken.
Kayani har aldrig visat något större politiskt
intresse, säger en amerikansk officer, som har arbetat
tillsammans med Kayani och inte vill identifieras eftersom det
kan vara känsligt i Pakistans politiska klimat. Han
är en ödmjuk man som är soldat ut i fingerspetsarna.
När han i höstas utnämndes till biträdande
arméchef var hans första handling ett besök vid
fronten i stamregionen. Han tillbringade den muslimska helgdagen
Id al-Fitr med soldater, vilket fick amerikanerna att kalla honom
för en soldaternas soldat.
Den tidigare citerade högt uppsatte amerikanske officeren
tror att den pakistanska armén kommer att fungera bättre
under Kayani än under Musharraf, som ofta distraherades av
politiken, eftersom han hade dubbla roller som president och arméchef.
Eventuella militära framsteg under Kayanis ledning kan emellertid
undergrävas av fortsatt politiskt kaos, enligt pakistanska
bedömare. För att få slut på instabiliteten
måste Kayani kanske ingå en allians med Pakistans
civila politiska partier, och det skulle sätta punkt för
arméns dominans.
Om Kayani på något sätt försöker
stimulera demokratisk utveckling och står upp som demokratins
beskyddare, då kanske Pakistan har en chans, säger
bedömaren Masood.
Masood och andra experter påpekar att det är lättare
för Kayani att ingå ett avtal med de politiska partierna
än för Musharraf, som är djupt misstrodd av landets
partier. Men om Kayani gör detta måste han frivilligt
lämna ifrån sig makt, vilket ingen pakistansk ledare
har gjort under landets 60-åriga historia.
© 2008 TEMPUS/The New York Times