Tempus 2008 v 10

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03 04 05 06 07 08 09

Vinslott kan bli vinstlott

Många anrika vinslott i Bordeaux dras med ekonomiska bekymmer. Välbeställda entreprenörer från andra sidan jorden kommer som räddande änglar.

JOHN TAGLIABUE
St.-Martin-du-Puy, Frankrike
Slottsgården under det vackert förfallna 1400-talstornet och den njurformade, stenkantade dammen väckte Cheng Haiyans intresse. ”Kinesiskan föll för dammen och dess oregelbundna form”, berättar Bruno Roussy, som är affärskompanjon med familjen Cheng. ”Kineser tror att onda andar ogillar oregelbundna linjer, de är verkligen mycket vidskepliga”.
Dammen, slottsgården och tornet tillhör det 500 år gamla slottet Latour-Laguens, som ligger i en vinodlande by med flera hundra invånare i sydöstra Bordeaux. Vidskeplig eller inte, den 28-åriga Cheng, som är dotter till den superrike kinesiske affärsmannen Cheng Zuochang, köpte slottet i januari för omkring tre miljoner dollar. Det var nog första gången som ett vinslott i den förnäma Bordeauxregionen såldes till en kinesisk medborgare.

Chengs enorma handelsimperium importerar redan viner till Kina från Australien, Italien och Sydafrika. När han köpte slottet Latour-Laguens köpte han inte bara vin utan också anseende.
”Han insåg att han inte hade någon trovärdighet på vinområdet och att det som behövdes var ett franskt vinslott, en plats där vinet har sina rötter”, berättar kompanjonen Roussy, som delar sin tid mellan Bordeaux och Kina och som träffade Cheng via en ömsesidig vän.
Familjen Chengs slottsköp avslöjar en hel del om vintillverkningens tillstånd i Bordeaux. Det bekräftar också att vinsektorn har globaliserats på senare år.

I sökandet efter drömslottet visades familjen Cheng ett trettiotal tillgängliga egendomar i Bordeaux, berättar fastighetsmäklaren Daniel Carmagnat, vars företag specialiserar sig på vinslott. ”Dottern Cheng tog en mängd fotografier och ringde hela tiden till Kina. När hon fick se Latour-Laguens föll hon direkt”.
Château Latour-Laguens, som inte ska förväxlas med Château Latour, påminner om många av de övriga 30 objekten. Ägaren, Serge Laguens, ärvde slott och marker (150 tunnland) av sin far, som köpte egendomen strax efter andra världskriget.
Slottets vinodlingar, med druvorna cabernet sauvignon, merlot, sauvignon blanc och cabernet franc, producerade rött, vitt och rosé, varav merparten såldes i parti och en liten del i flaskor.
Men marknaden för mellanklassviner, som är specialiteten i denna del av Bordeaux – Entre-Deux-Mers, därför att den omringas av floderna Dordogne och Garonne – har krympt de senaste åren. Regionen möter hård konkurrens från Kalifornien, Australien, Sydafrika och Chile.

Slottsherren, den 61-årige Laguens, fann det allt svårare att få lönsamhet i verksamheten. Hans son och dotter är upptagna med andra karriärer och vill inte ta över.
”Försäljningen av slottet var enormt svår känslomässigt för min man”, berättar hans hustru Hélène, som har fullt upp med att tömma slottet på möbler och tavlor innan kineserna flyttar in. Enligt fru Laguens var det slottets ursprunglighet som fick kineserna att falla, vilket i sin tur gjorde dem till välkomna köpare. Även det faktum att kineserna ämnar driva verksamheten vidare var avgörande för att Laguens skulle sälja.
Chengs planerar också att utöka vinodlingarna genom att köpa upp mera mark. De planerar även ett vinmuseum, vinprovningar och hotellverksamhet i genuin miljö.

I ett kontor i utkanten av staden Bordeaux sitter Hervé Olivier, som är regionchef för en halvstatlig byrå, som övervakar markanvändningen i regionen. Han berättar att många vinodlare i Bordeaux har det svårt sedan flera år tillbaka. ”Försäljningen går dåligt. Den största marknaden är den inhemska franska, men fransmännen dricker mindre och mindre vin. Och vinerna från den s k Nya världen, från Australien och Sydafrika, är mycket konkurrensstarka”.
De ca 150 stora vinhusen, med namn som Château Margaux eller Pétrus, går fortfarande strålande, säger han, ”Men resten har det besvärligt”.
Utländska investerare är ingen ny företeelse i Bordeaux, påpekar Olivier och ger exempel på belgiska, engelska och amerikanska ägare av vinslott i regionen. Redan 1983 köpte Suntory Group från Osaka i Japan Château Lagrange i St.-Julien.
De senaste månaderna har många ryska och indiska intressenter köpt egendomar i regionen. Olivier säger: ”Det är fortfarande en lyx, och för det mesta sker köpen via mellanhänder”. Lite oroligt tillägger han: ”Det är inte alltid helt klart varifrån pengarna kommer”.

Men på det hela taget är det positivt för regionen att nya pengar utifrån flyter in. ”Enda sättet för Bordeaux att utvecklas är att öppna sig mot omvärlden”, säger Olivier. ”Och vem är bättre på att sälja vin i Kina än kineserna själva?”.
På Château des Sept Chênes, som ligger på andra sidan dalen från Château Latour-Laguens, har Cédric Landié inga invändningar mot de nya grannarna. Den unge Landié, 27, producerar tillsammans med sin far omkring 700 000 flaskor rött, vitt och rosévin per år. För två år sedan började de exportera till Japan, Kina och Sydkorea. Ungefär 15 procent av produktionen går till Ostasien, där marknaden för vin växer snabbt.
”Kinesernas närvaro här är bra, det är värdefull PR för Bordeaux”, säger Landié.
© 2008 TEMPUS/The New York Times