Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
MARION KRASKE
Ljubljana
Det är bitande kallt utomhus, men inne på ”Zvezda”
i centrala Ljubljana är det varmt och hög stämning
bland festande människor. Kvinnor i högklackade läderstövlar
och män med designerglasögon skålar med varandra,
och champagneglasen klirrar. Mitt bland alla glada människor
sitter en nätt kvinna med lysande ögon och det rödblonda
håret i svans. Det är Ursa Sefman Sojer, och det är
hon som firar invigningen av sitt nyaste kafé. Allt i ”Zvezda”
är supermodernt med ljusbruna bänkar i skinn, mörkbetsade
stolar och designade lampor. Zvezda betyder stjärnan.
Sefman är 34 år, bär svart ylleklänning
och leopardmönstrade sandaletter och en brosch med ett porträtt
av Marilyn Monroe. För åtta år sedan tog hon
steget mot ekonomiskt oberoende när hon invigde sitt första
kafé. Motiveringen då var att hon ”gillade att
baka”. Hennes specialitet är frukt- och chokladtårtor.
Hon sade upp sig från sitt jobb på en PR-byrå,
och i början arbetade hon 20 timmar per dygn. På kvällarna,
när de sista gästerna hade gått, tvättade
hon och strök dukar till nästa dag. Sedan stupade hon
i säng.
”Vi har gjort allt själva”, säger Ursa Sefman,
”men vi har också fått lön för mödan”.
Affärerna går strålande. Zvezda nr. 1 har blivit
en omtyckt träffpunkt i den sloveniska huvudstaden, och Sefman,
som nu har två barn, omsätter 800 000 euro per år.
Och nu har hon alltså öppnat ännu ett kafé.
Det finns många framgångshistorier av detta slag
i dagens Slovenien. En handlar om Igor Akrapvic, som tillverkar
avgasrör för motorcyklar några mil utanför
Ljubljana. Hans företag har utvecklats till ett av de världsledande
inom racersporten. Eller ta företaget Elan, som i gränsområdet
mellan Slovenien och Österrike tillverkar skidor och snowboard
och för några år sedan uppfann den populära
carvingskidan, som numera används av nästan alla skidfantaster
mellan Aspen och St. Moritz.
Inget annat av de f d kommunistiska länder, som blev medlemmar
i EU i maj 2004, är så dynamiskt och så målmedvetet
som Slovenien med två miljoner invånare på Alpernas
sydostsida.
Ekonomiskt går det bättre än någonsin för
det lilla landet: sex procents tillväxt 2007, enligt EU-kommissionen.
Landets 500 små och medelstora företag bidrar till
tillväxten. De exporterar vin, bildelar och läderprodukter.
Och slovenerna är flitiga investerare, framför allt
på Balkan. I Bosnien är de bland de största investerarna.
Redan på Titos tid var Jugoslaviens nordligaste delrepublik
landets ekonomiska lok. Pengar från Slovenien hjälpte
till att hålla de sydligare delrepublikerna under armarna.
Slovenien förskonades stort sett från Balkankrigen;
nästan omedelbart efter självständighetsförklaringen
1991 utkämpades strider under tio dagar mellan jugoslaviska
enheter och den slovenska armén.
Slovenien har högre levnadsstandard än Portugal, och
det ligger strax efter Grekland. Slovenerna kallas ”Balkans
tyskar” på grund av sin idoghet.
Euron finns också på plats, och det är alltså
på sin plats att Slovenien blev första nya EU-land
som fick ta över ordförandeskapet i EU-rådet.
Turister som kommer via Österrike till Slovenien för
första gången blir nästan alltid överraskade:
husen är prydligt vitkalkade och balkongerna pryds av prunkande
blommor. Längre söderut, vid Adriatiska havet, blomstrar
turistorter som Piran och Portoroz. Inte ett spår av trist
öststatlig mögellukt, som man ofta möter i andra
postsocialistiska länder.
Ljubljana, som i sekler lydde under Habsburg, är än
idag en klenod med stolt dubbelmonarkisk arkitektur. Ljubljana
betyder ”den älskade”, och staden verkar fridfull
och ung. Drygt 50 000 studerande tumlar runt vid foten av borgen,
som förr tjänade som fängelse. Ljubljana har behagligt
klimat, och till och med nu på vintern sitter invånarna
ute i det fria och dricker kaffe.
Men bilden av den fridfulla staden bedrar. Sorglösheten som
länge härskade i Slovenien är borta. Med euron
vid årets början kom också frustrationen. Priserna
på stormarknaderna klättrade snabbt uppåt –
livsmedlen har redan blivit 20 procent dyrare.
”Det är förbaskat svårt att klara livhanken”,
klagar Ingrid Dorner, som egentligen kommer från Maribor
men studerar psykologi i Ljubljana. Tack vare ett extrajobb på
restaurant förtjänar hon knappt 800 euro i månaden.
Bara bostaden kostar 300 euro. ”Pengarna rinner mellan fingrarna”,
konstaterar hon.
I slutet av november i fjol märktes missnöjet för
första gången. 70 000 personer gick ut och demonstrerade
i Ljubljana, vilket är väldigt många i ett så
litet land. Fackförbund, studerande och pensionärer
protesterade mot de stigande levnadsomkostnaderna och krävde
större rättvisa. Det var den största manifestationen
i Slovenien sedan landet blev självständigt.
Faktum är att inflationen på 5,7 procent har nått
oroväckande nivåer – inget annat euroland har
lika hög inflation.
EUs ekonomikommissionär, Joaquín Almunia, såg
sig i november manad att offentligt tillrättavisa det annars
så mönstergilla Slovenien: ”Högre inflation
än tre procent är en dålig signal till kommande
euroaspiranter!”.
Det finns annat som gör att läget för premiärminister
Janesz Jansa är allt annat än rosigt när han tar
över ordförandeskapet i EU.
I presidentvalen för en tid sedan segrade vänsterpolitikern
Danilo Türk, en erfaren diplomat som under sex år var
FN-ledaren Kofi Annans högra hand. Regeringens favorit, Lojze
Peterle, kom på andra plats. ”Valutgången är
en tankeväckande signal till Jansas kabinett”, säger
Balkanexperten Vedran Dzihic i Wien. ”Bilden av den duktiga
mönstereleven behöver korrigeras lite grann”.
När Jansa i slutet av november väckte en förtroendefråga
i parlamentet var det framför allt en demonstrativ handling.
Majoriteten av ledamöterna röstade som väntat på
honom, men inrikespolitiskt har regeringschefen en annan strid
att utkämpa. 571 journalister skickade skrev nyligen en petition
i vilken de kritiserar regeringen hårt för inskränkningar
i pressfriheten och politiska påtryckningar. Ett liknande
brev skickades i höstas till ett antal tidningar och pressbyråer
i hela Europa.
Medan regeringschefen talar om en kampanj som har iscensatts av
oppositionen och beskyller de uppnosiga journalisterna för
förräderi är det många som tycker att journalisternas
protester är berättigade, däribland Blaz Zgaga.
Denne 34-åring är det slovenska medielandskapets Robin
Hood, och han är en av
Petitionens två initiativtagare.
Zgaga sitter i tjock yllemössa täckjacka utanför
sin stamlokal i centrala Ljubljana. Han berättar om sitt
arbete på tidningen Vecer, där han i många år
har rapporterat om den hemliga polisens aktiviteter och skandaler.
Men i fjol försvann allt oftare regimkritiska avsnitt ur
hans texter, och till slut fick han mindre känsliga uppdrag.
För hans del är grävande journalistik uteslutet
just nu, säger han. ”Man fryser ut mig”.
Det är ingen tillfällighet, enligt Brankica Petkovic,
som bevakar det slovenska medieklimatet för Peace Institutes
räkning. Unga, kritiska journalister censureras och degraderas
allt oftare, ovälkomna reportage utesluts och ledande redaktörer
i tidningarna och etermedierna byts ut mot regimtrogna anhängare.
”Regeringens press på medierna är mycket subtil”,
säger Petkovic.
Statligt kontrollerade företag som Telekom och Mobitel upphörde
utan förklaring att annonsera i tidskriften Mladina, berättar
chefredaktören Grega Repovz. Bara i fjol gjorde hans tidning
en förlust på flera hundra tusen euro, vilket sannolikt
beror på ett antal regeringskritiska artiklar.
Kritiker hävdar att Janesz Jansa är det verkliga problemet.
Denne f d journalist, som på 1980-talet var engagerad i
det kommunistiska ungdomsförbundet och efter omvälvningen
blev auktoritärt konservativ, har bara ett enda mål,
påstår den ansedda slovenska filosofen Spomenka Hribar:
”Att staten skall kontrollera allt”.
Många slovener hoppas därför att EU-ordförandeskapet
framför allt skall bli en puff för mera demokrati.
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel
